Geomys attwateri

	Geomys attwateri; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Infraklass	Högre däggdjur; Eutheria
Ordning	Gnagare; Rodentia
Familj	Kindpåsråttor; Geomyidae
Släkte	Geomys
Art	Geomys attwateri
Vetenskapligt namn
	§ Geomys attwateri
Auktor	Merriam, 1895
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Geomys attwateri^[2]^[3]^[4] är en däggdjursart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1895. Geomys attwateri ingår i släktet Geomys och familjen kindpåsråttor.^[5]^[6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[5] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.^[3]

Artepitet i det vetenskapliga namnet hedrar H. P. Attwater från Texas som överlämnade det exemplaret till Clinton Hart Merriam som användes för artens vetenskapliga beskrivning (holotyp).^[7]

Utseende

Hos arten är huvud och bål ungefär lika bred och det saknas en tydlig hals. Djuret blir lite smalare från huvudets baksida mot svansens ansats. Ovansidans päls bildas av hår som är ljusbruna till svarta och undersidan är oftast lite ljusare. Huvudet kännetecknas av små ögon och av rudimentära öron. Den korta och tjocka svansen bär bara några enstaka hår närmast bålen. Påfallande är de stora och böjda klorna vid framtassarna. Bakfötternas klor är jämförelsevis små. Vuxna hanar är med en genomsnittlig vikt av 163 g tydlig tyngre än honor som väger ungefär 131 g. Vikten varierar dessutom mellan olika populationer. Geomys attwateri blir med svans 19,2 till 23,5 cm lång, svanslängden är 5,1 till 7,0 cm och bakfötterna är 2,5 till 2,8 cm långa. Arten har i varje käkhalva 1 framtand, ingen hörntand, 1 premolar och 3 molarer, alltså 20 tänder i hela tanduppsättningen.^[7]

Endast efter utseende kan Geomys attwateri inte skiljas från Geomys breviceps och Geomys bursarius. De avviker i några detaljer av kraniets konstruktion och ännu tydligare i sina genetiska egenskaper.^[7]

Utbredning

Denna gnagare förekommer i östra Texas vid kusten. Habitatet utgörs av gräsmarker med sandig eller lerig jord.^[1]

Ekologi

Individerna gräver underjordiska tunnelsystem och vistas sällan ovanpå markytan. Honor har mellan oktober och juni en eller fler kullar med ungefär två ungar per kull.^[1]

Födan utgörs främst av tvåhjärtbladiga växter. I artens tunnelsystem hittades till exempel delar av Callirhoe involucrata, Commelina erecta och hundtandsgräs. Födan transporteras med hjälp av kindpåsarna till boet. Boets gångar ligger i genomsnitt 18 cm under markytan. I motsats till andra släktmedlemmar har Geomys attwateri många böjda gångar som når tillbaka till starten istället för en huvudtunnel med flera förgreningar. Individernas revir är 130 till 280 m² stort.^[7]

Arten jagas bland annat av prärievarg, strimmig skunk, Spilogale gracilis, rödlo, västlig diamantskallerorm, Pituophis melanoleucus, Lampropeltis getula, kråsuggla och tornuggla.^[7]

Källor

^ [a b c d] 2008 Geomys attwateri Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Geomys attwateri
^ Wilson, Don E., and Sue Ruff, eds. (1999) , The Smithsonian Book of North American Mammals
^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/geomys+attwateri/match/1. Läst 24 september 2012.
^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
^ [a b c d e] Williams & Cameron (6 november 1991). ”Geomys attwateri” (på engelska). Mammalian Species #382. American Society of Mammalogists. https://academic.oup.com/mspecies/issue/number/382. Läst 25 mars 2020.

Externa länkar

Wikispecies har information om Geomys attwateri.
Artförteckning

[iucn-1] [a b c d] 2008 Geomys attwateri Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.

[col681-2] Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada

[col728-3] [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Geomys attwateri

[col729-4] Wilson, Don E., and Sue Ruff, eds. (1999) , The Smithsonian Book of North American Mammals

[COL-5] [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/geomys+attwateri/match/1. Läst 24 september 2012.

[source-6] ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26

[Mammalian-7] [a b c d e] Williams & Cameron (6 november 1991). ”Geomys attwateri” (på engelska). Mammalian Species #382. American Society of Mammalogists. https://academic.oup.com/mspecies/issue/number/382. Läst 25 mars 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]