Hugo von Buttel-Reepen
| Hugo von Buttel-Reepen | |
| Född | 12 februari 1860[1] Bremen[2] |
|---|---|
| Död | 7 november 1933[1] (73 år) Oldenburg[2], Tyskland |
| Medborgare i | Tyskland |
| Sysselsättning | Biodlare, upptäcktsresande, zoolog, zoologisk samlare[3] |
| Befattning | |
| Museidirektör | |
| Arbetsgivare | State Museum Nature and Human Oldenburg (1924–1933) |
| Redigera Wikidata | |
Hugo von Buttel-Reepen, född 12 februari 1860 i Bremen, Tyskland, död 7 november 1933 i Oldenburg, var en tysk zoolog och forskningsresande, som 1924 blev direktör för naturhistoriska museet i Oldenburg. Bland hans skrifter, som huvudsakligen behandlar binas och getingarnas levnadsvanor märks Sind die Bienen Reflexmaschinen? (1900), Die stammegeschichtliche Enstehung des Bienenstaates (1903) och Leben und Wesen der Bienen (1915).
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Reepen var son till handelsmannen Georg Reepen (1818–1906) och hans hustru Astra Helene, född von Buttel (1835–1878).[4] Hans mor var dotter till den oldenburgske premiärministern Dietrich Christian von Buttel.
Reepen gick i gymnasiet i Bremen och Oldenburg och började sedan en lärlingsutbildning inom jordbruket i Mecklenburg och Holstein. Han var dock tvungen att avsluta denna på grund av en lungsjukdom. År 1885 reste han till Ostindien, där han ville bosätta sig som köpman och plantageägare.[5] På grund av malaria var han 1887 dock tvungen att överge dessa planer och återvände till Tyskland, där han flyttade efter en längre konvalescensledighet till sin moster Minna von Buttel. Hon adopterade honom 1900, så att han från och med då bar namnet Buttel-Reepen. Redan under sin vistelse i Indien utvecklade han vetenskapliga och etnologiska intressen och 1897 gjorde han därför en omfattande resa till Chile.
Karriär
[redigera | redigera wikitext]För att komma ikapp med en vetenskaplig utbildning började han 1898 vid 38 års ålder studera för en universitetsexamen i zoologi och paleontologi och tog 1902 med en doktorsexamen i zoologi som vid universitetet i Freiburg. Han återvände sedan till Oldenburg och ägnade sig åt vetenskapliga studier som privatforskare. Hans förmögenhet tillät honom att driva sina intressen utan ekonomiska begränsningar.
I Oldenburg koncentrerade han sin forskning främst på binas fylogenetiska historia, beteende och biologi, om vilken han publicerade många essäer och studier. Åren 1911-1912 genomförde han en forskningsresa till Java, Sumatra och Malacka på uppdrag av Preussiska vetenskapsakademin för att studera samhällsbildande insekter. Buttel-Reepen ägnade sig också intensivt åt biodling. Han var medgrundare av Bienenwirtschaftlichen Zentralvereins i Oldenburg, där han spelade en ledande roll. Dessutom grundade han 1921 Oldenburger Imkerschule, vars ledning han tog över, och var ordförande för forskningsutskottet i det tyska biodlareförbundet. Efter att ha förlorat sin förmögenhet på grund av tysk inflation var Buttel-Reepen tvungen att söka arbete. Från 1922 till 1924 var han anställd av Landesbrandkasse och utsågs sedan till chef för Statens naturmuseum, som han ledde fram till sin död 1933 i Oldenburg.
Vetenskapligt arbete
[redigera | redigera wikitext]Som biodlare behandlade Buttel-Reepen biodling intensivt. Han publicerade avhandlingar om binas fylogenetiska historia och biologi. I den motsatte han sig en rent mekanistisk tolkning av bin som en ren reflexmaskin, men varnade samtidigt för att humanisera till synes intelligent beteende hos dem. Han insåg att bin uppenbarligen har ett minne och att de kan bearbeta gjorda erfarenheter. Han trodde att bin kan kommunicera med varandra via ett mycket utvecklat talat språk.
