Hoppa till innehållet

Luigi Valentino Brugnatelli

Från Wikipedia
Luigi Valentino Brugnatelli
Född14 februari 1761[1][2]
Pavia[1][2]
Död24 oktober 1818[1][3][4] (57 år)
Pavia[2]
Medborgare iHertigdömet Milano
Utbildad vidUniversitetet i Pavia[1]
SysselsättningUppfinnare, kemist[1], professor, läkare[5]
ArbetsgivareUniversitetet i Pavia (1785–)[1]
BarnGaspare Brugnatelli (f. 1795)[1]
Redigera Wikidata

Luigi Valentino Brugnatelli, född 14 februari 1761 i Pavia, Italien, död 24 oktober 1818 i Pavia, var en italiensk kemist och uppfinnare. Han var professor vid universitetet i Pavia och upptäckte knallsilver och korksyra samt gav ut flera vetenskapliga tidskrifter.[6]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Brugnatelli studerade på apoteksskolan skapad av greve Karl Joseph von Firmian vid universitetet i Pavia där han var elev till Giovanni Antonio Scopoli som uppmanade honom att utöva läkaryrket, vilket han gjorde utan att försumma sina intressen i kemi. Han utexaminerades i medicin 1784 med en avhandling om kemisk analys av magsaft.[7] Han var också elev till Lazzaro Spallanzani.

Akademisk karriär

[redigera | redigera wikitext]
Aula Magna på universitetet i Pavia

Han undervisade ibland vid universitetet i Pavia där han blev chef för kemiundervisning 1796 och år 1813 dess rektor.

År 1798 upptäckte Brugnatelli silversaltet knallsyra när han fann att om silver löstes upp i salpetersyra och lösningen tillsattes till etanol, erhölls ett vitt, mycket explosivt pulver.[8] Årtionden senare, 1860 , användes detta silverfulminat av konditorn Tom Smith för att ge "knäpp" till hans nymodighet - smällkarameller. Som personlig vän till Alessandro Volta, följde Brugnatelli följde med honom till Paris 1801 för att presentera uppfinningen av Voltas stapel.

År 1802 utförde Brugnatelli framgångsrikt de första experimenten med förgyllning genom elektroplätering[9] med beläggningen av kolelektroder med en metallfilm, och förfinade 1805 slutligen processen för vilken han använde sin kollega Voltas fem år tidigare uppfinning, voltastapeln, för att underlätta den första elektrodpositionen. Han antog att i den kemiska stapeln fanns det också en transport av atomer och fick experimentella bevis för detta. Han upptäckte kolkatodernas egenskaper som elektriska ledare och lyckades täcka dem med ett metallskikt. Han insåg de möjliga tillämpningarna inom industrin och delade proceduren med en pavesisk guldsmed, som använde den.[10]

Brugnatellis uppfinningar undertrycktes av den franska vetenskapsakademin och användes inte allmänt inom industrin under de följande trettio åren. År 1839 hade forskare i Storbritannien och Ryssland självständigt utarbetat metalldepositionsprocesser liknande Brugnatellis för plätering av kopparelektroder av tryckpressplattor.

Han var först med att anta och göra känt i Italien de nya teorierna och den nya nomenklaturen som introducerades inom kemin av Antoine Lavoisier. Han försökte införa nya begrepp och ny terminologi, men även om hans innovationer fick visst erkännande även utomlands accepterades de slutligen inte.

År 1818, året för hans död, var Brugnatelli den första som förberedde föreningen alloxan, upptäckt av Justus von Liebig och Friedrich Wöhler.[11][12]

Brugnatelli var redaktionell entreprenör och spelade en mycket viktig roll för att stimulera vetenskapliga publikationer i Italien och hjälpte till att sprida avancerade kunskaper om kemi, fysik och naturvetenskap.[13]

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
Farmacopea generale, 1814

Förutom många mindre verk skrev Brugnatelli följande böcker och vetenskapliga tidskrifter:

  • Physical Library of Europe, 20 volumes, 1788 - 1791
  • Annals of Chemistry, 22 volumes 1790 - 1805
  • Physical-medical Journal, (in collaboration with Valeriano Luigi Brera ), 20 volumes, 1792 - 1796
  • Medical Commentaries (in collaboration with Valeriano Luigi Brera ), 3 volumes, 1797
  • Elements of Chemistry: supported by the most recent chemical and pharmaceutical discoveries (3 vols.), Pavia 1795-1798
  • Journal of Physics, Chemistry and Natural History, continued until after his death, 1808 - 1827 ;
  • Pharmacopoeia for use by apothecaries and modern doctors of the Italian Republic, Pavia 1802 , trad. French: Pharmacopée générale , 2 volumes 1811
  • Elementary Treatise on General Chemistry (four editions: 1795 , 1801 , 1803 , 1810 ).
  • Human Litilogy or Chemical and Medical Research. Posthumous work of Prof. LV Brugnatelli, published by Dr. Gaspare Brugnatelli. Pavia 1819.

Editions

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Luigi Valentino Brugnatelli, tidigare version.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g] Dizionario Biografico degli Italiani, 1960, Dizionario Biografico degli Italiani: luigi-valentino-brugnatelli, läs online, läst: 9 maj 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: luigi-vincenzo-brugnatelli, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: luigi-vincenzo-brugnatelli.[källa från Wikidata]
  4. ^ Base biographique, Bibliothèque interuniversitaire de santé, BIU Santé person-ID: 49466.[källa från Wikidata]
  5. ^ Brugnatelli, Ludwig Vincenz, vol. 2, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 172.[källa från Wikidata]
  6. ^ Mohler, James B. (1969). Electroplating and Related Processes. Chemical Publishing Co. ISBN 0-8206-0037-7.
  7. ^ 'Essay of a chemical analysis of 'gastric sauces', Selected pamphlets on the sciences and on the arts 7 (1784), p. 289-302
  8. ^ Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Fulminic Acid" . Encyclopædia Britannica. 11 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 299.
  9. ^ Treccani.it - "Luigi Valentino Brugnatelli"
  10. ^ ”BRUGNATELLI, Luigi Valentino in "Dizionario Biografico"” (på it-IT). www.treccani.it. http://www.treccani.it/enciclopedia/luigi-valentino-brugnatelli_%28Dizionario-Biografico%29/. 
  11. ^ Luigi Valentino Brugnatelli; also cited as: Luigi Gaspari Brugnatelli and Luigi Vincenzo Brugnatelli.
  12. ^ Se:
  13. ^ 'Luigi Valentino Brugnatelli - The first electroplater journeys into history' - Part 4 - Galvanotechnik 103(10):2172-2180, October 2012

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • U. Baldini, "Brugnatelli, Luigi Valentino", in Biographical Dictionary of Italians , vol. 14, Rome, 1972, pp. 494–496.
  • Luigi Valentino Brugnatelli, Travel Diary in Switzerland and France with Alessandro Volta in 1801 , edited by Alberto Gigli Berzolari, Bologna, Cisalpino, 1997 ("Sources and studies for the history of the University of Pavia" 28) - ISBN 8820507986
  • A. Cattaneo, "Notes on the Life of LV Brugnatelli", Pharmacy Library - Chemistry - Physics - Medicine - Surgery - Therapeutic - Natural History, etc. , Series 2, Volume 5 (January 1836), pp. III-XXIV
  • Francesco Selmi , Handbook of the art of gilding and silvering with electro-chemical methods and simple immersion, compiled by F. Selmi on the writings and works of Brugnatelli, Boquillon, etc. , Reggio Emilia, 1844.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Luigi_Valentino_Brugnatelli&oldid=55432799”