Hoppa till innehållet

Hans-Ola Ericsson

Från Wikipedia
Hans-Ola Ericsson
Hans-Ola Ericsson (2017).
Född19 juli 1958[1][2] (66 år)
Vantörs församling[2], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidHochschule für Musik Freiburg
SysselsättningKompositör, universitetslärare, organist
ArbetsgivareMcGill University
Hochschule für Künste Bremen
Webbplatshansolaericsson.se/
Redigera Wikidata

Hans-Ola Ericsson, folkbokförd som Erik Hans-Ola Eriksson, född 19 juli 1958 i Stockholm,[3] är en svensk organist, tonsättare och professor.

Hans-Ola Ericsson har tagit organistexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt solistdiplom vid musikhögskolan i Freiburg im Breisgau. I Freiburg studerade han även komposition. Därtill har han studerat privat för Luigi Nono och Olivier Messiaen. Han var mellan 1989 och 2011 professor i musikalisk gestaltning på Musikhögskolan i Piteå vid Luleå tekniska universitet. Sedan 1996 är han även ständig gästprofessor vid den konstnärliga högskolan i Bremen. Han utsågs 2011 till professor vid McGill University i Montréal i Kanada.[4][5][6] Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien sedan 2000.

Som tonsättare är Hans-Ola Ericsson bland annat skrivit Melody to the Memory of a Lost Friend som komponerades på 1980-talet och består av tretton stycken för olika instrument och tonband. På 2000-talet har han bland annat komponerat kyrkooperan Höga visan (2002–04) och Sub specie aeternitatis (2007) för piano, stråkorkester och trumset.

År 1992–1997 var han projektledare för Övertorneåprojektet, ett forskningsprojekt innefattande dokumentation och rekonstruktion av orglarna i Övertorneå och Hietaniemi kyrka samt restaurering av orgeln i Övertorneå.

Hans-Ola Ericsson har varit projektledare för bygget av Orgel Acusticum vid Luleå tekniska universitet. Bygget av orgeln påbörjades i augusti 2006 av Orgelbauwerkstatt Woehl och under ledning av Gerald Woehl.

  1. ^ Hyperion Records person-ID: C4486.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 2000, Sveriges Släktforskarförbund, 2020, läst: 20 november 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2004
  4. ^ ”Piteåprofessor till Kanada-universitet”. Norrländska Socialdemokraten. 21 augusti 2011. http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=6333726. Läst 25 oktober 2011. 
  5. ^ ”New Faculty Profile 2010 - 2011: Hans-Ola Ericsson”. McGill University. 28 juli 2011. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525172509/http://academic.mcgill.ca/new-faculty/profiles/2011/by-name/ericsson.htm. Läst 30 december 2011. 
  6. ^ ”Musikaliska Pitebor flyttar utomlands”. Piteå-Tidningen. 18 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525172528/http://www.pitea-tidningen.se/pitea/artikel.aspx?ArticleId=6334116. Läst 30 december 2011. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Nationalencyklopedin: Supplementband I (2000), s. 494, Malmö: Bokförlaget Bra Böcker.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]