Helga Henschen

	Helga Henschen
Född	23 februari 1917; Stockholm
Död	15 augusti 2002 (85 år); Sundbyberg
Begravningsplats	Solna kyrkogård
Nationalitet	Svensk
Föräldrar	Folke Henschen; Signe Henschen
Make/maka	Peter Weiss; Ralf Parland
Konstnärskap
Utbildning	Maj Brings målarskola; Otte Skölds målarskola; Konstakademien
	Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Anna Helga Henschen, född 23 februari 1917 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 15 augusti 2002 i Sundbyberg,^[2] var en svensk målare, författare och illustratör.^[3]

Biografi

Helga Henschen var dotter till Folke Henschen och Signe Henschen (född Thiel) samt faster till Helena Henschen. Hennes barndomshem var villa Rosenvik på Södra Djurgården som modern Signe hade fått i bröllopsgåva 1919 av sin far Ernest Thiel. Hon var gift med författaren Peter Weiss 1943–1947 och med poeten Ralf Parland 1961–1965. Med Peter Weiss fick hon dottern Rebecca Weiss.

Helga Henschen utbildade sig vid Maj Brings målarskola, Otte Skölds målarskola och 1940–1945 på Konstakademien. Hon hade sin första separatutställning 1947 i Stockholm och färdigställde 1975 utsmyckningen i Tensta tunnelbanestation. 1978 invigdes Henschens fontän Dafne i Södertälje.^[4] Hon har skrivit memoarerna Vägen till Rebella, Åren med Peter och Kvinna, konstnär, alltid Rebella.

Som bokillustratör har hon bland annat illustrerat Ballader i det blå av Evert Taube, Tuff och Tuss på äventyr av Gösta Knutsson, Festen i Hulabo av Britt G. Hallqvist samt Gyllenåsnan av Ebbe Linde. Henschen är representerad vid bland annat Nationalmuseum^[5], Moderna museet^[6] och Arkivet för dekorativ konst^[7].

I sin självbiografi Vägen till Rebella från 1981 beskrev hon sitt barndomshem på Djurgården. Där berättade hon bland annat att "vårt hus är inte ett vanligt hus" och "vårt hus var heligt på något sätt". Jenny Lind hade sjungit därinne och när 7:ans spårvagn skramlade förbi om kvällen "då skakade hela huset och fick ont i hjärtat".^[8]

Offentliga verk i urval

Utsmyckning av Tensta tunnelbanestation i Stockholm (1975)
Dafne, fontän, inomhustorget i kvarteret Luna, Södertälje centrum (1978)

Bibliografi

1951 – Dårarna sjunger om natten
1960 – Helga Henschen
1969 – Kom älva kom skälva kom häxa
1973 – Min gröna dröm är röd
1981 – Vägen till Rebella
1982 – Flygblad
1984 – Uppviglingar
1989 – Från Assar till Örjan
1990 – Uppstudsningar
1991 – Åren med Peter
1992 – Sagan om den konstiga soppan
1996 – Kvinna, konstnär, alltid Rebella

Priser och utmärkelser

Källor

^ FinnGraven.se, läs online, läst: 16 april 2019.^{[källa från Wikidata]}
^ Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
^ Helga Henschen, artikel i Nationalencyklopedin internetupplaga
^ Helga Henschen.com
^ Nationalmuseum
^ Moderna museet
^ ”Skissernas museum”. Arkiverad från originalet den 22 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200222130644/https://www.skissernasmuseum.se/samlingen/en-ros-till-invandrarna-helga-henschen-1975/. Läst 22 februari 2020.
^ Skylt på platsen "Det litterära Stockholm"

Vidare läsning

Helga Henschen i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Externa länkar

Helga Henschen.com
Wikimedia Commons har media som rör Helga Henschen.
Bilder & media

[b7ac3c2d4da8ae991fab378cde1ded82857cde78-1] FinnGraven.se, läs online, läst: 16 april 2019.^{[källa från Wikidata]}

[2] Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005

[3] Helga Henschen, artikel i Nationalencyklopedin internetupplaga

[4] Helga Henschen.com

[5] Nationalmuseum

[6] Moderna museet

[7] ”Skissernas museum”. Arkiverad från originalet den 22 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200222130644/https://www.skissernasmuseum.se/samlingen/en-ros-till-invandrarna-helga-henschen-1975/. Läst 22 februari 2020.

[8] Skylt på platsen "Det litterära Stockholm"

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]