Hoppa till innehållet

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1936

Från Wikipedia
Fotboll
vid de XI:e olympiska sommarspelen
fotboll
Datum3-13 augusti 1936
Medaljörer
Guldmedalj Italien Italien
Silvermedalj Österrike Österrike
Bronsmedalj Norge Norge
← Amsterdam 1928   London 1948 →
En av matchbollarna från turneringen på utställning vid Tyska lädermuseet.

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1936 i Berlin vanns av Italien, och laget har kommit att förknippas med fasciststyret.

1930 hade första VM sparkat igång och bland annat varit en orsak till fotbollssportens frånvaro från 1932 års olympiska program, vilket devalverat turneringens värde. I den olympiska turneringen var det amatörismen eller statsunderstödda proffs, som stöddes.

Tyskland hade varit med och sett till att fotbollen återinfördes på det olympiska programmet. Tyskland var också en av favoriterna till turneringssegern, då man bara förlorat en hemmamatch de senaste tre åren. Även om tyskarna blev utslagna tidigare i turneringen, kom publiken till senare matcher. Finalen och bronsmatchen sågs av totalt 180 000 personer.

Italiens lag, som vunnit VM 1934 och tränades av Vittorio Pozzo, var favoriter.

Laguppställningar

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Spelartrupper i fotboll vid olympiska sommarspelen 1936
Gren Guld Silver Brons
Herrar  Italien
Giuseppe Baldo
Sergio Bertoni
Carlo Biagi
Giulio Cappelli
Alfredo Foni
Annibale Frossi
Francesco Gabriotti
Ugo Locatelli
Libero Marchini
Alfonso Negro
Achille Piccini
Pietro Rava
Luigi Scarabello
Bruno Venturini
 Österrike
Franz Fuchsberger
Max Hofmeister
Eduard Kainberger
Karl Kainberger
Martin Kargl
Josef Kitzmüller
Anton Krenn
Ernst Künz
Adolf Laudon
Franz Mandl
Klement Steinmetz
Karl Wahlmüller
Walter Werginz
 Norge
Arne Brustad
Nils Eriksen
Odd Frantzen
Sverre Hansen
Rolf Holmberg
Øivind Holmsen
Fredrik Horn
Magnar Isaksen
Henry Johansen
Jørgen Juve
Reidar Kvammen
Alf Martinsen
Magdalon Monsen
Frithjof Ulleberg
Statistik
Matcher16
Mål78 (4,9 per match)
Publik473 500 (29 594 per match)

Turneringen började under dramatiska omständigheter. Italienarna, som utklassat USA med 7–1 i VM 1934, hade tio förändringar i spelartruppen. Dock bestod Italiens lag av flera talanger; Alfredo Foni, Pietro Rava och Ugo Locatelli kom alla att spela VM 1938 i Frankrike.

Italien vann då Frossi gjorde mål och Weingartner, den tyska domaren, var så gott som pressad att inte visa ut Achille Piccini efter att denne spelat ojust mot två av USA:s spelare. De italienska spelarna höll fast domaren i båda hans armar och höll för munnen på honom i protest. Achille Piccini stannade på plan. [1]

Sverige tog ledningem med 2–0 mot Japan efter 45 minuter spel, men Japan vände och vann med 3–2 i en match där den svenska radiokommentatorn Sven Jerrings, "Japaner, japaner" blev berömd. Det var första gången ett asiatiskt lag deltog i en större internationell fotbollsturnering. Japans granne Republiken Kina, åkte på stryk med 0–2 mot Storbritannien kommande dag. Peru vann och Tyskland slog Luxemburg med 9–0.

