Julius Mankell

Julius Mankell
	Julius Mankell
Född	8 juni 1828; Klara församling, Sverige
Död	23 februari 1897 (68 år); Jakob och Johannes
Begravd	Norra begravningsplatsen; kartor
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Militärhistoriker, politiker, militär, översättare
Befattning
	Andrakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1870–1872); Förstakammarledamot, Kronobergs läns valkrets (1883–1890); Andrakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1891–1896)
Politiskt parti
	Nyliberala partiet (1870–1870); Lantmannapartiet (1871–1872); Andra kammarens center (1891–1894); Folkpartiet (1895–1900) (1895–1896)
Föräldrar	Abraham Mankell; Carolina Wilhelmina Mankell
	Redigera Wikidata

Julius Mankell, född 8 juni 1828 i Stockholm, död där 23 februari 1897, var en svensk militär, militärhistoriker och politiker (liberal).

Biografi

Militärteoretikern

Mankell utexaminerades som artilleriofficer 1849, blev kapten 1865 och tog avsked 1874. Han deltog i 1863 års polska uppror och satt också i österrikiskt fängelse i augusti samma år. Mellan 1868 och 1871 var han lärare i befästningskonst vid Sjökrigsskolan. Han var en av det svenska 1800-talets mest produktiva militära författare; han utgav bland andra Anteckningar rörande svenska Regementenas historia från 1863, och Uppgifter rörande svenska krigsmagtens styrka, sammansättning och fördelning sedan slutet av 1500-talet från 1865. Han var ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Mankell introducerade som översättare Carl von Clausewitz 1855 i en mindre skrift Krigföringens vigtigaste grundsatser. Mest betydande är Studier öfver svensk skärgårds-flottans historia, krigssätt och användande vid Sveriges försvar (1855). För Mankell var sjöstridskrafter för strid i skärgårdsmiljö en överlevnadsfråga för Sverige. Rent organisatoriskt ansåg han att skärgårdsflottan borde skiljas ut från örlogsflottan. Sverige hade enligt honom inte råd med en örlogsflotta på stormaktsnivå – därför fokuserade han på skärgårdsflottan.

För Mankell avgjordes kriget alltid till lands – och skärgården är landmassans yttersta utpost i försvarshänseende. Taktisk samverkan med armén uppfattade han som viktigare än med örlogsflottan. Genom att utnyttja egna markförband och landbatterier på skärgårdsöarna kunde man uppnå mångdubbel effekt i strid. Mankell beundrade Karl XII, men riktade kritik mot Gustav II Adolf.

Politikern

Mankell var även liberal politiker och var en av stiftarna av Nyliberala sällskapet 1867. Han var riksdagsledamot i andra kammaren för Stockholms stads valkrets 1870–1872, satt i första kammaren för Kronobergs läns valkrets 1883–1890 och återkom därefter till andra kammaren för Stockholms stads valkrets 1891–1896. Vid invalet 1870 anslöt han sig till Nyliberala partiet, men övergick 1871 till Lantmannapartiet. Under sin tid i första kammaren var han partilös. Vid återkomsten till andra kammaren tillhörde han andra kammarens center 1891–1894 och därefter från 1895 den nybildade liberala gruppen Folkpartiet. I riksdagen satt han bland annat i lagutskottet 1872 samt 1891–1892; han var också statsrevisor 1873–1875, 1878–1880 samt 1882–1886.

Mankell var med i skarpskytterörelsen; han var också starkt engagerad i rösträttsrörelsen och var ordförande för Sveriges allmänna rösträttsförbund 1890–1897 samt ordförande vid 1893 års folkriksdag. Han var inte minst på det sättet en centralgestalt i kampen för allmän rösträtt i Sverige.

Familj

Julius Mankell var son till Abraham Mankell och Carolina Vilhelmina Lundberg samt kusin till Henning Mankell den äldre. Julius Mankell gravsattes den 1 mars 1897 på Norra begravningsplatsen.