Han gav ett betydande bidrag till biotiken och taxonomin hos honungsbin.[6] Han applicerade en strikt definition av art och reducerade antalet kända biarter till tre, som han tilldelade till alla andra tidigare kända biarter som underarter:[7] Apis dorsata, Apis florea och Apis mellifera. För detta ändamål reflekterade han över honungsbinas fylogenetiska utveckling, som huvudsakligen baserades på hans observationer om det sociala beteendet hos ensamma bin och samhällsbildande honungsbin. von Buttel-Reepen gav hedbiet, en ekotyp av det mörka biet, det latinska namnet Apis mellifera lehzeni[8] och var den förste att beskriva det asiatiska röda honungsbiet, till vilket han gav namnet Apis koschevnikovi för att hedra den ryska biforskaren Grigorij Aleksandrovič Koževnikov.
Bibliografi (urval)
[redigera | redigera wikitext]- Sind die Bienen Reflexmaschinen? Experimentelle Beiträge zur Biologie der Honigbiene. Georg Thieme-Verlag, Leipzig 1900.
- Die stammesgeschichtliche Entstehung des Bienenstaates sowie Beiträge zur Lebensweise der solitären und sozialen Bienen (Hummeln, Meliponinen etc.). G. Thieme, Leipzig 1903. doi:10.5962/bhl.title.11069
- Entstehen die Drohnen aus befruchteten Eiern? Göhmann, 1904.
- Über den gegenwärtigen Stand der Kenntnisse von den geschlechtsbestimmenden Ursachen bei der Honigbiene (apis mellifica L.): ein Beitrag zur Lehre von der geschlechtlichen Präformation: Vortrag gehalten auf dem Zoologen-Kongress in Tübingen. Wilhelm Engelmann, 1904.
- Aus dem Werdegang der Menschheit: Der Urmensch vor und während der Eiszeit in Europa. G. Fischer-Verlag, Jena 1911.
- Meine Erfahrungen mit den "denkenden" Pferden". Gustav Fischer-Verlag, 1913.
- Zur Psychobiologie der Hummeln: Dysteleologen in der Natur. Band 1, Thieme-Verlag, 1914.
- Das Problem der Elberfelder Pferde und die Telepathie. 1914.
- Leben und Wesen der Bienen. 1915.
- Eine merkwürdige Wirkung der "Milbenkrankheit" in Amerika! Fischer-Verlag, 1922.
- Über Fensterurnen. Band I und Band II, Gerhard Stalling Verlag, Oldenburg 1925 (Band I) und 1927 (Band II)
- Das Hügelgräberfeld von Höltinghausen. In: Oldenburger Jahrbuch des Vereins für Altertumskunde und Landesgeschichte. 1926.
- Zur Vorgeschichte Nordwest-Deutschlands. Oldenburg 1930.
- Ein neuer Fund des Urmenschen in Deutschland (Homo visurgensis). In: Mannus – Zeitschrift für Deutsche Vorgeschichte. 22, 1930, S. 169–170.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Hugo von Buttel-Reepen, 10 maj 2020.
- Carlquist, Gunnar, red (1930). Svensk uppslagsbok. Bd 5. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 429
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1171857017749153-1, läst: 14 augusti 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1171857017749153-1, läst: 7 mars 2015.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, bionomia.net , läst: 18 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ K. v. Frisch: Buttel-Reepen, Hugo Berthold von. In: Neue Deutsche Biographie. 3 (1957), S. 80 [Onlinefassung]; URL: http://www.deutsche-biographie.de/pnd117185701.html
- ^ R. Vierhaus: Buttel-Reepen, Hugo Bertold von. In: Deutsche Biographische Enzyklopädie. 2, Band 2. Verlag Walter de Gruyter, 2005, S. 254.
- ^ H. R. Hepburn, S. E. Radloff: Honeybees of Asia. Springer, Heidelberg 2011, ISBN 978-3-642-16422-4, S. 24f.
- ^ H. v. Buttel-Reepen: Apistica. Beiträge zur Systematik, Biologie, sowie zur geschichtlichen und geographischen Verbreitung der Honigbiene (Apis mellifica L.), ihrer Varietäten und der übrigen Apis-Arten. In: Mitteilungen aus dem Zoologischen Museum in Berlin. 1906, S. 117–201.
- ^ Eintrag zur Heidebiene im Mall:Webarchiv auf der Homepage des Landesverbandes Schleswig-Holsteinischer und Hamburger Imker e.V., abgerufen am 28. Juni 2014.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Hans Friedl u. a. (Hrsg.): Biographisches Handbuch zur Geschichte des Landes Oldenburg. Hrsg. im Auftrag der Oldenburgischen Landschaft. Isensee, Oldenburg 1992, ISBN 3-89442-135-5, S. 120 (PDF).
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|