Slutspelsträd

[redigera | redigera wikitext]
 
Omgång 1KvartsfinalerSemifinalerFinal
 
              
 
3 augusti 1936 - Berlin
 
 
 Italien1
 
7 augusti 1936 - Berlin
 
 USA0
 
 Italien8
 
4 augusti 1936 - Berlin
 
 Japan0
 
 Japan3
 
10 augusti 1936 - Berlin
 
 Sverige2
 
 Italien (e.f.)2
 
3 augusti 1936 - Berlin
 
 Norge1
 
 Norge4
 
7 augusti 1936 - Berlin
 
 Turkiet0
 
 Norge2
 
4 augusti 1936 - Berlin
 
 Tyskland0
 
 Tyskland9
 
15 augusti 1936 - Berlin
 
 Luxemburg0
 
 Italien (e.f.)2
 
5 augusti 1936 - Berlin
 
 Österrike1
 
 Österrike3
 
8 augusti 1936 - Berlin
 
 Egypten1
 
 Österrike2
 
6 augusti 1936 - Berlin
 
 Peru (e.f.)4
 
 Peru7
 
11 augusti 1936 - Berlin
 
 Finland3
 
 Österrike3
 
5 augusti 1936 - Berlin
 
 Polen1 Bronsmatch
 
 Polen3
 
8 augusti 1936 - Berlin13 augusti 1936 - Berlin
 
 Ungern0
 
 Polen5 Norge3
 
6 augusti 1936 - Berlin
 
 Storbritannien4  Polen2
 
 Storbritannien2
 
 
 Kina0
 

Första omgången

[redigera | redigera wikitext]
2 3 augusti 1936 Italien  1 – 0  USA Poststadion
17:30 UTC
Annibale Frossi Mål 58′
(0 – 0)
Rapport
Berlin
Publik: 9 000
Domare: Carl Weingartner (Tyskland)

1 3 augusti 1936 Turkiet  0 – 4  Norge Mommsenstadion
17:30 UTC
(0 – 1)
Rapport
Mål 30′70′ Alf Martinsen
Mål 53′ Arne Brustad
Mål 80′ Reidar Kvammen
Berlin
Publik: 8 000
Domare: Giuseppe Scarpi (Italien)

4 4 augusti 1936 Japan  3 – 2  Sverige Hertha-BSC-Platz
17:30 UTC
Shogo Kamo Mål 49′
Tokutaro Ukon Mål 62′
Akira Matsunaga Mål 85′
(0 – 2)
Rapport
Mål 24′37′ Erik Persson
Berlin
Publik: 5 000
Domare: Wilhelm Peters (Tyskland)

3 4 augusti 1936 Tyskland  9 – 0  Luxemburg Poststadion
17:30 UTC
Adolf Urban Mål 16′54′75′
Wilhelm Simetsreiter Mål 32′48′74′
Jupp Gauchel Mål 49′89′
Franz Elbern Mål 76′
(2 – 0)
Rapport
Berlin
Publik: 12 000
Domare: Pál von Hertzka (Ungern)

6 5 augusti 1936 Polen  3 – 0  Ungern Poststadion
17:30 UTC
Hubert Gad Mål 12′27′
Gerard Wodarz Mål 88′
(2 – 0)
Rapport
Berlin
Publik: 5 000
Domare: Raffaele Scorzoni (Italien)

5 5 augusti 1936 Österrike  3 – 1  Egypten Mommsenstadion
17:30 UTC
Steinmetz Mål 4′65′
Adolf Laudon Mål 7′
(2 – 1)
Rapport
Mål 85′ Abdel Karim Sakr
Berlin
Publik: 6 000
Domare: Arthur James Jewell (England, Storbritannien)

8 6 augusti 1936 Peru  7 – 3  Finland Hertha-BSC-Platz
17:30 UTC
Teodoro Fernández Mål 17′33′47′49′70′
Alejandro Villanueva Mål 21′67′
(3 – 1)
Rapport
Mål 42′ (str.) William Kanerva
Mål 75′ Ernst Grönlund
Mål 80′ Pentti Larvo
Berlin
Publik: 2 500
Domare: Rinaldo Barlassina (Italien)

7 6 augusti 1936 Storbritannien  2 – 0  Kina Mommsenstadion
17:30 UTC
John Doods Mål 55′
Lester Finch Mål 65′
(0 – 0)
Rapport
Berlin
Publik: 8 000
Domare: Helmut Fink (Tyskland)

Kvartsfinaler

[redigera | redigera wikitext]

Italien gjorde en förändring i laget inför matchen mot Japan och vann med 8–0 efter att ha fått kämpa hårt mot USA. Pozzos beslut att få med Biagi gav resultat, då Baigi gjorde fyra mål.

