Johannes Rehmke
| Johannes Rehmke | |
| Född | 1 februari 1848[1][2] Elmshorn, Tyskland |
|---|---|
| Död | 23 december 1930[1][2] (82 år) Marburg |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Christianeum Zürichs universitet[3]  |
| Sysselsättning | Filosof, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Greifswalds universitet |
| Utmärkelser | |
| Fjärde klassen av Röda örns orden | |
| Redigera Wikidata | |
Johannes Rehmke, född 1 februari 1848 i Hainholz vid Elmshorn, död 23 december 1930 i Marburg, var en tysk filosof.
Rehhmke studerade filosofi och teologi i Kiel och Zürich, var professor i filosofi, pedagogik och evangelisk religionslära i Sankt Gallen 1875–83 samt professor i filosofi i Greifswald 1885–1921. Han var en av huvudrepresentanterna för den så kallade "immanenta filosofin" och intog en idealistisk ståndpunkt, men bekämpade fenomenalismen. Det givna existerar, oavhängigt av det enskilda subjektet, som innehåll i ett universellt, gudomligt medvetande. Rum och tid är beståndsdelar hos tingen. Själ och kropp står i växelverkan. År 1919 bildades Johannes Rehmke-Gesellschaft, vilket utgav skrifter.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Lehrbuch der allgemeinen Psychologie (1894; andra upplagan 1905)
- Grundriss der Geschichte der Philosophie (1896)
- Zur Lehre vom Gemut (1897; andra upplagan 1911)
- Die Seele des Menschen (1902; andra upplagan 1905)
- Philosophie als Grundwissenschaft (1910)
- Logik als Wissenslehre (1918; andra upplagan 1923)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Rehmke, Johannes i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
- Rehmke, J. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: rehmke-johannes, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 52283.[källa från Wikidata]
- ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
|