Mike Hailwood är mest känd för sina prestationer inom motorcykelsporten på 1960-talet, men var även en framgångsrik racerförare i början av 1970-talet och vann bland annat det europeiska formel 2-mästerskapet 1972 i en Surtees TS10. Hailwood vann sammanlagt 78 grand prix-tävlingar i olika klasser i roadracing. Han vann totalt nio VM-titlar innan han slutade 1967.
Hailwood körde även formel 1. Han debuterade i Storbritanniens Grand Prix 20 juli 1963 i en Lotus-Climax och fortsatte i formel 1 till 1965.
Han återkom i Italiens Grand Prix1971, där han startade som sjuttonde bil och sedan körde upp till en fjärdeplats. Efter en måttlig säsong 1972 och en strulig säsong 1973 gick han över till McLaren. 1974 kraschade han våldsamt på Nürburgring och skadade benen illa, vilket såg ut att bli slutet på hans racingkarriär.
1978 gjorde dock Hailwood en enastående comeback på motorcykel och vann Tourist Trophy Formel 1 på Isle of Man med sin beryktade 900cc Ducati. Året därpå vann han Senior TT på en 500cc Suzuki. Efter det lade han av för gott. Hailwood vann utöver sina tidigare nio VM-titlar sammanlagt 14 TT-lopp.
Mike Hailwood och hans dotter Michelle dog i en bilolycka nära hemmet i Warwickshire 1981.
Mike Hailwood
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
Nordirland 1959
Isle of Man 1961.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