Samma dag på Poststadion i Berlin satt personer som Joseph Goebbels, Hermann Göring, Rudolf Hess och Adolf Hitler på läktarna och såg Tyskland förlora med 0–2 mot Norge. Joseph Goebbels skrev: 'Ledaren [Adolf Hitler] är väldigt upphetsad, jag kan knappast behärska mig själv. Ett riktigt nervbad.' Det var dock ingen större överraskning för andra än nazismens förgrundsfigurer. Norge fortsatte med fotbollsframgångar under resten av 1930-talet, bland annat blev det oavgjort och förlängning innan Italien kunde vinna i VM 1938. Adolf Hitler hade först tänkt att se roddtävlingarna, och lämnade fotbollen tidigt. [2]

Kommande dag på Hertha Platz, spelade Österrike och Peru en match som ledde till stort politiskt bråk. Matchen gick till förlängning då Peru hämtat upp ett två måls underläge. Peru gjorde fem mål i förlängningen, men tre av dem underkändes av domaren och Peru vann med 4–2.[1] Österrikarna krävde omspel då peruanerna stormat planen, och då planen inte levt upp till standardkraven.[1][2] Österrike menade också att de peruanska spelarna misshandlat de österrikiska spelarna och att åskådare, av vilka en bar en revolver, "Rusat in på planen."[3] Peru blev informerade och kallade till ett möte för att diskutera ärendet och försökte ta sig till sammanträdet men försenades av en tysk parad.[1] Eftersom inga peruanska representanter infann sig beslutade den internationella olympiska kommittén och Fifa att ställa sig på Österrikes sida. Omspelsmatchen var först planerad att spelas den 10 augusti 1936, och sedan den 11 augusti 1936.[2][3] Eftersom Perus lag inte infann sig till matchen dömdes den som seger för Österrike på "walk over". Peru protesterade och menade att man diskriminerats, och tillsammans med Colombia lämnade Peru spelen.[4][5] Argentina, Chile, Uruguay och Mexick uttryckte sitt stöd för Peru.[3] Michael Dasso, medlem av Perus olympiska kommitté, sa: "Vi har inget förtroende för europeisk idrott. Vi har kommit hit och hittar en grupp månglare. "[6].[3] I Peru protesterade ilskna folkmassor mot beslutet genom att skända den olympiska flaggan, kasta sten mot Tysklands konsulat, vägra lasta tyska båtar i Callaos hamn, och lyssnade till tal av Perus dåvarande president Oscar Benavides Larrea som nämnde "det listiga Berlinbeslutet."[3] Fortfarande vet ingen exakt vad som hände i Tyskland, men en populärt teori var att de styrande i Tyskland var inblandade.[5]

Övriga kvartsfinalerbjöd alla på spänning; Polen, med anfallaren Hubert Gad, slog Storbritannien med 5–4 efter att ha tagit ledningen med 5–1. Casuals FC:s Bernard Joy gjorde två mål för Storbritannien, men matchtiden löpte ut. Före spelen fick Daniel Pettit ett brev från Football Association om vilken utrustning han skulle ha. Som han förklarade för akademikern Rachel Cutler fanns ett handskrivet PS som sade: 'Då en månad återstår innan vi ger oss av till Berlin, vänligen utför några övningar'. Daniel Pettit sprang runt i den lokala parken. [3]

9 7 augusti 1936 Italien  8 – 0  Japan Mommsenstadion
17:30 UTC
Annibale Frossi Mål 14′75′80′
Carlo Biagi Mål 32′57′81′82′
Giulio Cappelli Mål 89′
(2 – 0)
Rapport
Berlin
Publik: 8 000
Domare: Otto Ohlsson (Sverige)

10 7 augusti 1936 Tyskland  0 – 2  Norge Poststadion
7:30 UTC
(0 – 1)
Rapport
Mål 7′83′ Magnar Isaksen
Berlin
Publik: 55 000
Domare: Arthur Barton (England, Storbritannien)

12 8 augusti 1936 Polen  5 – 4  Storbritannien Poststadion
17:30 UTC
Hubert Gad Mål 33′
Gerard Wodarz Mål 43′48′53′
Ryszard Piec Mål 56′
(2 – 1)
Rapport
Mål 26′ Bertram Clemens
Mål 71′ Edgar Shearer
Mål 78′80′ Bernard Joy
Berlin
Publik: 6 000
Domare: Rudolf Eklow (Sverige)

