Knud Berlin
| Knud Berlin | |
 | |
| Född | Knud Kugleberg Berlin 7 juni 1864 Köpenhamn |
|---|---|
| Död | 14 september 1954 (90 år) Köpenhamn |
| Medborgare i | Konungariket Danmark |
| Utbildad vid | Köpenhamns universitet  |
| Sysselsättning | Jurist, universitetslärare[1] |
| Arbetsgivare | Köpenhamns universitet |
| Redigera Wikidata | |
Knud Kugleberg Berlin, född 7 juni 1864, död 14 september 1954[2], var en dansk rättslärd.
Berlin blev juris doktor 1907, och extra ordinarie professor vid Köpenhamns universitet. År 1919 utnämndes han till professor i offentlig och isländsk rätt. Berlin har utövat ett omfattande juridiskt författarskap, särskilt i statsrätt och framför allt angående Islands förhållande till Danmark. Bland hans skrifter märks Islands statsretslige Stilling efter Fristatstidens Ophør (1909) och Den dansk-islandske Forbundslov (1920).
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk2016902749, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Berlin, Knud i Register til Kraks Blå Bog 1910–1988 (1989)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Berlin, Knud i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
|