Hoppa till innehållet

International 200 1953

Från Wikipedia

International 200 1953 var ett stockcarlopp ingående i Nascar Grand National Series (nuvarande Nascar Cup Series) som kördes 21 juni 1953 på den 1 mile (1 609 meter) långa ovalbanan Langhorne Speedway i Langhorne, Pennsylvania. Totalt avverkades 200 miles (321,868 km) fördelat på 200 varv. Banunderlaget var dirt. Loppet vanns av Dick Rathman i en Hudson på tiden 3:06.14 körandes för Walt Chapman. Rathmans snitthastighet var 70,051 mph. Rathman tog ledningen på första varvet och behöll ledningen in i mål. Han var vid målgång ensam förare på ledarvarvet, fyra varv före tvåan Lee Petty. Prispotten uppgick till 8 750 dollar, varav 2 500 dollar gick till segraren.

Langhorne Speedway var ökänd som en farlig bana och genom tiderna skulle ett flertal förare mista sitt liv på banan.[1] Farterna var för den tiden höga på grund av att banan var i stort sett helt rund samt saknade bankning.[1] Frank Arford från Indianapolis skadades svårt under kvalet inför loppet och avled strax därefter på Trenton Mercer County Hospital. 31 förare hade hunnit kvalat in, men kvalet avbröts efter Arfords olycka. De bilar som anmäldes efter det fick startnummer 31-38 i tur och ordning.[2]

Loppet var det första som var öppet för både amerikanska och utländska bilar. Det marknadsfördes som "Foreign Cars vs. American Stocks".[2] I startfältet fanns utöver amerikanska bilmärken sex Jaguarer, två Porsche, en Aston Martin och en Volkswagen Typ 1. Detta i en tid då Nascar med Bill Francis i spetsen fortfarande ville att Nascar förutom racing skulle vara en marknadsföringskanal för standardbilar. De så kallade muskelbilarna gjorde inte entré i Nascar förrän på 1960-talet.

Plc Nr Förare Team/
bilägare
Konstruktör Start Varv Ledda
varv
1 120 Dick Rathman Walt Chapman Hudson 2 200 200
2 42 Lee Petty Petty Enterprises Dodge 21 196 0
3 80 Jim Paschal George Hutchens Dodge 37 191 0
4 92 Herb Thomas Herb Thomas Hudson 17 188 0
5 2 Bill Blair Bill Blair Oldsmobile 34 187 0
6 15 Dick Allwine i.u. Jaguar 4 184 0
7 91 Tim Flock Ted Chester Hudson 12 182 0
8 10 Nick Fornoro i.u. Porsche 38 181 0
9 23 Billy Oswald i.u. Porsche 38 174 0
10 60 Bill Rexford Julian Buesink Chevrolet 24 173 0
11 4 Charlie Miller i.u. Jaguar 9 i.u. 0
12 8 Frankie Schneider i.u. Jaguar 5 i.u. 0
13 53 Ronnie Kohler John Golabek Plymouth 30 i.u. 0
14 82 Joe Eubanks Phil Oates Hudson 7 i.u. 0
15 5 Frank Price i.u. Plymouth 31 i.u. 0
16 213 Mike Magill Michael Jarema Lincoln 13 i.u. 0
17 7 Geoffrey Dessault i.u. Oldsmobile 28 i.u. 0
18 66 Pepper Cunningham Pepper Cunningham Hudson 22 i.u. 0
19 18 Dick Hagy i.u. Volkswagen Typ 1[a] 32 i.u. 0
20 41 Jimmie Lewallen John Eanes Oldsmobile 36 i.u. 0
21 43 Ray Duhigg Dave Quate Dodge 26 i.u. 0
22 16 Johnny Zeke i.u. Jaguar 8 i.u. 0
23 22 Lloyd Shaw i.u. Jaguar 1 i.u. 0
24 46 Ralph Liguori Ralph Liguori Lincoln 14 i.u. 0
25 33 Gordon Bracken Gordon Bracken Hudson 23 i.u. 0
26 34 Andy Winfree Andy Winfree Plymouth 27 i.u. 0
27 1 Steve McGrath i.u. Aston Martin 16 i.u. 0
28 99 Larry Schultz Matt Gowan Plymouth 25 i.u. 0
29 167 Elton Hildreth Elton Hildreth Nash 18 i.u. 0
30 40 Tommy Thompson Tommy Thompson Oldsmobile 11 i.u. 0
31 14 Fonty Flock Frank Christian Hudson 10 i.u. 0
32 192 Nick Nicolette i.u. Oldsmobile 20 i.u. 0
33 131 Ray Sherman i.u. Hudson 29 i.u. 0
34 31 Al Keller George Miller Hudson 33 i.u. 0
35 78 Slick Smith Frank Arford Oldsmobile 19 i.u. 0
36 87 Buck Baker Bob Griffin Oldsmobile 6 i.u. 0
37 E-40 Ken Marriott i.u. Jaguar 15 i.u. 0
38 4 Leo Bergeron i.u. Hudson 35 i.u. 0
Källor:[3][4]

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Detta var första och enda gången en Volkswagen Typ 1 deltog i ett Nascar cup-lopp.