11 8 augusti 1936 Peru  0000 4 – 2  (e.fl.)  Österrike Hertha-BSC Platz
17:30 UTC
Jorge Alcade Mål 75′
Alejandro Villanueva Mål 81′117′
Teodoro Fernández Mål 119′
(0 – 2)
Rapport
Mål 23′ Walter Werginz
Mål 37′ Klement Steinmetz
Berlin
Publik: 5 000
Domare: Thoralf Kristiansen (Norge)

Fifa beslutade om omspel.

10 augusti 1936 Peru  Spelades ej  Österrike Poststadion, Berlin
17:30 UTC

Österrike tilläts spela vidare utan omspelsmatch, då det peruanska laget inte dök upp.


13 10 augusti 1936 Italien  0000 2 – 1  (e.fl.)  Norge Olympiastadion
17:00 UTC
Alfonso Negro Mål 15′
Annibale Frossi Mål 96′
(1 – 1)
Rapport
Mål 58′ Arne Brustad
Berlin
Publik: 95 000
Domare: Pál von Hertzka (Ungern)

14 11 augusti 1936 Polen  1 – 3  Österrike Olympiastadion
17:00 UTC
Hubert Gad Mål 73′
(0 – 1)
Rapport
Mål 14′ Karl Kainberger
Mål 55′ Adolf Laudon
Mål 88′ Franz Mandl
Berlin
Publik: 82 000
Domare: Arthur Barton (England, Storbritannien)

Match om tredje pris

[redigera | redigera wikitext]
15 13 augusti 1936 Norge  3 – 2  Polen Olympiastadion
16:00 UTC
Arne Brustad Mål 15′21′84′
(2 – 2)
Rapport
Mål 5′ Gerard Wodarz
Mål 24′ (str.) Teodor Peterek
Berlin
Publik: 95 000
Domare: Alfred Birlem (Tyskland)

Italien hade slagit Norge med 2–1 i en match som dömdes av Dr Peco Bauwens; medan Österrike slagit Polen med 3–1 i den andra semifinalen. I finalen gjorde Annibale Frossi två mål för Italien - det avgörande just som förlängningen börjat, och man kunde slå Österrike med 2–1.

16 15 augusti 1936 Italien  0000 2 – 1  (e.fl.)  Österrike Olympiastadion
16:00 UTC
Annibale Frossi Mål 70′92′
(0 – 0)
Rapport
Mål 79′ Karl Kainberger
Berlin
Publik: 85 000
Domare: Peco Bauwens (Tyskland)
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ [a b c] (spanska)”Las épocas doradas del fútbol peruano y las Olimpiadas de 1936”. Beta.upc.edu.pe. Arkiverad från originalet den 27 april 2011. https://web.archive.org/web/20110427004226/http://beta.upc.edu.pe/comunicaciones/periodismo/2007_2/TEXTO/tallerdeentrevistas/mariajose_fermi.pdf. Läst 14 februari 2009. 
  2. ^ [a b] (spanska)”Controversia-Berlín 36. Un mito derrumbado”. Larepublica.com.pe. Arkiverad från originalet den 22 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090322030051/http://www.larepublica.com.pe/content/view/238377. Läst 15 februari 2009. 
  3. ^ [a b c d e] ”Sport: Olympic Games (Concl'd)”. Time.com. Arkiverad från originalet den 29 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090629085320/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,756542,00.html. Läst 24 januari 2010. 
  4. ^ ”BERLIN, 1936...¡ITALIA CAMPIONE!” (på italienska). todosports.com. Arkiverad från originalet den 4 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070704145725/http://www.todosports.com/inicio/articulos/gente/2800.aspx. 
  5. ^ [a b] (spanska)”Las Olimpiadas de Berlín”. futbolperuano.com. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070823005032/http://www.peru.com/futbol/reportajes/2001/09/18/01.asp. Läst 21 augusti 2007. 
  6. ^ ”Sport: Olympic Games”. Time. 24 augusti 1936. Arkiverad från originalet den 29 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090629085320/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,756542,00.html. Läst 20 februari 2010.