Kondrodit
Kondrodit | |
Kondrodit från New Jersey, USA. | |
Kategori | Nesosilikat |
---|---|
Dana klassificering | 52.3.2b.2 |
Strunz klassificering | 8/B.04-20 eller 9.AF.45 |
Kemisk formel | (Mg,Fe2+)5(SiO4)2(F,OH)2 |
Färg | Gulbrun till rödbrun |
Kristallstruktur | Monoklina |
Tvillingbildning | Enkel eller multippel |
Spaltning | Otydlig {100} |
Brott | Mussligt |
Hårdhet (Mohs) | 6–6,5 |
Glans | Glasglans |
Ljusbrytning | nα = 1,592–1,643 nβ = 1,602–1,655 nγ = 1,619–1,675 |
Dubbelbrytning | 0,027 till 0,032 |
Optisk karaktär | Tvåaxligt positiv |
Dispersion | r>v stark till svag |
Pleokroism | Obetydlig |
Fluorescens | Hos vissa exemplar |
Streckfärg | Vit, grå |
Specifik vikt | 3,1–3,2 |
Löslighet | Löslig i HCl och H2SO4 |
Typlokal | Skräbböle, Pargas, Finland |
Referenser | [1] [2] |
Kondrodit är det mest vanliga mineralet av humitmineralen. I detta mineral ligger två skikt olivin mellan ett skikt brucit på ömse håll osv. Det kan inte uppstå magmatiskt utan bildas istället metamorft i orena magnesiumförande karbonatstenar.
Kondrodit kan eventuellt förväxlas med spessartin och med grossular. Denna är dock lätt smältbar i motsats till kondroditen.
Vidare finns möjlighet att förväxla kondrodit med flogopit, som förekommer i samma miljö. Den senare har dock mycket hög spaltbarhet.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Kondrodit förekommer endast i metamorfa kisel- och magnesiumförande karbonatstenar. Mineralet är rätt vanligt i kalkiga skarnmalmer i Bergslagen och i Södermanlands urkalkstenar, där upp till 5 mm stora, helt klara kristaller förekommer.
I Tallgruvan vid Norberg finns stora kvantiteter av en rödbrun kondroditfels, en bergart som till största delen består av kondrodit.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Chondrodite, 3 december 2011.
- Erich Spicar, Mineraler och bergarter, ICA-förlaget, 1995 ISBN 91-534-1385-7