Hoppa till innehållet

Magnus Wåhlin

Från Wikipedia
Magnus Wåhlin
Född20 juli 1701[1]
Västra Eneby församling[1], Sverige
Död19 april 1751[1] (49 år)
Östra Ny församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[1]
SysselsättningPräst[1]
Befattning
Pastorsadjunkt, Locknevi församling (1724–1728)[1]
Komminister, Östra Husby församling (1728–1746)[1]
Kyrkoherde, Gryts församling (1746–1751)[1]
BarnAnders Magnus Wåhlin (f. 1731)[1]
FöräldrarAndreas Wåhlin[1]
SläktingarJonas Wåhlin (syskon)
Redigera Wikidata

Magnus Wåhlin, född 20 juli 1701 i Västra Eneby församling, Östergötlands län, död 19 april 1751 i Östra Ny församling, Östergötlands län, var en svensk präst.

Magnus Wåhlin föddes 1701 i Västra Eneby församling. Han var son till kyrkoherden Andreas Wåhlin och Ingeborg Bellnerus i Östra Stenby församling. Wåhlin blev höstterminen 1702 student vid Uppsala universitet och prästvigdes 28 januari 1724 till pastorsadjunkt i Locknevi församling. Han blev i december 1727 komminister i Östra Husby församling, tillträde 1728 och kyrkoherde i Gryts församling 1746. Han avled 1751 på kyrkoherdebostället i Östra Ny församling.[2]

Wåhlin var predikant vid prästmötet 1745.[2]

Wåhlin gifte sig 26 februari 1723 med Annika Arenander (1702–1758). Hon var dotter till kyrkoherden i Locknevi församling. De fick tillsammans barnen Ingeborg Wåhlin (1723–1723), Stina Wåhlin (1724–1725), Maria Catharina Wåhlin (född 1726), Carl Magnus Wåhlin (1728–1734), Anna Lisa Wåhlin (1730–1742), provinsialläkaren Anders Magnus Wåhlin (1731–1797) i Jönköping, Laurentius Wåhlin (1734–1737), Claes Göran Wåhlin (1737–1738), Hedvig Wåhlin (1740–1742), Lars Wåhlin (född 1742), gymnasisten Jonas Wåhlin (1745–1762) och Charlotta Wåhlin (1747–1748).[2]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Johan Alfred Westerlund & Axel Setterdahl, Linköpings stifts herdaminne, vol. 3, 1919, s. 587-588, läst: 22 november 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Westerlund, Johan Alfred; Setterdahl Johan Axel (1917-1919). Linköpings stifts herdaminne. D. 3. Linköping. sid. 587-588. Libris 41149