Hoppa till innehållet

Francis Perrin

Från Wikipedia
Francis Perrin
FöddFrancis Henri Jean Siegfried Perrin
17 augusti 1901[1][2][3] ​eller ​17 mars 1901[4]
Paris femte arrondissement[5], Frankrike
Död4 juli 1992[1][2][3]
Paris fjortonde arrondissement[5], Frankrike
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole normale supérieure, [6]
École alsacienne
Lycée Henri IV
vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris, doktorsexamen, [7]
vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris, doktorsexamen, [8]
SysselsättningFysiker, kemist, fackföreningsperson, professeur des universités
Befattning
Medhjälpare, vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris (1924–)
Docent, vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris (1933–)
Professor, vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris (1935–)
Gästprofessor, Columbia University (1941–1943)
Universitetslärare, Collège de France (1946–1972)
High commissioner for atomic energy (1950–1970)
Hedersordförande, Union des athées (–)
ArbetsgivareCollège de France
Commissariat à l'énergie atomique et aux énergies alternatives
Henri Poincaré-institutet (1940–1941)
Politiskt parti
Socialistiska partiet ()
Union of the Democratic Forces ()
Förenade socialistpartiet ()
Barn3
FöräldrarJean Baptiste Perrin
Henriette Perrin-Duportal
SläktingarPierre Auger
Utmärkelser
Louis Ancel-priset (1930)[9]
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1952)
Tre fysikers pris (1966)
Storkorset av Nationalförtjänstorden (1967)
Storkors av Hederslegionen (1970)
Société d'Encouragement au Progrès stora guldmedalj (1970)
Hedersdoktor vid Columbia University (1977)[10]
Redigera Wikidata

Francis Henri Jean Siegfried Perrin, född 17 augusti 1901, död 4 juli 1992, var en fransk fysiker. Han var son till Nobelpristagaren i fysik Jean Perrin och svåger till fysikern Pierre Auger.

Vetenskaplig insats

[redigera | redigera wikitext]

Francis Perrin arbetade i Frédéric Joliot-Curies grupp på Collège de France med studiet av uranets fissionsegenskaper.

År 1933 uttalade sig Perrion om neutrinon, att "massan torde vara ingen – eller åtminstone liten vid jämförelse med elektronens". År 1972 upptäckte han den naturliga kärnreaktorn i Oklo i Gabon.

Perrin ersatte Joliot-Curie på posten som huvudkommissarie i det franska atomorganet CEA, då föregångaren hade blivit utmanövrerad efter att han motsatt sig militär atomforskning. Perrin kom att ingå i en lobby bestående av ett dussintal personer, däribland politiker som Chaban-Delmas, Bourguès-Maunoury och Félix Gaillard, militärer som generalerna Ailleret och Crépin, teknokrater som Pierre Guillaumat och Raoul Dautry och vetenskapare som Yves Rocard. Dessa lobbade med stor framgång hos den fjärde republikens regeringar för att Frankrike skulle satsa på forskning som skulle ge landet ett atomvapen.

Särskilda avdelningar ska efter 1954 ha upprättats inom CEA för att se till att kärnvapenmålet fullföljdes, och de Gaulle ska ha hållits underrättad av dessa (i synnerhet av Chaban-Delmas) också under sin "ökenvandring" åren 1946–58. Då de Gaulle återkom till makten 1958 hade arbetet nått ett så långt framskridet stadium att Frankrikes första provsprängning redan var planerad att äga rum 1960.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bruno Delmas (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, CTHS person-ID: 110180, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000005853, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Yuri Alekseevich Chramov, Aleksandr Achiezer (red.), Физики, 1983, s. 400, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Fichier des personnes décédées, matchID-ID: hurE_KIpxuDA.[källa från Wikidata]
  6. ^ Le Maitron, Maitron-ID: 125710.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.sudoc.fr .[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.sudoc.fr .[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.sfpnet.fr .[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, secretary.columbia.edu .[källa från Wikidata]