Gotlands runinskrifter 370
| Gotlands runinskrifter 370 | |
| Runristning | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Gotland |
| Län | Gotland |
| Kommun | Gotland |
| Socken | Hablingbo |
| Koordinater | 57°11′14″N 18°15′45″Ö / 57.18734°N 18.26253°Ö |
| Signum | G 370 |
| Information från FMIS. | |
G 370 är en vikingatida ( 1000-t) runsten i bildstensform av kalksten i Hablingbo kyrka, Hablingbo socken och Gotlands kommun.[1] Runstenen påträffades vid schaktningsarbete på kyrkogården 1988. Fyndplatsen var ca 30 m S om kyrktornet. Stenen var 1,9 m hög, 1,2 m bred och 0,1-0,12 m tjock. Det obearbetade rotpartiet är omkring 0,5 m hög. Stenen är försedd med kors och parställda drakhuvuden i urnesstil. Runornas höjd är 5-5,5 cm.[2][3]
Inskriften
[redigera | redigera wikitext]Translitterering av runraden:
- uatar : auk hilkaiʀ : raistu : stain iftir hailka f-þur : sin : hn : uahʀ -istr : farin miþ uikikum[1]
Normalisering till runsvenska:
- Hvatarr(?) ok Hæilgæiʀʀ(?)/Hallgæiʀʀ(?) ræistu stæin aftiʀ Hæilga, f[a]ður sinn. Hann var [v]estr farinn með vikingum.[1]
Översättning till nusvenska:
- Vatgair (?) och Hailgair (?) reste stenen efter Hailgi, sin fader. Han var faren västerut med vikingar.[4]
Den sista meningen innehåller alliteration. Stenen är känd för ordet viking var för första gången belagt på den i självständig form inom svenska runmaterialet. Annars är ordet vīkingʀ belagt på svårtolkad DR 216, sammansättning vīkingavǫrðr (vikingarnas vakt) är känd från U 617, personnamnet Vikingʀ är känd på 15 Upplands och Södermanlands stenar, samt på Sm 10, Sm 11, Vg 17 och Ög 8. Den senare har vissa likheter med Rökstenen och kan datera användning av appelativet vīkingʀ till så tidigt som på 800-talet.[4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Samnordisk runtextdatabas, G 370 $, 2014
- ^ Fornminnesregistret: Hablingbo 167
- ^ Fornminnesregistret: Hablingbo 56:1
- ^ [a b] Gotlands runinskrifter 3 (Preliminär version)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Snaedal, Thorgunn, Medan världen vakar: studier i de gotländska runinskrifternas språk och kronologi. Uppsala, Swedish Sience Press, 2002, sid. 68.
- Helmer Gustavson, Thorgunn Snædal, Marie Stoklund och Marit Åhlén “Runfynd 1988” i ; s. 23–42. Fornvännen 1990.