Jules Vandenpeereboom
| Jules Vandenpeereboom | |
 | |
| Född | 18 mars 1843[1] Kortrijk[1], Belgien |
|---|---|
| Död | 6 mars 1917[1] (73 år) Anderlecht[1], Belgien |
| Medborgare i | Belgien |
| Utbildad vid | Katolska universitetet i Leuven[1]  |
| Sysselsättning | Politiker[1], advokat[1] |
| Befattning | |
| Municipal councillor in Belgium (1872–1884)[1] Ledamot av Belgiens representantkammare (1878–1900)[1] Belgiens mobilitetsminister Malou II government, Beernaert government, de Burtlet government, de Smet de Naeyer I government och Vandenpeereboom Government (1884–1899)[1] Belgiens försvarsminister (1896–1899)[1] Belgiens premiärminister (1899–1899) Ledamot av Belgiens senat (1904–1917)[1] | |
| Politiskt parti | |
| Konfessionella katolska partiet | |
| Föräldrar | Henri Louis Ange Vandenpeereboom[1] Sophie Marie Josèphe Delacroix[1] |
| Utmärkelser | |
| Statsminister i Belgien (1900)[1] | |
| Redigera Wikidata | |
Jules Vandenpeereboom född den 18 mars 1843 i Courtrai, död den 6 mars 1917, var en belgisk politiker (katolik).
Vandenpeereboom invaldes 1878 i deputeradekammaren, där han kraftigt bekämpade den liberala regeringen Frère-Orban, blev 1884 minister för järnvägar, post och telegraf i den klerikala ministären under Jules Malou och kvarstod på denna post i kabinetten Beernaert och de Smet de Naeyer. Han var bland annat ansvarig för att under 1891-1893 införa tvåspråkiga frimärken i Belgien. Den 24 januari 1899 blev han själv konseljpresident (premiärminister) i en ministär, som redan den 5 augusti samma år föll på ett försök att införa proportionell representation. Han drog sig då tillbaka från det politiska livet.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Vandenpeereboom, Jules i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Noter
[redigera | redigera wikitext]
|