Karl X Gustavs andra danska krig
| Karl X Gustavs andra danska krig | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Nordiska kriget | |||||||||
.jpg) Stormningen av Köpenhamn. Målning (1887) av Frederik Christian Lund. | |||||||||
| |||||||||
| Stridande | |||||||||
 Sverige
|
 Danmark-Norge Nederländerna Brandenburg.svg){kind=small} Österrike Polen
| ||||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||||
 Karl X Gustav Carl Gustaf Wrangel Gustaf Otto Stenbock Filip av Sulzbach Lars Kagg
|
Frederik III Hans Schack Jørgen Bjelke Jacob van Wassenaer Obdam Michiel de Ruyter Fredrik Vilhelm I Raimondo Montecuccoli Stefan Czarniecki
| ||||||||
Karl X Gustavs andra danska krig (1658–1660) var det krig som utspelade sig kort efter Karl X Gustavs första danska krig. Kriget slutade med att Sverige fick återlämna Bornholm och Trondheims län, men i gengäld erhöll Ven.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Efter det första danska kriget kände sig Karl X Gustav missnöjd med freden i Roskilde. Han var fortfarande i krig mot Polen, Ryssland, Österrike och Brandenburg. Tanken var att han skulle fortsätta kriget i Tyskland. Men fälttåget i Tyskland kom emellertid inte till stånd och i stället vände sig Karl Gustav plötsligt åter mot Danmark i augusti 1658. Orsakerna är komplicerade. En låg i Danmarks motspänstighet vid de förhandlingar som förts för Roskildefredens komplettering. Den hade visat att Danmark inte lät binda sig vid Sverige så som Karl Gustav avsett. Dessutom hade utsikterna för ett krig i Tyskland förmörkats. I juli 1658 blev Leopold av Österrike vald till kejsare, och Sveriges försök att samla tyska städer på sin sida hade föga framgång. De bundsförvanter som Karl Gustav hoppats på höll sig tillbaka. Oliver Cromwells syften var andra än hans, och vad som för Karl Gustav var betänkligast, Mazarin eggade visserligen Sverige, men undvek själv alla bindande förpliktelser. Militärt sett kunde den svenska – i huvudsak värvade – hären inte hållas sysslolös, och när ett företag i Tyskland syntes utsiktslöst återstod endast Danmark. Målet för det nya fälttåget blev att utplåna Danmark som en självständig stat och ena Skandinavien under den svenska kronan.
Kriget
[redigera | redigera wikitext]| Stormaktstiden Sveriges historia 1611–1718 |
|---|
|
Föregås av äldre vasatiden Gustav II Adolf 1611–1632
Kristina 1632–54
Karl X Gustav 1654–60
Karl XI 1660–97
Karl XII 1697–1718
|
Men det andra danska kriget stockade sig ännu hastigare än förut det polska. Köpenhamns försvar och undsättning genom en nederländsk flotta i oktober 1658 blev den första vändpunkten, den misslyckade stormningen av staden i februari 1659 den andra. Österrikare, polacker och brandenburgare gick till anfall, stängde in de svenska besättningarna i Preussen och Pommern och trängde upp i Jylland. England och Frankrike höll sig alltjämt tillbaka, ja drogs av Nederländerna in i en medlingspolitik, konserterna i Haag maj–juli 1659, vars udd riktades mot Sverige.
Karl Gustav hade åter missräknat sig på sin egen styrka, på motståndarens försvarskraft och på de europeiska makternas hållning till hans hänsynslösa svenska erövringspolitik. Karl Gustav höll sig kvar på de danska öarna, som därmed blev krigets huvudsäte, men hans ställning blev under 1659 allt svårare. Holländska flottor spelade herrar i de danska farvattnen, i november 1659 tillintetgjordes vid Nyborg den svenska hären på Fyn av förenade österrikare, brandenburgare, polacker, danskar och holländare, och huvudstyrkan på Själland smälte samman. Planerna på Danmarks tillintetgörelse måste ges upp, liksom förut planerna på Polen. Karl Gustav erkände det, och han erbjöd fred åt både Danmark och Polen, men ännu hoppades han på endera sidan vinna något, och han avslog varje avträdelse även från erövringarna i Roskildefreden, såvida inte ersättning gavs. Han räknade alltjämt med förändringar i makternas inbördes ställning, och han beredde sig till nya ansträngningar. Sveriges ständer kallades till Göteborg för att åtaga sig dessa, och kungen mötte dem i januari 1660. Då insjuknade han plötsligt och dog efter några få dagar, natten mellan 12 och 13 februari 1660.
Freden
[redigera | redigera wikitext]I freden i Köpenhamn förlorade Sverige Trondheims län och Bornholm, men i gengäld erhöll Ven. En av de utländska diplomater vars medling ledde fram till freden var Algernon Sidney.
Händelser
[redigera | redigera wikitext]- Bjelkefejden
- Erövringen av Kronborg
- Slaget i Öresund
- Stormningen av Köpenhamn
- Slaget vid Ebeltoftviken
- Slaget vid Nyborg
- Freden i Köpenhamn
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Odén, Birgitta (1961). ”Karl X Gustav och det andra danska kriget.”. Scandia – Tidskrift för historisk forskning 27 (1): sid. 53–156. ISSN 0036-5483. http://journals.lub.lu.se/index.php/scandia/article/view/388/244. Läst 29 december 2011.
- Peter Englund – Den oövervinnerlige : om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt (2000) ISBN 91-7953-083-4
- Claes-Göran Isacson – Karl X Gustavs krig
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Carlbom, J. Levin (1905). Karl X Gustafs polska krig [1655-1657 och öfvergången till det 2:dra Sundskriget : Karl Gustaf Wrangel 1654-1658 : krigsmakten till lands och sjös : försvaret hemma och ute i provinserna : med karta och bataljteckningar]. Göteborg. Libris 1975999. https://runeberg.org/cjlpolska
- Carlbom, J. Levin (1900). Sverige och England 1655-aug. 1657 : P. J. Coyets, Krister Bondes, Georg Fleetwoods beskickningar och förrättningar i Londontraktaten d. 17 juli 1656. Lund: Lindstedts bokh. Libris 1662650. https://runeberg.org/cjlsveng/