Hoppa till innehållet

Ingemar Carlehed

Från Wikipedia
Ingemar Carlehed
FöddGustav Ingemar Carlehed
24 april 1945 (79 år)
Kvänum, Västra Götalands län
IMDb SFDb

Gustav Ingemar Carlehed, född 24 april 1945 i Kvänums församling, Västra Götalands län, är en svensk skådespelare, röstskådespelare, regissör, teaterchef och teaterpedagog. Han är far till skådespelaren Lisa Carlehed.

Carlehed är uppväxt utanför Vara och gick gymnasiet i Skara och därefter Skara Skolscen. År 1971 utexaminerades han från Statens scenskola i Göteborg och har sedan dess varit knuten till Göteborgs stadsteater, där han gjort många framträdande roller, bland annat som Furst Bolkonskij i Krig och fred. Med teaterrollerna kom också ett flertal TV- och filmroller och Carlehed har under decennier varit flitigt anlitad som uppläsare, skådespelare och regissör för Sveriges Radio; bland annat medverkan och regi i Radioteaterns Minns ni fröken Meitner (2004) av Robert Marc Friedman.

1991-1995 var han chef för Teater Halland. Han har regisserat ett trettiotal teaterpjäser framför allt på Göteborgs stadsteater och Teater Halland. Sedan 1980-talet har Carlehed också varit lärare vid Skara Skolscen.

År 2000 promoverades han till teknologisk hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.[1]

Carlehed har sedan 80-talet ägnat sig en hel del åt röstskådespeleri, och har bl.a. gjort rösten till Oskar i Piff och Puff – Räddningspatrullen, Kung Triton i TV-serien Den lilla sjöjungfrun och berättarrösten i filmerna om Nalle Puh. Han har även varit speaker-röst på TV-kanalen Boomerang.

Filmroller i urval

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1980 En av de tre bröderna Fullmakten
Nikolaj Erdman
Ernst Günther Göteborgs stadsteater[2]
1999 Niels Bohr Copenhagen
Michael Frayn
Lars Arrhed Göteborgs stadsteater
2002 Rövare
Friedrich von Schiller
Johan Holmberg Angereds teater[3]
  1. ^ Chalmers: Hedersdoktorer: Ingemar Carlehed, läst 15 april 2009
  2. ^ ”Fullmakten, 1980”. Göteborgs stadsmuseum. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412112117/http://62.88.129.39/carlotta/web/object/823775. Läst 31 mars 2016. 
  3. ^ Maria Lindh-Garreau (14 september 2002). ”Teater som lyckas slå broar”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/teater-som-lyckas-sla-broar/. Läst 6 december 2021. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]