Hoppa till innehållet

La Tentation

Från Wikipedia
Fromental Halévy

La Tentation är en "balett-opera", ett hybridverk i vilket både sångare och dansare spelar stora roller. Den hade premiär 1832 i sin ursprungliga femaktsform på Parisoperan. Merparten av musiken var komponerad av Jacques Fromental Halévy och librettot var skrivet av Edmond Cavé och Henri Duponchel.[1] Koreograf var Jean Coralli och dekoren var gjord av Eduard Bertin, Eugène Lami, Camille Roqueplan och Paul Delaroche.[2] Efter de första 29 föreställningarna framfördes oftast de separata akterna (antingen första, andra eller fjärde) tillsammans med andra verk, även om det hände att operan framfördes i sin helhet till exempel åren 1833, 1834, och 1835. Sammantaget gavs operan 46 gånger och som separata akter 60 gånger.[3]

Kompositionshistorik

[redigera | redigera wikitext]

Formatet i La tentation är ovanligt med både sångare och dansare i ledande roller. Musiken till operadelen skrevs av Halévy; musiken till balettavsnitten av Halévy och Casimir Gide.[2] Operachefen Louis Véron skrev i sina memoarer att under koleraepidemin i Paris;

Jag ville varken dra nytta eller äventyra något av repertoarens viktiga verk. Vi...sysselsatte oss med...repetitioner av La tentation. Denna femaktssaga var mer en serie av tablåer, av vilka kören och baletten var stjärnorna. Dessa kan alltid ersättas, och dekorerna blir som väl är aldrig sjuka. La tentation... var således ett verk som redan låg färdig för premiär.[4]

Premiärdatumet anges av Marian Smith till den 12 mars 1832;[1] emedan det tryckta librettot anger datumet 20 juni.[5] Musiken innehåller flera direkta citat från Beethoven, däribland från hans Femte symfoni (demonmötet i akt II) och hans pianosonat No. 8 (Pathétique).[6]

Den 2 augusti 1832 skrev Frédéric Chopin till Ferdinand Hiller att "La tentation, en opera-ballet av Halévy och Gide, frestade ingen med god smak, då den är lika tråkig som din tyska riksdag är på att vara i otakt med tidens anda".[7] Verket var emellertid en succé och gavs mer än 50 gånger under den första säsongen,[8] och mer än 50 gånger under de följande sex åren,[9] även om den sedan dess inte har spelats. Originalpartituret finns på Bibliothèque de l'Opéra i Paris.[10]

Kostymskiss för Astaroth
Roller Stämma Premiärbesättning den 20 juni 1832[11]
(Dirigent: )
Eremiten dansare Joseph Mazilier
Marie, en ung pilgrim dansare Pauline Leroux
Hélène, ung kvinna från Iconium sopran Julie Dorus
Mizaël, ängel sopran Louise-Zulmé Leroux-Dabadie
Astaroth, kung av demonerna dansare Louis-Stanislas Montjoie
Miranda, dotter av underjorden dansare Pauline Duvernay
Anubri, hondjävul mezzosopran Constance Jawureck
Raca, hondjävul dansare Louise Élie
Ditikan, demon dansare François-Louis-Sylvain Simon
Asmodée, demon tenor Alexis Dupont
Drack, demon baryton Ferdinand Prévôt
Bélial, demon tenor Jean-Étienne-Auguste Massol
Baal, demon bas Charles-Louis Pouilley
Samiel, demon tenor Hyacinthe-M. Trévaux
Moloc, demon bas Auguste-Hyacinth Hurteaux
Mammon, demon tenor François Wartel
Belzébuth, demon bas Prosper Dérivis
Urian, demon sångare M. Sambet
Validé, en av sultanens favoriter dansare Lise Noblet
Léila, en av sultanens favoriter dansare Pauline Paul Montessu
Amidé, en av sultanens favoriter dansare (Odile-Daniel) Julia de Varennes
Effémi, en av sultanens favoriter mezzosopran Constance Jawureck
Gulliéaz, en av sultanens favoriter dansare Mme (Alexis) Dupont
Ett monster dansare Mlle Keppler[12]
Alaédan, sultan av Iconium dansare Simon Mérante
Chorus
Act 1: 25 herdar, demoner, 8 änglar, 15 kvinnliga bönder
Akt 2: demoner
Akt 3: jägare, 3 trumpetare, 4 lorder, 20 kockar, 13 änglar och pilgrimer
Akt 4: (hela kören)
Akt 5: (hela kören)
Del 2: demons (alla män), änglar (alla kvinnor).
Corps de ballet
Akt 1: 2 fiancéer, 11 herdar, 12 kvinnliga bönder, 4 barn
Akt 2: 7 Kardinalsynder, Astaroths armé (14 kaptener, tamburmajor, dirigent, 10 laddare, 23 män, 13 små handjävlar, 36 kvinnor, 12 små hondjävlar)
Akt 3: 12 jägare, 18 jaktgossar
Akt 4: 40 haremsdamer, 2 damer, 6 svarta eunucker
Akt 5: 8 tillbedjare av Astaroth
Del 1: dansmästare, fäktningsmästare, målare, poet, kock, troll, page, köpman, kvinnlig magiker
Del 2: demoner (alla män), änglar (alla kvinnor).

