Hoppa till innehållet

Folkomröstningen om införande av euron i Sverige 2003

Från Wikipedia
Folkomröstningen om införande av euron i Sverige 2003
Anser du att Sverige skall införa euron som valuta?
PlatsSverige
Datum14 september 2003 (2003-09-14)
Resultat
Röster Andel
Ja 2 453 899 42,02 %
Nej 3 265 341 55,91 %
Blankröster 121 073 2,07 %
Giltiga röster 5 840 313 99,94 %
Ogiltiga eller blanka röster 3 475 0,06 %
Totalt antal röster 5 843 788 100,00 %
Röstberättigade/Valdeltagande 7 077 502 82,57 %
Resultat per kommun
  Ja —   Nej
Källa: Sveriges valmyndighet

Folkomröstningen om införande av euron var en folkomröstning som ägde rum i Sverige den 14 september 2003. Frågan var: ”Anser du att Sverige skall införa euron som valuta?”

Huvuddelen av kampanjarbetet för ett svenskt medlemskap i EMU utfördes av kampanjorganisationen Sverige i Europa, finansierad av Svenskt Näringsliv, och av socialdemokratiska Socialdemokrater för Euro. På motsvarande sätt drevs nej-kampanjen av borgerliga Medborgare mot EMU och socialdemokratiska S mot EMU, och även av Folkrörelsen Nej till EU. På grund av mordet på Anna Lindh den 10 september 2003 avbröts valrörelsen dagarna före folkomröstningen och diverse tv-debatter ställdes in.

De politiska partierna

[redigera | redigera wikitext]

Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna stödde ja-sidan i folkomröstningen medan Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet anslöt sig till nej-sidan. S, KD och C var delade i frågan, och partimedlemmar kampanjade för olika sidor i folkomröstningen. Inget stort parti stödde blank-sidan. I folkomröstningar är en blankröst en giltig röst[1][2].

Röstande efter partisympatier

[redigera | redigera wikitext]

Tabellen baserar sig på de partisympatier som gällde i november 2003. Som av tabellen framgår är siffrorna inte helt tillförlitliga eftersom siffrorna för hela landet visar en viss förskjutning åt ja-sidans fördel. Notera också att en majoritet av Socialdemokraterna och Kristdemokraterna röstade nej trots att partierna officiellt förordade det motsatta.

Parti Ja Nej Blankt Svarande
Centerpartiet 20,0 % 77,7 % 1,3 % 305
Folkpartiet 66,2 % 32,0 % 1,8 % 612
Kristdemokraterna 41,5 % 57,0 % 1,4 % 284
Moderaterna 73,5 % 24,6 % 1,9 % 976
Miljöpartiet 18,1 % 79,3 % 2,6 % 232
Socialdemokraterna 41,7 % 56,4 % 1,9 % 1 994
Vänsterpartiet 13,5 % 84,7 % 1,8 % 443
Övriga partier 23,7 % 73,7 % 2,6 % 38
Inga sympatier/vet ej 33,4 % 63,3 % 3,3 % 1 344
Samtliga 43,2 % 54,6 % 2,2 % 6 228

Källa: Ja och nej till euron från Statistiska centralbyrån 2004.

Resultat i folkomröstningen om EMU i Sverige 2003
Röster %
Nej 3 265 341 55,91
Ja 2 453 899 42,02
Blanka röster 121 073 2,07
Giltiga röster 5 840 313 99,94
Ogiltiga röster 3 475 0,06
Totalt 5 843 788 100,0
Röstberättigade/valdeltagande 7 077 502 82,57

Valresultatet avser när samtliga 6372 valdistrikt räknats.

Regionala skillnader

[redigera | redigera wikitext]

Majoriteten röstade nej i flertalet kommuner i landet. Undantagen var Stockholmsområdet, västra Skåne och Kungsbacka nära Göteborg. Ett ytterligare undantag var Haparanda, en kommun som gränsar till Finland, med staden Torneå precis på andra sidan gränsen, där majoriteten röstade ja trots att nejröstandet annars var särskilt högt i regionen.

