Gösta Törngren

	Gösta Törngren
Information
Född	13 juli 1879; Lidingö, Sverige
Död	15 januari 1958 (78 år); Lidingö, Sverige
I tjänst för	Sverige
Försvarsgren	Armén
Grad	Generalmajor
Befäl	Chef I 5 (1928) ; Chef I 18 (1931–1937) ; m.m
Utmärkelser	Se: utmärkelser

Gustaf (Gösta) Mauritz Törngren, född 13 juli 1879 på Lidingö, död 15 januari 1958 på Lidingö, var en svensk militär (generalmajor).

Biografi

Törngren var son till professor, kapten Lars Mauritz Törngren och hans hustru Amalia Elisabeth (Betty) Sofia Noer. Han blev underlöjtnant vid Andra livgrenadjärregementet (I 5) 1898 och löjtnant 1901. Törngren var anställd vid gymnasiedirektörsexpeditionen vid Gymnastiska Centralinstitutet 1902 och var extra lärare där 1905–1906. Han gick Krigshögskolan 1906–1908 och blev kapten året efter. Törngren tjänstgjorde vid generalstaben 1915 och var stabschef vid infanteriinspektören 1917.^[1] År 1918 begärde han avsked för att kunna delta i finska inbördeskriget. Han befordrades till överste^[1] och tjänstgjorde som chef för operativa avdelningen.^[2]

Efter kriget återvände han till Sverige som kapten vid Andra livgrenadjärregementet (I 26) och tjänstgjorde vid generalstaben samma år och var major vid generalstaben 1919. Törngren var lärare vid Krigshögskolan 1919–1920. Mellan 1919 och 1921 tjänstgjorde han återigen som stabschef vid infanteriinspektören. Törngren tjänstgjorde vid Västmanlands regemente (I 18) 1921, var överstelöjtnant vid I 5 1924 och överste och chef för Jämtlands fältjägarregemente (I 23) 1928. Han blev militärbefälhavare på Gotland och chef för Gotlands infanterikår (I 18) 1931. Från 1937 till 1942 var han generalmajor och militärbefälhavare för Gotlands militärområde.^[1]

Törngren satt i stadsfullmäktige i Linköping 1927 och i Östersund 1931. Han var medlem av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Törngren gifte sig 1905 med Tyra Anna Elise Neovius (1883–1970),^[1]^[3] dotter till överstelöjtnant Axel Neovius och grevinnan Alice Creutz.^[4]

Törngren tog jämte Otto Järte 1917 initiativet till den aktivistiska Klubben Brunkeberg.^[5] Han är begravd på Solna kyrkogård.^[6]

Litteratur om Gösta Törngren

Sture Linnér tecknade ett porträtt av Gösta Törngren i sin bok Ingen människa är en ö.^[7]

Utmärkelser

Törngrens utmärkelser:^[1]

Kommendör av 1. klass av Svärdsorden (KSO1kl)
Kommendör av 1. klass av Finlands Vita Ros’ orden (KFinlVRO1kl)
Officer av Franska Hederslegionen (OffFrHL)
Finlands frihetskors 2. och 3. klass med svärd (FFrK2 o. 3kl m sv)

Referenser

^ [a b c d e] Harnesk, Paul, red (1945). Vem är vem?. D. 1, Stockholmsdelen. Stockholm: Vem är vem bokförlag. sid. 897. Libris 8198269. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm45/0913.html
^ ”Överbefälhavaren Mannerheim” (PDF). Det självständiga Finland - Hur Finland uppnådde och bevarande sin självständighet. En finländsk överlevnadshistoria (Frihetskrigets Traditionsförbund): sid. 30. http://frihetskriget.webbhuset.fi/Site/Data/762/Files/Det%20sjaelvstaendiga%20Finland.pdf. Läst 31 mars 2014.
^ Olsson, Kjell (23 januari 2010). ”Gustaf Gösta Mauritz Törngren”. Gotlands Militärhistoria & Gotlands Trupper. Arkiverad från originalet den 9 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160309130846/http://www.tjelvar.se/biografica/akter-1/988.htm. Läst 5 juli 2010.
^ Lindblad, Göran, red (1924). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1925. Stockholm: P. A. Norstedt & Söners. sid. 770. Libris 8261511. https://runeberg.org/vemardet/1925/0776.html
^ Anderson, Ivar (1967). Klubben Brunkeberg 1917-1967. Stockholm: Norstedt. Libris 7944 ^{[sidnummer behövs]}
^ FinnGraven
^ Sture Linner, ”Genaralen på Gotland: ’Prata inte teologi, pojkar – se på orkdéerna i stället!’” i Ingen människa är en ö. Stockholm 2007. ISBN 978-91-1 301-704-4.

Externa länkar

Högkvarteret 1918

[Harnesk_(1945),_s._897-1] [a b c d e] Harnesk, Paul, red (1945). Vem är vem?. D. 1, Stockholmsdelen. Stockholm: Vem är vem bokförlag. sid. 897. Libris 8198269. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm45/0913.html

[2] ”Överbefälhavaren Mannerheim” (PDF). Det självständiga Finland - Hur Finland uppnådde och bevarande sin självständighet. En finländsk överlevnadshistoria (Frihetskrigets Traditionsförbund): sid. 30. http://frihetskriget.webbhuset.fi/Site/Data/762/Files/Det%20sjaelvstaendiga%20Finland.pdf. Läst 31 mars 2014.

[3] Olsson, Kjell (23 januari 2010). ”Gustaf Gösta Mauritz Törngren”. Gotlands Militärhistoria & Gotlands Trupper. Arkiverad från originalet den 9 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160309130846/http://www.tjelvar.se/biografica/akter-1/988.htm. Läst 5 juli 2010.

[4] Lindblad, Göran, red (1924). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1925. Stockholm: P. A. Norstedt & Söners. sid. 770. Libris 8261511. https://runeberg.org/vemardet/1925/0776.html

[5] Anderson, Ivar (1967). Klubben Brunkeberg 1917-1967. Stockholm: Norstedt. Libris 7944 ^{[sidnummer behövs]}

[6] FinnGraven

[7] Sture Linner, ”Genaralen på Gotland: ’Prata inte teologi, pojkar – se på orkdéerna i stället!’” i Ingen människa är en ö. Stockholm 2007. ISBN 978-91-1 301-704-4.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]