En öken nära eremiten

Eremiten ber att få bli befriad från frestelserna; han har blivit dödad av blixten efter att ha trånat efter pilgrimen Marie. Medan änglar och demoner debatterat hans öde blir han levande igen och flyr.

Insidan av en vulkan

Astaroth och demonerna planerar hämnd mot eremiten. I en av operans mest spektakulära scener[13] skapar de fresterskan Miranda, som uppenbarar sig (naken) ur en gryta som tidigare frammanat ett hemskt monster. Miranda är märkt med en svart fläck på hjärtat. Demonerna skingras av en meteor sänd av en ängel.

I en övergiven park

Eremiten svälter. Astaroth visar sig med Miranda för att fresta honom och erbjuder honom bröd mot hans kors. Miranda rörs av eremitens böner och knäböjer; fläcken försvinner.

Ett magnifikt harem vid kusten

Eremiten attraheras av haremets vackra dansare. Han får rådet att döda sultanen och ta över haremet; men Miranda hindrar honom.

En öken nära eremiten

Eremiten finner Marie. Miranda förenar sig med Marie i bön, trots att hon är utsänd för att förföra eremiten. Astaroth och hans legioner dödar Marie. Men änglar för eremiten upp till himlen.[14]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b] Smith (2003) s. 102, n. 19
  2. ^ [a b] Halévy (1832), s. (ii)
  3. ^ Pitou 1990, vol. 3, s. 1310.
  4. ^ cited in Smith (2001), s. 35
  5. ^ Halévy (1832), s. (iii). Detta datum stöds av Almanach des Spectacles de 1831 à 1834 s. 27.
  6. ^ Smith(2001), s. 38
  7. ^ Chopin Institute Arkiverad 11 januari 2019 hämtat från the Wayback Machine. website; the year 1832
  8. ^ Smith(2001), 41
  9. ^ Jourdan (1994), 40
  10. ^ Smith (2001), s. 53 n. 20
  11. ^ Smith 2000, p. 155; Lajarte 1878, p. 143; Tamvaco 2000, s. 68; Guest 2008, s. 447 (Simon Mérante).
  12. ^ Yngre syster till dansaren Céleste Elliot-Keppler, som använde samma scennamn "Mlle Céleste" (Tamvaco 2000, s. 1265).
  13. ^ Jordan (1994), s. 39–40
  14. ^ Halevy (1832), Smith (2001), s. 35–50
  • Gourret, Jean (1982). Dictionnaire des chanteurs de l'Opéra de Paris. Paris: Albatros. View formats and editions at WorldCat.
  • Guest, Ivor (2008). The Romantic Ballet in Paris. Alton, Hampshire, UK: Dance Books. ISBN 9781852731199.
  • Halévy, Fromental et al. (1832), La tentation, Ballet-opéra en 5 actes, Paris. View at Bavarian State Library online.
  • Jourdan, Ruth (1994). Fromental Halévy. London: Kahn and Averill. ISBN 978-1-871082-51-7.
  • Lajarte, Théodore (1878). Bibliothèque musicale du Théâtre de l'Opéra, volume 2 [1793–1876]. Paris: Librairie des Bibliophiles. View at Google Books.
  • Pitou, Spire (1983). The Paris Opéra: An Encyclopedia of Operas, Ballets, Composers, and Performers (3 volumes). Westport, Connecticut: Greenwood Press. ISBN 9780686460367.
  • Smith, Marian Elizabeth (2000). Ballet and Opera in the Age of Giselle. Princeton: Princeton University Press. ISBN 9780691049946.
  • Smith, Marian (2001), 'Three Hybrid Works at the Paris Opéra, circa 1830' in Dance Chronicle vol. 24 no. 1, pp. 7–53
  • Smith, Marian (2003), 'Dance and Dancers', in The Cambridge Companion to Grand Opera, ed. D. Charlton, pp. 93–107. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 9780521646833.
  • Tamvaco, Jean-Louis (2000). Les Cancans de l'Opéra. Chroniques de l'Académie Royale de Musique et du théâtre, à Paris sous les deux restorations (2 volumes, in French). Paris: CNRS Editions. ISBN 9782271056856.