Lickå Sjöman
Utseende
Lickå Sjöman | |
Född | Anna Karin Birgitta Sjöman 10 november 1947 Bromma, Stockholm, Sverige |
---|---|
Död | 30 maj 2021 (73 år) Oscars församling, Stockholm |
Barn | Pontus Sjöman |
Släktingar | Kyri Sjöman (syster) |
IMDb SFDb |
Lickå Sjöman, egentligen Anna Karin Birgitta Sjöman, född 10 november 1947 i Bromma i Stockholm, död 30 maj 2021 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk skådespelare.
Lickå Sjöman var syster till Kyri Sjöman och har sonen Pontus Sjöman tillsammans med Peter Holthausen. Lickå Sjöman är gravsatt i minneslunden på Dalarö begravningsplats.[1]
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]- 1969 – Fadern
- 1969 – Eva – den utstötta
- 1977 – Tabu
- 1980 – Syndabocken
- 1981 – Babels hus (TV-serie)
- 1982 – Fanny och Alexander
- 1983 – Profitörerna (TV-serie)
- 1986 – Kulla-Gulla (TV-serie)
- 1986 – Räven
- 1987 – Jim och piraterna Blom
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sjöman, Anna Karin Birgitta på SvenskaGravar.se
- ^ Ruth Halldén (9 maj 1973). ”Læstadius komedi välgjord och mänsklig”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-05-09/124/16. Läst 15 juni 2018.
- ^ ”Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 18. 23 augusti 1974. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-08-23/228/18. Läst 15 juni 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (9 november 1974). ”'Tartuffe' – bortspelad”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-11-09/305/24. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (13 december 1975). ”Onödigt ljus O'Neill slutpunkt i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-12-13/338/21. Läst 15 juni 2018.
- ^ Leif Zern (31 mars 1977). ”Deprimerande 'Mäster Olof'”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-03-31/88/24. Läst 10 augusti 2021.
- ^ Bengt Jahnsson (4 april 1981). ”Körsbär och dynamit”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-04-04/92/20. Läst 16 juni 2018.
- ^ Peter Ferm (25 mars 1986). ”Frihet i Bremen: Fassbinders förhållande till terrorism”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-03-25/82/22. Läst 16 juni 2018.
- ^ Lars Linder (26 april 1987). ”2 x Helsingborg: Meny på allt och intet”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-04-26/112/26. Läst 26 januari 2022.
- ^ ”Nytt om nöjen: Klassiskt par träter på skånska”. Dagens Nyheter: s. B4. 1 september 1991. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-09-01/237/40. Läst 28 december 2021.
- ^ Tove Ellefsen (23 oktober 1992). ”Tusen själars svek i häxjakt”. Dagens Nyheter: s. B5. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-10-23/289/25. Läst 28 december 2021.
- ^ SVen Hansell (27 september 1994). ”Ett konstnärligt steg tillbaka. 'De sista' en maktkritik som drunknar i floskler”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/ett-konstnarligt-steg-tillbaka-de-sista-en-maktkritik-som-drunknar-i-floskler/. Läst 19 februari 2022.