Se även

Släkten Mankell

Källor

Tvåkammarriksdagen 1867–1970, band 2 (Almqvist & Wiksell International 1985), s. 224-225
Lars Ericson Wolke, Krigets idéer. Svenska tankar om krigföring. Stockholm 2007

Noter

^ [a b c d] Julius Mankell, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 9023, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 144, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfNoA, läst: 1 februari 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Jakob och Johannes kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker för Jakob, SE/SSA/0008/F I a/8 (1895-1899), bildid: 00025666_00118, sida 115, död- och begravningsbok, läs online läs online, ”71,,23,1,,Mankell Julius f.d. Kapten f.d. Riksdagsman”.^{[källa från Wikidata]}
^ Mankell, Julius (1828-1897), Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 27 juni 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 22 april 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ Albin Hildebrand, Julius Mankell, Svenskt porträttgalleri : XXV:2. Riksdagens andra kammare 1867-1904, 1905, s. 22, läs online läs online, läst: 4 mars 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] Julius Mankell, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 9023.^{[källa från Wikidata]}

Vidare läsning

Berg, Olof P. (2008). ”Mankells planschverk”. Meddelande / Armémuseum Vol. 67, 2007, tr. 2008,: sid. [128]-177. 0349-1048. ISSN 0349-1048. Libris 12194037
Branting, Hjalmar (1929). Tal och skrifter. 10, Stridskamrater och vänner. Stockholm: Tiden. sid. 39-43. Libris 7684
Gäfvert, Björn (1996). ”Att undsätta polackerna 1863: en svensk officers krigsplan”. Meddelande / Armémuseum (Stockholm : Föreningen Armémusei vänner, 1950-) Vol. 56, 1996,: sid. [74]-91 : ill.. ISSN 0349-1048. ISSN 0349-1048 ISSN 0349-1048. Libris 2695408
Lundberg, Victor (2005). ”"Den siste af de typiske 1848 års män i Sverge": anteckningar om Julius Mankell och den svenska demokratins förhistoria”. Historisk tidskrift (Stockholm) 2005(125):3,: sid. [421]-440. 0345-469X. ISSN 0345-469X. Libris 9991091
Lundberg, Victor (2009). ”The violent democrat - and the radical tradition in Sweden”. Political outsiders in Swedish history, 1848–1932 (2009): sid. [39]-53. Libris 11816919

Externa länkar

Julius Mankell (1828-1897) hos Litteraturbanken

[fb396c2181ba881250e594b2bfa1d4dace3ed8e6-1] [a b c d] Julius Mankell, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 9023, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[0906984a5ce01dc9b3969f0582e8faeb192664da-2] [a b c d e f g h i j k l m n o] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 144, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfNoA, läst: 1 februari 2022.^{[källa från Wikidata]}

[0e32cb697b3d31d07c44590fbbccda50a4e93712-3] [a b] Jakob och Johannes kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker för Jakob, SE/SSA/0008/F I a/8 (1895-1899), bildid: 00025666_00118, sida 115, död- och begravningsbok, läs online läs online, ”71,,23,1,,Mankell Julius f.d. Kapten f.d. Riksdagsman”.^{[källa från Wikidata]}

[e6fd3d2a188dff145e6bfa415b993e64cb5074ee-4] Mankell, Julius (1828-1897), Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 27 juni 2017.^{[källa från Wikidata]}

[ad7b67a4518ded7eb97ab20e2e12d9af5a8a3eac-5] Svenskagravar.se, läs online, läst: 22 april 2023.^{[källa från Wikidata]}

[13c5b9081669c07c4bbdca125135eae582b5cb7c-6] Albin Hildebrand, Julius Mankell, Svenskt porträttgalleri : XXV:2. Riksdagens andra kammare 1867-1904, 1905, s. 22, läs online läs online, läst: 4 mars 2022.^{[källa från Wikidata]}

[6bb9924aa292f2ec79b8945fc154dbf5a5aac4c2-7] [a b c] Julius Mankell, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 9023.^{[källa från Wikidata]}

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]