Hoppa till innehållet

Jules Malou

Från Wikipedia
Jules Malou
Född19 oktober 1810[1]
Ypern[1], Belgien
Död11 juli 1886[1] (75 år)
Woluwe-Saint-Lambert[1], Belgien
Medborgare iBelgien
Utbildad vidUniversitetet i Liège
SysselsättningPolitiker, advokat[1]
Befattning
Ledamot av Belgiens representantkammare
Belgiens försvarsminister (1872–1873)
Belgiens premiärminister (1874–1878)
Belgiens premiärminister (1884–1884)
Politiskt parti
Konfessionella katolska partiet
BarnMathilde Malou (f. 1843)[2]
FöräldrarJean-Baptiste Malou - Vandenpeereboom
Redigera Wikidata

Jules Edouard Xavier Malou född 19 oktober 1810, död i juli 1886, var en belgisk politiker (katolik).[3]

Malou valdes till deputerad 1841 och blev ministre d’état 1870. Han var finansminister juli 1845-augusti 1847 samt 7 december 1871-19 juni 1878 och 16 juni-26 oktober 1884, under de sistnämnda perioderna dessutom konseljpresident, det vill säga premiärminister. (På grund av det annorlunda sätt som regeringsarbetet var organiserat vid denna tid anger vissa källor Barthélémy de Theux de Meylandt som premiärminister 7 december 1871-21 augusti 1874, och Malou enbart 1874-1878, men dagens belgiska premiärministerämbete räknar honom som företrädare för hela perioden 1871-1878.[4]) Mellan ministerperioderna var han en av högerns ledare i folkrepresentationen. Malous, och vid sidan av honom hans ministärs, avgång i oktober 1884 var huvudsakligen en följd av mycket häftiga demonstrationer, som ägde rum i Belgiens större städer på grund av en utfärdad klerikal skollag.

  1. ^ [a b c d e] läs online, www.odis.be .[källa från Wikidata]
  2. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Malou, Jules i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
  4. ^ Eerste minister: Voorgangers Arkiverad 26 november 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 12 mars 2010 (nederländska)
Företrädare:
Jules d'Anethan
Belgiens premiärminister
1871-1878
Efterträdare:
Walthère Frère-Orban
Företrädare:
Walthère Frère-Orban
Belgiens premiärminister
1884
Efterträdare:
Auguste Beernaert