Glauberit
| Glauberit | |
 Glauberit från Bertramgruvan i Kalifornien. | |
| Strunz klassificering | 07.AD.25 |
|---|---|
| Kemisk formel | Na2Ca(SO4)2 |
| Färg | Grå, svart, blekt gul, färglös |
| Kristallstruktur | Monoklina |
| Spaltning | Perfekt efter {001} tydlig efter {110} |
| Brott | Sprött |
| Hårdhet (Mohs) | 2½–3 |
| Glans | Glas- till vaxglans |
| Ljusbrytning | nα=1,507–1,515
nβ=1,527–1,535 ng=1,529–1,536 |
| Dubbelbrytning | δ=0,022 |
| Optisk karaktär | Tvåaxligt negativ |
| Dispersion | Stark r>v |
| Transparens | Transparent till genomskinlig |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 2,75–2,85 beräknad 2,78 |
| Referenser | [1][2] |
Glauberit är ett sulfatmineral av natrium och kalcium. Det är ett gulgrått salt, som är delvis lösligt i vatten, varvid gips samtidigt skiljs av. Detta sker även i fuktig luft varför mineralet blöder natriumsulfatlösning och inte är beständigt.
Etymologi och historia
[redigera | redigera wikitext]Glauberit upptäcktes år 1808 av M Dumeril i närheten av Villarubia de Santiago. Mineralnamnet är efter Johann Rudolph Glauber.[3]
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Mineralet förekommer tillsammans med andra sulfat och karbonat t.ex. i San Bernardino County i Kalifornien och tillsammans med stensalt vid Villarubia i Spanien, Berchtesgaden i Bayern, Stassfurt m.fl. ställen.[4]
Användning
[redigera | redigera wikitext]Glauberit utgör råvara för utvinning av natriumsulfat och har tidigare använts för tillverkning av soda.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Glaubersalt, kristallvattenhaltigt natriunsulfat, Na2(SO4)•10 H2O.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ https://rruff.info/doclib/hom/glauberite.pdf
- ^ https://www.mindat.org/min-1706.html
- ^ https://snl.no/glauberitt
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.