Låggolvsspårvagn

Insteg i en Siemens ULF på Wiens spårväg, en modell låggolvsspårvagn med mycket lågt insteg

Två låggolvsspårvagnar av olika generationer framför järnvägsstationen i Grenoble. Till höger en äldre Alsthom TFS 2 och till vänster en Alstom Citadis

Interiör i en Transtech Artic på Helsingfors spårvägar

Spårvagnar av typ Valmet modell II i Helsingfors byggdes i början av 1980-talet och försågs från 2006 med en tillbyggd mittsektion med låggolv.

Höggolvsspårvagn och låggolvsspårvagn i Karlsruhe 2005

En låggolvsspårvagn är en spårvagnskonstruktion från senare delen av 1900-talet, som medger insteg i en spårvagn från en låg plattform utan trappsteg inne i spårvagnen. En mellanform var en tillbyggnad av ledade höggolvsspårvagnar med en mittsektion med låggolv.

Golvhöjd i en spårvagn mäts som golvets höjd över rälsens överkant. Med låggolv avses en golvhöjd på högst 40 centimeter. En hellåggolvsspårvagn har låggolv i hela vagnens längdriktning. Vanligt är också modeller med ungefär 70 procent låggolv, där vagnens ändar med motorboggier är högre (55–60 centimeter) och nås med ett eller två trappsteg.

Konstruktionsproblem

Låggolvsspårvagnar kräver speciella tekniska lösningar. Ett exempel är kylning av traktionsmotorerna. Det låga golvet och neddragna vagnssidor minskar möjligheterna av friskluftkylning, vilket ofta löses genom att introducera vatten- eller annan vätskekylning.

Spårvagnar med 100 procent låggolv kräver speciella boggikonstruktioner. Ofta används relativt små hjul och hjul, som är separat upphängda, utan genomgående hjulaxel.

Marknadsintroduktion

Den första moderna låggolvsspårvagnen utvecklades 1984 av den schweiziska tillverkaren Vevey Technologies i Villeneuve (sedermera Bombardier Transportation) för TPG, och kördes i Genève. Det var en 21 meter lång och 2,3 meter bred enriktningsvagn. Den hade högt golv med två trappsteg över motorboggierna i ändarna av det ledade ekipaget och lågt golv (48 centimeter över rälsen) i mittpartiet och över en liten mittboggi.

Låggolvsidén kopierades av Alsthom, som 1987 levererade 29,4 meter långa låggolvspårvagnar av modell Tramway Francais Standard TFS 2 till det nybyggda spårvagnsnätet i Grenoble i Frankrike. Låggolvet är 34 centimeter över rälsen.

Under perioden 1987–1998 utvecklade ett flertal spårvagnstillverkare till höga kostnader prototyper till 25 olika låggolvsmodeller. Några få av dem sattes i produktion. Senare har låggolvsspårvagnar blivit standard för nya spårvagnar.

Exempel på låggolvsspårvagnar

• Alstom Citadis
• Flexity Classic
• Flexity Outlook
• Flexity Swift
• Siemens Avanto
• Siemens ULF
• Sirio
• Transtech Artic
• Variobahn

Se även

• Låggolv

Källor

• Thomas Johansson: Spårvägsfordon – teknik, tillverkning och kostnader, Väg- och transportforskningsinstitutets Notat 48-2004