Fredrik III av Danmark

Fredrik III
Fredrik III
	Fredrik III iförd rustning, porträtt av Paul le Prieur från 1663. Del av samlingarna på Rosenborgs slott i Köpenhamn.
	Kung av Danmark
Regeringstid	28 februari 1648–9 februari 1670; (21 år och 346 dagar)
Kröning	23 november 1648 i Vor Frue Kirke i Köpenhamn
Företrädare	Kristian IV
Efterträdare	Kristian V
Valspråk	Herren varde min försyn (latin: Dominus provedebit)
	Kung av Norge
Regeringstid	28 februari 1648–9 februari 1670; (21 år och 346 dagar)
Företrädare	Kristian IV
Efterträdare	Kristian V
Gemål	Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg
Barn	Kristian V; Anna Sofia; Fredrika Amalia; Wilhelmine Ernestine; Georg; Ulrika Eleonora; Ulrik Frederik Gyldenløve
Ätt	Oldenburgska ätten
Far	Kristian IV
Mor	Anna Katarina av Brandenburg
Född	18 mars 1609; Haderslevhus slott, Haderslev, Danmark
Namnteckning
Död	9 februari 1670; (60 år och 328 dagar); Christiansborgs slott i Köpenhamn
Begravd	Roskilde domkyrka
	Heraldiskt vapen
	;
	Monogram
	;

Fredrik III (danska: Frederik 3.), född 18 mars 1609 på Haderslevhus slott, död 9 februari 1670 på Christiansborgs slott, var kung av Danmark och Norge från 1648 fram till sin död.

Biografi

Fredrik (III) var son till kung Kristian IV av Danmark och Anna Katarina av Brandenburg, samt make till Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg.

Fredrik fick en god uppfostran, och intresserade sig hela sitt liv för vetenskaperna, bland annat för alkemi, och blev grundare av det kungliga biblioteket i Köpenhamn. I samband med faderns planer på att bli Nordtysklands "generalbiskop", blev Fredrik biskop eller koadjutor i flera tyska stift, men denna maktställning grusades genom freden i Lübeck 1629. 1634 blev dock Fredrik ärkebiskop i Bremen och 1635 biskop i Verden, men genom kriget med Sverige 1643–1645 gick dessa förlorade, och 1647 avsade sig Fredrik sina anspråk, då efter den äldre broderns död utsikter att bli dansk kung yppat sig.^[1]

I sina tyska länder var Fredrik illa omtyckt, men själv gav han ej upp tanken på att återvinna dem, och genom giftermålet med Sofie Amalie av Braunschweig-Lüneburg 1643 hade han ytterligare stärkt sina tyska förbindelser. Vid faderns död 1648 var Fredrik den givne tronkandidaten, men adeln fruktade den kalle, inbundne och härsklystne fursten och hans drottning, och hans strider med Anders Bille 1644–1645 hade ökat motviljan. Endast med svårighet och mot en mycket bindande konungaförsäkran lyckades Fredrik bli vald till kung.^[1]

Redan från början var hans målsättning envälde, och genom störtandet av Hannibal Sehested och Corfitz Ulfeldt ökade hans makt. Genom krigen mot Sverige, för vilka Fredrik bar huvudansvaret, lyckades han få sin vilja om enväldesstyre infriat, om än på annat sätt än han tänkt sig.^[1]