Ginstsandbi
| Ginstsandbi Status i Sverige: Starkt hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Grävbin Andrenidae |
| Släkte | Sandbin Andrena |
| Art | Ginstsandbi Andrena similis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Andrena similis | |
| Auktor | Smith, 1849 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Ginstsandbi (Andrena similis)[2][3] är en biart som beskrevs av Smith 1849. Den ingår i släktet sandbin och familjen grävbin.[4][5][6] Enligt den finländska[7] respektive svenska rödlistan är arten starkt hotad både i Finland och i Sverige[1]. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Ginstsandbi har mattsvart grundfärg. Honan har orangebrun behåring på huvud och mellankropp. Bakkroppen är nästan naken, men tergiterna[8] 2 till 5 har tydliga, vita hårband längs bakkanterna (på de två främsta tergiterna finns de dock bara på sidorna). Bakskenben och fötter har orange päls.[1] Även hanen har vita hårband längs tergiternas bakkanter, men den är svår att skilja från andra hanar av närstående sandbiarter. Håren på huvud och mellankropp är ljusare än hos honan.[9] Från den nära släktingen ärtsandbi skills den på att antennernas andra led är tydligt kortare än den tredje. I övriga fall fordras mikroskopisk undersökning av könsdelarna. Honan är mellan 9 och 11 mm lång, hanen omkring 9 mm.[10]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten lever på torr mark som ruderatområden[10], sand- och grusjordar med sparsam växtlighet[1], hedmarker och kustbranter[11]. Den antas vara oligolektisk på ärtväxter[10][1], även om vissa auktoriteter hävdar att den även besöker andra växtfamiljer[11][1]. Bland ärtväxterna varierar stapelarterna mellan de olika bipopulationerna: I Sverige besöker populationen i Halland främst hårginst, medan den öländska föredrar fältvedel. Den norska populationen besöker framför allt getväppling, medan den i Tyskland övervägande besöker nålginst, käringtand och rödklöver. Flygtiden för honorna varar från maj till juli.[1]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Arten är solitär som alla sandbin. Hanarna har bara 3 till 4 veckors flygtid och börjar sin patrulleringsflygning för att spana efter parningsvilliga honor några dagar innan honorna börjar flyga. Patrulleringen går gärna över ljung, hårginst, områden med bibon och sådana med bar sandjord. Honan gräver ut sitt larvbo i glesbevuxen eller bar sandjord, ibland med inblandning av lera. Boet består av en huvudgång med flera grenade sidogångar, som avslutas med en larvcell. Denna fylls med larvnäring i form av en boll med pollen och nektar, varpå honan lägger ett ägg ovanpå näringsbollen och stänger igen cellen. Flera honor bygger gärna sina larvbon i små kolonier. Det förekommer att bona parasieras av strimgökbi, vars larv lever av den insamlade näringen efter det att värdägget ätits upp eller värdlarven dödats.[1]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Utbredningsområdet omfattar Eurasien från England, Wales och en separat population i norra Skottland[11] samt Portugal i väster till södra Ryssland och Kazakstan i öster, samt från södra Skandinavien i norr till Turkiet och Afghanistan i söder. Arten finns även i Nordafrika.[1] I Sverige finns den numera endast i södra Halland, västligaste Småland (kring Ljungby) och på Öland. Den har gått tillbaka kraftigt och är numera rödlistad som starkt hotad ("EN"); tidigare fanns den längs östra delarna av landet upp till Södermanland.[1] Även i Finland har den gått tillbaka och är även där rödlistad som starkt hotad. Den fanns tidigare på flera lokaler i södra och sydöstra delarna av landet, men förekommer numera endast på en lokal vid sydkusten strax väster om Helsingfors.[1][7] Från Danmark finns en rapport om ett fynd på Bornholm år 2002[10], och i Norge har den påträffats nära Oslo och på Vestlandet[1].
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k l] Björn Cederberg (2015). ”Andrena similis Ginstsandbi”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103132.
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/andrena+similis/match/1. Läst 2 februari 2017.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ Dyntaxa Andrena similis
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2010). ”Ginstsandbi — Andrena similis Smith, 1849”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taksoni/MX.204832?locale=sv. Läst 2 februari 2017.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. De är 6 till antalet hos honan, 7 hos hanen. Numreringen startar med den främsta tergiten.
- ^ ”Andrena similis Smith, 1849” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Andrena+similis. Läst 3 februari 2017.
- ^ [a b c d] Calabuig, Isabel; Madsen, Henning Bang (2009). ”Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 2: Andrenidae (Hymenoptera, Apoidea)” (på danska) (PDF, 682 kB). Entomologiske Meddelelser (Köpenhamns universitet): sid. 21. http://curis.ku.dk/ws/files/33528446/2009_calabuig_madsen_ent_med_andrenidae_optimised.pdf.
- ^ [a b c] G R Else (2012). ”Andrena similis Smith, 1849” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. Arkiverad från originalet den 4 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170204004138/http://www.bwars.com/bee/andrenidae/andrena-similis. Läst 2 februari 2017.