Hjalmar Mehr

Hjalmar Mehr
Född	19 november 1910 Sankt Matteus församling, Sverige
Död	26 december 1979 (69 år) Adelsö församling, Sverige
Begravd	Mosaiska kyrkogården
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Södra Latin
Sysselsättning	Politiker
Befattning
Finansborgarråd (1958–1966) Ordförande, Svenska Kommunförbundet (1969–1971) Finansborgarråd (1970–1971) Landshövding i Stockholms län (1971–1977)
Arbetsgivare	Handelshögskolan i Stockholm
Politiskt parti
Socialdemokraterna
Redigera Wikidata

Hjalmar Mehrs och Liselotte Meyers gravvård på Judiska norra begravningsplatsen i Solna kommun.

Hjalmar Leo Mehr, född 19 november 1910 i S:t Matteus församling, Stockholm, död 26 december 1979 på Adelsö i Adelsö församling, Ekerö, var en svensk socialdemokratisk politiker. Som finansborgarråd i Stockholm hanterade han slutfasen av Norrmalmsregleringen, däribland bygget av tunnelbaneuppgången som hotade almarna i Kungsträdgården, som stoppades av folkliga protester ledda av alternativrörelsen.

Mehrs föräldrar, Sara Mobschebna Matles och Bejnes (Bernhard) Abraham Isak Meyerovitj (1877–1938), var judiska immigranter från Kejsardömet Ryssland som träffades i Stockholm 1905.

Karriär

Mehr var finansborgarråd i Stockholms stad 1958–1966 och 1970–1971, Kommunförbundets förste ordförande, samt landshövding i Stockholms län 1971–1977. Han medverkade i Vårbyaffären, en markaffär 1961 då Huddinge kommun och Stockholms stad köpte mark av varandra och kommungränsen drogs om.

Han var även ordförande i den statliga utredningen om löntagarfonderna 1976, och kvarstod till 1979 då ordförandeskapet lämnades över till Allan Larsson.

Norrmalmsregleringen

Mehr blev måltavla för mycket av den kritik som växte fram mot framförallt de omfattande rivningarna i Klarakvarteren i centrala Stockholm, som var en följd av Norrmalmsregleringen som beslutades 1945. Mehr förblev emellertid en stark försvarare av förändringarna:

”	Vad är det för romantik i Nedre Norrmalm? Vasastan? Kungsholmen? Nedre Norrmalms fastighetsbestånd var ju uppruttet, uppsmällt under tider av spekulationshausser av privata byggherrar. De smällde upp hyreskaserner. Jag är ju nästan den ende av alla som diskuterar det här som bott där hela tiden. Min mamma flyttade vart och vartannat år. Stora omoderna lägenheter med torrklosett och råttor på gården och djävligt och dant. Alltså saneringsmogna fastigheter. Romantiken är för dem som bor bra. Sedan ska fattigt folk bo kvar i uppruttnade bostäder hur länge som helst. Det fastighetsbestånd man har haft där har ju inte haft några estetiska, arkitektoniska eller kulturhistoriska värden.	„
–

Efter Almstriden kallades han nedsättande för "Almar Ner" av sina kritiker. Mikael Wiehe besjöng honom i sin låt "Trädet" (1992). I texten sägs bland annat "Det fanns en man, en potentat, jag säger inte mehr, men allt han såg i Stockholms stad, det skulle rivas ner...".

Personliga förhållanden

Hjalmar Mehr gifte sig 1937 med Liselotte Lina Meyer, född 1919 i Hannover. Liselotte Mehr hade i flera år ett kärleksförhållande med den judisk-sovjetiske författaren och propagandisten Ilja Ehrenburg (1891-1967), något som Hjalmar Mehr accepterade. Han upprätthöll också själv vänskapliga förbindelser med Ehrenburg. Liselotte Meyer avled år 1983, fyra år efter Hjalmar Mehr.

Han var far till journalisten Stefan Mehr.

Referenser

Tryckta källor

• Elmbrant, Björn (2010). Stockholmskärlek: en bok om Hjalmar Mehr. Stockholm: Atlas. Libris 11764854. ISBN 978-91-7389-375-6 
• Humble, Sixten (1958). Svenska stadsförbundet 1908-1958. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. Libris 8206179 

Webbkällor

• Hjalmar Mehrs hemliga sidor, Dagens Nyheter, 2002-05-19
• Mehr modernitet, Dagens Nyheter, 2010-03-16

Hjalmar Mehr på SVT Play

Vidare läsning

• Lars Björlin: Hjalmar Mehr i Svenskt biografiskt lexikon (1985-1987)

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Hjalmar Mehr.
  Bilder & media