Lista över viktigare påvliga encyklikor
Utseende
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Detta är en lista över viktigare påvliga encyklikor.
Före 1800-talet
[redigera | redigera wikitext]- Gregorius VII
- Bonifatius VIII
- Clericis laicos (1296),
- Unam sanctam (1302) - bägge utfärdade av Bonifatius VIII mot Filip den sköne i Frankrike, den senare med innehåll att ingen frälsning finns utanför kyrkan
- Urban V
- Kättarbullan In coena Domini (1362), en bannlysning över alla icke-katoliker
- Nicolaus V
- Romanus Pontifex (1455), stöd för portugisiska anspråk i Amerika
- Alexander VI
- Leo X
- Exsurge, Domine (1520), mot Martin Luther, som brände bullan,
- Paulus III
- Sublimis Deus (1537), indianer förklaras ha själ och böra fullt ut behandlas som människor
- Licet ab initio (1542), den påvliga inkvisitionen återupprättas
- Clemens XI
- Unigenitus (1713), mot den franska kvietismen,
- Benedictus XIV - den som började använda ordet "encyklika" om sina skrivelser
- Vix Pervenit (1745), förbud mot ocker
- Clemens XIV
- Dominus ac redemptor noster (1773), om jesuitordens upphävande
- Pius VII
- Sollicitudo omnium (1814), om jesuitordens återställande
- Gregorius XVI
- Mirari Vos (1832), fördömande av religionsfriheten
- Pius IX
- Qui pluribus (1846), om rationalism och ofelbarhet
- In suprema Petri sede (1848), om ortodoxa kyrkosamfunden
- Ineffabilis (1854), som innehåller dogmen om jungfru Marias obefläckade avlelse,
- Quanta Cura (1864), fördömande av samtida irrläror
- Pastor aeternus (1870), om påvens ofelbarhet (dogmatisk konstitution av Första Vatikankonciliet, alltså egentligen inte en påvlig encyklika)
- Quod nunquam (1875), kritik mot Kulturkampf
- Leo XIII
- Inscrutabilis (1878), varningar för det moderna samhället
- Æterni Patris (1879), om Tomas av Aquino och skolastik
- Humanum genus (1884), fördömande av hemliga sällskap
- Libertas praestantissimum (1888), om människans frihet
- Rerum novarum (1891), om den arbetande klassens förhållanden
- Providentissimus Deus (1893), om studiet av Bibeln
- Pius X
- Vehementer nos (1905), fördömande av skiljandet av kyrkan från staten i Frankrike
- Acerbo nimis (1906), om katekesen
- Pascendi dominici gregis (1907), emot modernismen
- Benedictus XV
- Maximum illud (1919, om missionen
- Spiritus Paraclitus (1920), om bibelstudier
- Pius XI
- Rerum orientalium (1928), om ekumenik
- Casti Connubii (1930), om (avhållsamhet i) det kristna äktenskapet
- Quadragesimo Anno (1931), om social rättvisa
- Mit Brennender Sorge (1937), mot nazismen
- Divini redemptoris (1937), mot kommunismen
- Pius XII
- Divino afflante Spiritu (1943), om främjandet av bibelstudier
- Mystici Corporis Christi (1943), om läran om kyrkan som Kristi Mystiska Kropp
- Humani Generis (1950)
- Johannes XXIII
- Ad Petri Cathedram (1959)
- Sacerdotii Nostri Primordia (1959), om Jean-Marie Vianney
- Grata Recordatio (1959), om Rosariet
- Princeps Pastorum (1959)
- Mater et Magistra 1961, om social rättvisa
- Aeterna Dei Sapientia (1961)
- Poenitentiam Agere (1962), om VC II
- Pacem in Terris ( 1963), om freden
- Paulus VI
- Ecclesiam Suam (1964), inomkyrklig debatt
- Mense Maio (1965)
- Mysterium Fidei (1965), beträffande transsubstantiationsläran
- Christi Matri (1966)
- Populorum Progressio (1967)
- Sacerdotalis Caelibatus (1967), om prästernas celibat
- Humanae Vitae 1968, om födelsekontroll
- Johannes Paulus I
- Johannes Paulus II
- Redemptor Hominis (1979), den mänskliga värdigheten
- Dives in Misericordia (1980)
- Laborem Exercens (1981)
- Slavorum Apostoli (1985)
- Dominum et Vivificantem (1986)
- Redemptoris Mater (1987), om jungfru Maria
- Sollicitudo Rei Socialis (1987)
- Redemptoris Missio (1990)
- Centesimus Annus (1991), social rättvisa och kapitalism
- Veritatis Splendor (1993)
- Ordinatio Sacerdotalis (1994), om kvinnan som präst
- Evangelium Vitae (1995), livets okränkbarhet
- Ut Unum Sint (1995), ekumenik
- Fides et Ratio (1998)