Hoppa till innehållet

Jättebi

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Apis dorsata)
Jättebi
Arbetare på samhällets enda vaxkaka
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHonungsbin
Apis
UndersläkteMegapis
ArtJättebi
Apis dorsata
Vetenskapligt namn
§ Apis dorsata
AuktorFabricius, 1793[1]
Utbredning
Jättebi på tiggarnöt (Tribulus terrestris)
Jättebi på tiggarnöt (Tribulus terrestris)
Hitta fler artiklar om djur med

Jättebi (Apis dorsata) är en art i insektsordningen steklar som tillhör familjen långtungebin, och släktet honungsbin; det är alltså en nära släkting till det vanliga honungsbiet. Det finns i södra Asien.

Jättebiet påminner i mycket om det vanliga honungsbiet (A. mellifera) med sådana likheter som en gadd med hullingar, förvaringsceller av bivax, samma typ av drottninggelé och ett dansspråk med vilket ett bi som hittat en nektarkälla visar avståndet och riktningen till denna för de övriga arbetarna.[2] Eftersom bikakan i regel är täckt av bin, sker dansen ofta ovanpå de andra bina.[3] Arten är mycket storväxt; arbetarna är mellan 16 och 18 mm långa[4] och med en medelvikt av nästan 160 mg. Den är påtagligt aggressiv, med en gadd som med lätthet tränger igenom både kläder och hud.[5].

Boet är mycket stort; det innehåller i genomsnitt omkring 37 000 individer och väger omkring 6 kg.[5] Det är öppet och hänger från en trädgren eller klippa[6] på minst 15 m höjd[5]. Det förekommer även att boet placeras på människoskapade objekt som byggnader, under broar eller från vattentorn.[7] Det har en enda, öppen bikaka som skyddas av flera lager av bin (något som är sällsynt bland honungsbina, även om det förekommer hos ett fåtal andra asiatiska arter som exempelvis dvärgbiet).[6]

Arten är en effektiv honungssamlare som flyger även efter solnedgången. Den besöker ett stort antal olika blommande växter, främst ur familjerna rosväxter, korgblommiga växter, korsblommiga växter, måreväxter, myrtenväxter, kransblommiga växter, kinesträdsväxter, ljungväxter, dunörtsväxter, vinruteväxter, balsaminväxter, akantusväxter, amarantväxter, palmer, björkväxter, hampväxter, mullbärsväxter, gräs, almväxter och nässelväxter.[8]

Jättebiet lever huvudsakligen i eller nära skogar, även om det förekommer att den slår sig ner i utkanten av samhällen, nära skogsbryn.[9]

Jättebikolonier lever ofta tillsammans, med flera bon i samma träd. De flyttar med jämna mellanrum, men återvänder ofta till ställen de har bott på tidigare.[7]

Betydelse för människan

[redigera | redigera wikitext]

Arten hålls inte som husdjur, men det är vanligt att man plundrar bona på honung.[7] I vissa delar av utbredningsområdet förekommer det att man ställer ut konstgjorda bon, tillverkade av trädstammar, som bina använder. De skattas sedan efter det att bina har bedövats med rök. I vissa fall kan ett bo skattas flera gånger innan bina flyttar.[10] Farhågor har dock rests att honungsjakten, tillsammans med den minskade skogsarealen och den ökade användningen av bekämpningsmedel skulle hota artens överlevnad.[9]

Arten finns från Pakistan och troligtvis södra Afghanistan över den indiska subkontinenten och Sri Lanka till Indonesien och delar av Filippinerna i öst. Den går norrut till södra Kina.[9]

  1. ^ Apis dorsata Fabricius, 1793” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=763552. Läst 11 oktober 2012. 
  2. ^ Seely, T. D.: Honeybee Ecology sid 139
  3. ^ Michener, Charles D.: The Bees of the World sid 807
  4. ^ Seely, T. D.: Honeybee Ecology sid 11
  5. ^ [a b c] Seely, T. D.: Honeybee Ecology sid 150-151
  6. ^ [a b] Michener, Charles D.: The Bees of the World sid 22
  7. ^ [a b c] ”Apis dorsata-laboriosa group” (på engelska). Bees for Development. Arkiverad från originalet den 29 november 2014. https://web.archive.org/web/20141129043400/http://www.beesfordevelopment.org/what-we-do/information-and-education/info/category/113-apis-dorsata-laboriosa-group. Läst 17 november 2014. 
  8. ^ Prabhawati Tiwari, Jay Krishan Tiwari, Radha Ballabha (17 januari 2010). ”Studies on Sources of Bee-forage for Rock Bee (Apis dorsata F.) from Garhwal Himalaya, India: A Melissopalynologaical Approach” (på engelska) (PDF (996 kB)). Nature and Science 8 (6): sid. 5-15. http://www.sciencepub.net/nature/ns0806/02_2262_tiwari_ns0806_5_15.pdf. Läst 17 november 2014. 
  9. ^ [a b c] ”Beekeping in Asia” (på engelska). FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). http://www.fao.org/docrep/x0083e/X0083E02.htm. Läst 17 november 2014. 
  10. ^ ”Rafter methodology” (på engelska). Bees for Development. Arkiverad från originalet den 29 november 2014. https://web.archive.org/web/20141129043032/http://www.beesfordevelopment.org/what-we-do/information-and-education/info/category/46-rafter-methodology. Läst 17 november 2014. 
  • Seely, Thomas D. (1985) (på engelska). Honeybee Ecology: A Study of Adaption in Social Life. Princeton, USA: Princeton University Press. ISBN 0-691-08391-6 
  • Michener, Charles D. (2000) (på engelska). The Bees of the World. Baltimore, USA: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-6133-0