Kungstärna

	Kungstärna; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Vinterdräkt
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Måsfåglar; Laridae
Släkte	Thalasseus
Art	Kungstärna; T. maximus
Vetenskapligt namn
	§ Thalasseus maximus
Auktor	(Boddaert, 1783)
Utbredning
	Utbredningsområde i rött
Synonymer
	Sterna maxima Boddaert, 1783;

Kungstärna^[2] (Thalasseus maximus) är en amerikansk havsfågel i familjen måsfåglar.^[3] Västafrikanska guineatärnan (T. albididorsalis) behandlades tidigare som en underart till kungstärnan, men urskiljs allt oftare som egen art.

Utseende

Kungstärnan mäter 42–49 centimeter och har ett vingspann på 86–92 centimeter.^[4] Som adult har den har vitt huvud, bröst och undersida, orange vingovansida, mörka ben, rödorange kraftig näbb och under häckningssäsongen svart hätta.^[4] På undersidan av handen har den en smal mörk bakkant.^[4] I vinterdräkt har den mindre svart hätta och vit panna.^[4] Juvenilen har en kontrastrik vingovansida i olika grå nyanser, gulorange ben och bara delvis svart hätta.^[4]

Guineatärnan (T. albididorsalis), tidigare och i viss mån fortfarande behandlad som en underart till kungstärnan (se nedan), skiljer sig genom något mindre storlek och ljusare fjäderdräkt. Näbben är också slankare och därmed mer lik iltärna och tofstärna. Den är också något gulare.^[5]

Utbredning och systematik

Arten delas traditionellt upp i två distinkta monotypiska underarter som förekommer i Amerika respektive Afrika:

Thalasseus maximus albididorsalis – häckar i kustområden från Mauretanien till Guinea; övervintrar så långt som till Namibia
Thalasseus maximus maximus – häckar i kustområden från USA till Västindien, Guyana och Brasilien; övervintrar så långt som till Argentina

Genetiska studier från 2017 visar dock att albididorsalis istället står närmare iltärnan (T. bengalensis).^[6] Denna urskiljs därför allt oftare som egen art, guineatärna (T. albididorsalis), av både tongivande International Ornithological Congress (IOC) och eBird/Clements.^[3]^[7] Svenska BirdLife Sverige följde efter 2022.^[8]

Kungstärna i begränsad mening har påträffats vid några enstaka tillfällen i Europa, i Azorerna, Storbritannien och Spanien.^[9]

Släktestillhörighet

Tidigare förde man en mängd tärnor till släktet Sterna. Fylogenetiska studier av Bridge et al. 2005 påvisade att den sammanslagningen inte gav monofyletiska släkten och man bestämde därför att dela upp familjen i fler släkten för att bättre spegla tärnornas utveckling och släktskap.^[10] På grund av detta förs kungstärnan numera av de flesta auktoriteter till släktet Thalasseus tillsammans med bland andra kentsk tärna och iltärna.^[3]

Ekologi

Kungstärnan lever utmed kuster och återfinns nästan enbart i saltvattenbiotoper, som flodmynningar, mangrove och laguner. Den födosöker också, men mycket mer sällan, ute på öppet vatten och då vanligtvis inom 100 meter från land. Den lever främst av småfisk som ansjovis, vekfisk och havsgös, men tar även insekter och mindre skaldjur.^[11] Den lägger vanligtvis ett ägg, men två förekommer, direkt på marken i en uppskrapad grop.^[12] Äggen ruvas av båda föräldrarna i 30–31 dagar.^[12]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Notera dock att IUCN inkluderar guineatärnan i bedömningen.

Noter

^ [a b c] BirdLife International 2012 Sterna maxima Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 17 maj 2016.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 202-203. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Olsen, Klaus Malling & Larsson, Hans (1995): Terns of Europe and North America. Christopher Helm, London. ISBN 0-7136-4056-1
^ Collinson, J.M.; Dufour, P.; Hamza, A.A.; Lawrie, Y.; Elliott, M.; Barlow, C.; Crochet, P.-A. (2017). ”When morphology is not reflected by molecular phylogeny: the case of three 'orange-billed terns' Thalasseus maximus, Thalasseus bergii and Thalasseus bengalensis (Charadriiformes: Laridae)”. Biological Journal of the Linnean Society 121 (2): sid. 439–445. doi:10.1093/biolinnean/blw049.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 115. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Bridge, Eli S. (10 november 2005). ”Arkiverade kopian” (PDF). Molecular Phylogenetics and Evolution "35" (2): ss. 459–469. doi:10.1016/j.ympev.2004.12.010. PMID 15804415. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412083752/https://www.cmnh.org/site/files/ornithology/mpeterns.pdf. Läst 17 maj 2012.
^ Favero, Marco; Silva R., M. Patricia; Mauco, Laura (1 June 2000). ”Diet of Royal (Thalasseus Maximus) and Sandwich (T. Sandvicensis) Terns Durrin the Austral Winter in the Buenos Aires Province, Argentina”. ORNITOLOGIA NEOTROPICAL (The Neotropical Orinthology Society) 11: sid. 259–262. http://www.ibiologia.unam.mx/pdf/links/neo/rev11/vol_11_3/orni_11_3_259-262.pdf. Läst 17 maj 2012.
^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör kungstärna.
Bilder & media
Wikispecies har information om kungstärna.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2012 Sterna maxima Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 17 maj 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[FG-4] [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 202-203. ISBN 978-91-7424-039-9

[5] Olsen, Klaus Malling & Larsson, Hans (1995): Terns of Europe and North America. Christopher Helm, London. ISBN 0-7136-4056-1

[6] Collinson, J.M.; Dufour, P.; Hamza, A.A.; Lawrie, Y.; Elliott, M.; Barlow, C.; Crochet, P.-A. (2017). ”When morphology is not reflected by molecular phylogeny: the case of three 'orange-billed terns' Thalasseus maximus, Thalasseus bergii and Thalasseus bengalensis (Charadriiformes: Laridae)”. Biological Journal of the Linnean Society 121 (2): sid. 439–445. doi:10.1093/biolinnean/blw049.

[IOC-7] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.

[BirdLife-8] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[Mitchell-9] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 115. ISBN 978-84-941892-9-6

[Bridge2005-10] Bridge, Eli S. (10 november 2005). ”Arkiverade kopian” (PDF). Molecular Phylogenetics and Evolution "35" (2): ss. 459–469. doi:10.1016/j.ympev.2004.12.010. PMID 15804415. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412083752/https://www.cmnh.org/site/files/ornithology/mpeterns.pdf. Läst 17 maj 2012.

[Favero-11] Favero, Marco; Silva R., M. Patricia; Mauco, Laura (1 June 2000). ”Diet of Royal (Thalasseus Maximus) and Sandwich (T. Sandvicensis) Terns Durrin the Austral Winter in the Buenos Aires Province, Argentina”. ORNITOLOGIA NEOTROPICAL (The Neotropical Orinthology Society) 11: sid. 259–262. http://www.ibiologia.unam.mx/pdf/links/neo/rev11/vol_11_3/orni_11_3_259-262.pdf. Läst 17 maj 2012.

[Larsson-12] [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]