Hoppa till innehållet

Janina Orlov

Från Wikipedia
Janina Orlov
Janina Orlov, 24 september 2011.
Född10 februari 1955 (69 år)
Helsingfors
Utbildad vidÅbo Akademi
SysselsättningÖversättare, författare
Utmärkelser
Eric och Ingrid Lilliehööks stipendium (2013)
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (2016)
Hugo Bergroth-priset (2018)
Redigera Wikidata

Janina Maria Orlov, född 10 februari 1955 i Helsingfors, är en finlandssvensk översättare och litteraturvetare.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Janina Orlov avlade 2005 doktorsexamen i ryska språket och litteraturen vid Åbo Akademi på en avhandling om Pusjkins "Sagan om tsar Saltan".[1] Hon är universitetslektor vid Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet.

Janina Orlov är översättare från ryska och finska till svenska, främst inom barn- och ungdomslitteratur, men även litteratur för vuxna. Bland de författare hon översatt kan nämnas Sofi Oksanen, Andrej Gelasimov och Nina Sadur.[2]

Orlov sitter med i den arbetsgrupp som av Kulturrådet fått i uppdrag att ta fram femtio nya klassiker för grund- och gymnasieskolan[3] och har också varit fackligt aktiv inom Sveriges författarförbund.

Orlovs översättning av Katja Kettus Barnmorskan fick ett hedersomnämnande i samband med utdelningen av priset Årets översättning 2013.

År 2015 tilldelades Janina Orlov statens utländska översättarpris på 15 000 euro för sina stora insatser den finska litteraturen till fromma.[4] År 2016 fick Janina Orlov Finlands Lejons ordens utmärkelse Pro Finlandia-medaljen,[5] 2018 Hugo Bergroth-priset[6] och 2022 Svenska Akademiens Finlandspris.[7]

Janina Orlov var gift med Ulf Stark.

Översättningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Janina Orlov och Rosa Liksom i samtal på Finlandsinstitutet efter en presentation av Rosa Liksoms roman "Överstinnan" i februari 2019, med Janina Orlov som intervjuare.

Från ryska[redigera | redigera wikitext]

  • Aleksandr Pusjkin: Sagan om tsar Saltan (Skazka o tsare Saltane) (Bonnier Carlsen, 1997)
  • Nina Sadur: Lustgården (Sad) (Norstedt, 2001)

Från finska[redigera | redigera wikitext]

  • Sofi Oksanen: Stalins kossor (Stalinin lehmät), Bazar, 2007
  • Rosa Liksom: Kupé nr 6 (Hytti nro 6), Wahlström & Widstrand, 2012
  • Katja Kettu: Barnmorskan, Bonnier, 2013
  • Rosa Liksom: Överstinnan (Everstinna), Wahlström & Widstrand, 2019
  • Rosa Liksom: Kupé nr 6 (Hytti nro 6), Wahlström & Widstrand, 2012
  • Rosa Liksom: Sånt är livet (Väliaikainen), Wahlström & Widstrand, 2015
  • Rosa Liksom: Älven (Väylä), Wahlström & Widstrand, 2023

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Orlov, Janina (2005). Texten som kalejdoskop: En läsning av A. S. Pusjkins ”Sagan om tsar Saltan”. Åbo: Åbo Akademis förlag. Libris 10025554. ISBN 951-765-266-6 
  2. ^ ”Intervju med Janina Orlov”. Salongen. Arkiverad från originalet den 20 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140720040856/http://salongen.de/node/397. Läst 19 februari 2011. 
  3. ^ ”Alla tiders klassiker”. Kulturrådet. Arkiverad från originalet den 21 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150221233240/http://www.kulturradet.se/Documents/Bidrag/bidragsinformation/atk.pdf. Läst 19 februari 2011. 
  4. ^ ”Janina Orlov får översättarpris”. Huvudstadsbladet. 19 november 2015. Arkiverad från originalet den 20 november 2015. https://web.archive.org/web/20151120054715/http://hbl.fi/kultur/2015-11-19/779021/janina-orlov-far-oversattarpris. Läst 19 november 2015. 
  5. ^ De får utmärkelsetecken av presidenten Läst 4 december 2016.
  6. ^ ”Hugo Bergroth-priset till Janina Orlov”. Hufvudstadsbladet: s. 36. 19 maj 2018. http://www.hbl.fi/artikel/hugo-bergroth-priset-till-janina-orlov/. 
  7. ^ Lönnqvist, Niclas (24 december 2022). ”Översättaren Janina Orlov tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris”. Hufvudstadsbladet: s. 27. https://www.hbl.fi/artikel/b48edb46-a99b-4144-aa79-d2348911e11c. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Björkman, Peter: ”Det gäller att hålla huvudet kallt”: Intervju med Janina Orlov – Oksanens översättare till svenska. Horisont, nr 1/2014 (årg. 61), s. 14–17.