Friedrich Parrot
| Friedrich Parrot | |
 | |
| Född | 14 oktober 1791[1] Karlsruhe |
|---|---|
| Död | 15 januari 1841 (g.s.)[2] eller 15 januari 1841[1] Tartu |
| Begravd | Raadikyrkogården |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Utbildad vid | Dorpats kejserliga universitet Riga statsgymnas nr. 1  |
| Sysselsättning | Upptäcktsresande, alpinist, botaniker, biolog, läkare, fysiker, universitetslärare, naturvetare |
| Befattning | |
| Rektor | |
| Arbetsgivare | Dorpats kejserliga universitet (1830–1831)[3] Dorpats kejserliga universitet (1831–1833)[3] |
| Barn | Bertha Zoege von Manteuffel (f. 1825) Moritz Friedrich von Parrot (f. 1831) Piers Friedrich von Parrot (f. 1838) |
| Föräldrar | Georges Frédéric Parrot |
| Redigera Wikidata | |
Johann Jakob Friedrich Wilhelm Parrot, född 14 oktober 1792 i Karlsruhe i Tyskland, död 15 januari 1841 i Dorpat, nuvarande Tartu i Estland, var en balttysk vetenskapsman och upptäcktsresande. Han var son till Georg Friedrich Parrot.
Parrot, som vid sin död var professor i fysik vid Dorpats universitet, studerade jordmagnetismen och utförde barometernivelleringar mellan Kaspiska och Svarta haven med mera.
Parrot var tillsammans med Chatjatur Abovjan, Alexei Sdrovenko, Matvei Chalpanof, Ovannes Aivassian och Murat Pogossian den första att bestiga berget Ararat i nuvarande Turkiet år 1829.
Av hans verk handlar flera om hans resor (Krim och Kaukasus, Ararat, Pyrenéerna).
Källor
[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Parrot, Friedrich, 1904–1926.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] J9U-fil, J9U-ID: 987011561226205171, läst: 1 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 100415327, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] “All my life, I've been lucky to meet good people": A conversation with N.A. Grigor'yan on 9 March 2006, vol. 16, 3, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2024, s. 127-168.[källa från Wikidata]
|