Hoppa till innehållet

K2-3

Från Wikipedia
K2-3
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLejonet[1]
Rektascension11t 29m 20,39171 s[2]
Deklination-01° 27′ 17,2817 ″[2]
Skenbar magnitud ()12,168 ± 0,009[3]
Stjärntyp
SpektraltypM0 V[4]
B–V+1,35 ± 0,06[4]
Astrometri
Radialhastighet ()+30,24 ± 0,46[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +94,116[2] mas/år
Dek.: -78,003[2] mas/år
Parallax ()22,7374 ± 0,0220[2]
Avstånd143,4 ± 0,1  (43,98 ± 0,04 pc)
Detaljer
Massa0,549 ± 0,027[5] M
Radie0,546 ± 0,018[5] R
Luminositet0,0587 ± 0,0018[5] L
Temperatur3 844 ± 61[5] K
Metallicitet-0,157 ± 0,075[5]
Ålder6,9 ± 4,7[5] miljarder år
Andra beteckningar
UCAC4 443-054906, EPIC 201367065, 2MASS J11292037-0127173WISEA, J112920.45-012718.0, Gaia DR3 3796690380302214272, Gaia DR2 3796690380302214272[6]

K2-3 eller EPIC 201367065, är en ensam stjärna i södra delen av stjärnbilden Lejonet. Den har en skenbar magnitud av ca 12,17[3] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 22,7 mas,[2] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 143 ljusår (ca 44 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på 30 km/s.[2]

K2-3 är en orange till röd dvärgstjärna i huvudserien av spektralklass M0 V,[3] men är på gränsen att vara en sen orange dvärg (4 000 K är typiskt delningslinjen mellan spektralklass M och K). Den har en massa som är ca 0,55[5] solmassor, en radie som är ca 0,55[5] solradier och har ca 0,059[5] gånger solens utstrålning av energi från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 3 800 K.[5]

Stjärnans närhet betyder att den är tillräckligt ljus för att göra det möjligt för astronomer att studera planeternas atmosfär för att avgöra om de liknar jordens atmosfär och möjligen innehåller liv.

Planetsystem

[redigera | redigera wikitext]

K2-3 har tre bekräftade exoplaneter, upptäckta 2015.[7] Alla är superjordar med låg täthet eller subneptuner, med den yttersta omloppsbana nära den inre kanten av den beboeliga zonen.[8][5]

K2-3 solsystem[9][5]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b 5,11 ± 0,65 M🜨 0,0778 ± 0,0026 10,054626 ± 0,0 <0,094 89,588 +0,12−0,100 ° 2,078 +0,076−0,067 R🜨
c 2,68 ± 0,85 M🜨 0,1414 ± 0,0047 24,646582 ± 0,000039 <0,095 >89,905 +0,066−0,088 ° 1,582 ± 0,051 R🜨
d <1,6 M🜨 0,2097 ± 0,0070 44,556456 ± 0,000097 <0,097 89,788 +0,033−0,029 1,458 ± 0,051 R🜨
  • Lista över exoplaneter
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, K2-3, 22 maj 2023..
  1. ^ Roman, Nancy G. (1987). "Identification of a Constellation From a Position". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 99 (617): 695–699. Bibcode:1987PASP...99..695R. doi:10.1086/132034. Vizier query form
  2. ^ [a b c d e f g h] Vallenari, A.; et al. (Gaia Collaboration) (2022). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy & Astrophysics. arXiv:2208.00211. doi:10.1051/0004-6361/202243940. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  3. ^ [a b c] Henden, A. A.; et al. (2016). "VizieR Online Data Catalog: AAVSO Photometric All Sky Survey (APASS) DR9 (Henden+, 2016)". VizieR On-line Data Catalog: II/336. Originally Published in: 2015AAS...22533616H. 2336. Bibcode:2016yCat.2336....0H.Vizier catalog entry
  4. ^ [a b] "K2-3 PLANET HOST OVERVIEW PAGE". NASA Exoplanet Archive. Hämtad 2015-10-17.
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l] Diamond-Lowe, Hannah; Kreidberg, Laura; Harman, C. E.; Kempton, Eliza M.-R.; Rogers, Leslie A.; Joyce, Simon R. G.; Eastman, Jason D.; King, George W.; Kopparapu, Ravi; Youngblood, Allison; Kosiarek, Molly R.; Livingston, John H.; Hardegree-Ullman, Kevin K.; Crossfield, Ian J. M. (2022), "The K2-3 System Revisited: Testing Photoevaporation and Core-powered Mass Loss with Three Small Planets Spanning the Radius Valley", The Astronomical Journal, 164 (5): 172, arXiv:2207.12755, Bibcode:2022AJ....164..172D, doi:10.3847/1538-3881/ac7807, S2CID 251067119
  6. ^ K2-3 (unistra.fr). Hämtad 2023-06-01.
  7. ^ Crossfield, Ian J. M.; et al. (2015). "A Nearby M Star with Three Transiting Super-Earths Discovered by K2". The Astrophysical Journal. 804 (1) 10. arXiv:1501.03798. Bibcode:2015ApJ...804...10C. doi:10.1088/0004-637X/804/1/10.
  8. ^ Damasso, Mario; et al. (2018). "Eyes on K2-3: A system of three likely sub-Neptunes characterized with HARPS-N and HARPS". Astronomy and Astrophysics. 615 A69. arXiv:1802.08320. Bibcode:2018A&A...615A..69D. doi:10.1051/0004-6361/201732459. S2CID 58923147.
  9. ^ Bonomo, A. S.; Dumusque, X.; et al. (April 2023). "Cold Jupiters and improved masses in 38 Kepler and K2 small-planet systems from 3661 high-precision HARPS-N radial velocities. No excess of cold Jupiters in small-planet systems". Astronomy & Astrophysics. arXiv:2304.05773.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]