Hoppa till innehållet

Ängstapetserarbi

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Megachile versicolor)
Ängstapetserarbi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteTapetserarbin
Megachile
UndersläkteMegachile sensu stricto[1]
ArtÄngstapetserarbi
Megachile versicolor
Vetenskapligt namn
§ Megachile versicolor
AuktorSmith, 1844
Synonymer

Megachile semipleta Cockerell, 1921[2]
Megachile distincta Pérez, 1897[2]
Megachile pilicruriformis Cockerell, 1928[2]
Megachile rufiventris Schenck, 1851[2]
Megachile versicolor hiberniae Perkins, 1925[2]

Björnbärstapetserarbi[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Ängstapetserarbi (Megachile versicolor) är en biart som beskrevs av Smith 1844. Ängstapetserarbi ingår i släktet tapetserarbin, och familjen buksamlarbin.[2][3] Inga underarter finns listade.[4]

Arten är ett litet, övervägande svart bi med en längd på 11 till 12 mm hos honan, 10 till 11 mm hos hanen. Arten är svår att skilja från andra tapetserarbin. Den har vitaktiga hår i ansiktet, på sidorna av mellankroppen och på tergit[a] 1 och 2, medan tergit 2 till 5 har smala, vita hårband på bakkanterna. Håren på hjässan, ovansidan av mellankroppen och tergit 3 till 5 är korta och gråaktigt bruna. på buken har honan en röd polleninsamlingsborste med svart spets baktill.[5]

Habitatet utgörs av ett flertal blomsterrika biotoper som ängar, skogsbryn, vägrenar, trädgårdar, parker och ruderatmarker.[5] Arten är polylektisk, den besöker blommande växter från ett flertal växtfamiljer[5], bland andra ärtväxter som käringtand, korgblommiga växter som tistlar, och rosväxter som hallonsläktet.[6]. I nordliga delar av utbredningsområdet flyger arten arten mellan början av juni till augusti månad ut,[5] längre söderöver till september[7]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Som alla tapetserarbin är arten solitär[8]; honan bygger sina larvbon i vissna stjälkar av örter som kungsljus, gamla skalbaggsgångar i dött trä, i porösa örtstjälkar av fläder och björnbär, eller i människotillverkade konstruktioner som bihotell,[5]. I dessa ligger larvcellerna på rad efter varandra, var och en med ett ägg och näring i form av pollen.[8] Bogångarna kläds med utskurna bladbitar från björnbär eller rosor. Det förekommer att bona parasiteras av smalkägelbi, vars hona lägger ett ägg i äggcellerna. När kägelbilarven sedan kläcks, lever den av det insamlade matförrådet efter det den har dödat värdägget eller -larven.[5]

Ängstapetserarbiet finns i större delen av Europa från Brittiska öarna och Frankrike i väster genom Mellaneuropa och norra delara av Sydeuropa till Sibirien.[7][7] Norrut når arten till Norden.[5] Den finns också i Mellanöstern.[5]

I Sverige finns arten från hela Götaland och Svealand (inklusive Öland och Gotland) upp till Dalarna och Gästrikland. Enstaka fynd har även gjorts i Tornedalen, men arten verkar inte finnas däremellan, utan tros saknas längst Norrlandskusten.[5] I Finland finns arten från Åland och sydkusten norrut till Satakunta i väst och Norra Karelen i öst, med ett fåtal fynd i Södra Österbotten, Kajanaland och Norra Österbotten.[9]

Arten är klassificerad som livskraftig (LC) i både Sverige[5] och Finland[10], men är deklarerad globalt under kunskapsbrist (DD) av IUCN[7].

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  1. ^ Megachile versicolor (Kirby, 1802)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+versicolor&guide=Megachilidae_genera&flags=subgenus:. Läst 20 november 2023. 
  2. ^ [a b c d e f] Megachile versicolor Smith, 1844” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=762383#null. Läst 20 november 2023. 
  3. ^ [a b] Cederberg, Björn (2006). Megachile versicolor (Kirby, 1802) | ängstapetserarbi”. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103217/details?lang=sv. Läst 20 november 2023. 
  4. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/details/species/id/6970540. Läst 20 november 2023. 
  5. ^ [a b c d e f g h i j] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). Megachile versicolor Ängstapetserarbi”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103217/detaljer. Läst 20 november 2023. 
  6. ^ A Jukes (2012). Megachile versicolor (Kirby, 1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/megachilidae/megachile-versicolor. Läst 13 juni 2017. 
  7. ^ [a b c d] Dewulf, A. & Praz, C. 2014 Megachile versicolor . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 november 2023.
  8. ^ [a b] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Tapetserarbin Megachile. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/Megachile-1005539/detaljer. Läst 20 november 2023. 
  9. ^ Megachile versicolor – Bläddra observationer”. Finlands artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204652&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 20 november 2023. 
  10. ^ Juho Paukkunen (2019). ”ängstapetserarbi (Megachile versicolor). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204652. Läst 20 november 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]