I följande 35 kommuner fick ja majoritet, i övriga alltså nej:[3]

Liknande variationer kan också ses för olika valdistrikt inom många kommuner.

På länsnivå var det endast i Stockholms län som en majoritet röstade ja. I Skåne län var det fler ja-röster än nej-röster, men mängden blanka röster gjorde att inget av de alternativen fick över 50 procent. I samtliga övriga län röstade en majoritet nej.

Sidornas starkaste stöd

[redigera | redigera wikitext]
Ja-sidans starkaste kommuner
Kommun Ja Nej
1 Danderyd 75,1 % 23,3 %
2 Lidingö 68,9 % 29,1 %
3 Vellinge 67,3 % 31,1 %
4 Täby 66,6 % 31,4 %
5 Lomma 62,3 % 35,6 %
6 Nacka 60,7 % 37,4 %
7 Sollentuna 59,2 % 38,6 %
8 Lund 56,6 % 41,0 %
9 Solna 56,1 % 41,9 %
10 Stockholm 56,1 % 41,7 %
Nej-sidans starkaste kommuner
Kommun Ja Nej
1 Strömsund 13,1 % 86,1 %
2 Ragunda 13,4 % 85,7 %
3 Vilhelmina 14,6 % 84,5 %
4 Dorotea 14,8 % 84,4 %
5 Sorsele 15,6 % 83,6 %
6 Berg 15,8 % 83,4 %
7 Norsjö 15,7 % 83,0 %
8 Älvdalen 16,2 % 82,9 %
9 Älvsbyn 16,9 % 82,0 %
10 Jokkmokk 16,8 % 81,9 %

Opinionen efter folkomröstningen

[redigera | redigera wikitext]
Stödet för euron i Sverige har i de flesta mätningarna visat sig vara lägre än stödet för att behålla kronan.

Motståndet till euron i Sverige har varit kompakt sedan folkomröstningen i september 2003. En tydlig förändring skedde i opinionen under 2009, då en mätning från sifo i april 2009 visade att 47 procent av svenskarna var för euron medan 45 procent var emot. Mellan april 2009 och november 2009 var en majoritet av svenskarna positiva till euron, där orsaken tycktes vara att kronan tappat rejält i värde gentemot euron.

Under första halvåret 2010 vände opinionen i Sverige till att bli kraftigt negativ. Skillnaden ökade i varje mätning under denna tid; som störst var euromotståndet i juni 2010, då hela 61 procent av de tillfrågade svarade nej medan bara 24 procent ville gå med i EMU. Skillnaden mellan ja och nej-sidan var på 37 procentenheter, vilket motsvarar drygt 2 miljoner väljare.

Mycket pekar på att viktiga orsaker är den ekonomiska krisen i Grekland där euroländerna fått gå in med stöd samt att kronan kraftigt har stärkts både mot euron och dollarn de senaste månaderna. SCB:s majmätning visade att en markant omsvängning skett i den svenska opinionen sedan november 2009 med 27,8 procent för och 60,0 procent emot.[4]

Eurofrågan har av experter och politiker betecknats som "död" i och med det stabiliserade opinionsläget med mellan 75 procent och 90 procent emot euron som alltjämt gäller sedan 2011.[5] Det vid sidan av Folkpartiet mest euro-positiva partiet, Moderaterna, beskrev i sin valplattform inför Europaparlamentsvalet 2014 att frågan om svenskt inträde i eurosamarbetet förutsätter en stabil majoritet hos folket. På grund av opinionsläget och de problem som finns inom eurosamarbetet anser därför moderaterna att frågan om EMU-inträde inte är aktuell inom överskådlig tid och inte heller en fråga som Sverige bör arbeta aktivt för.[6] Socialdemokraterna har intagit en liknande inställning.

Opinionsundersökningar:
Datum (publicerat) Ja Nej Institut Länk
maj 2004 38 % 51 % SCB [1]
maj 2005 40 % 47 % SCB [2]
maj 2006 38 % 49 % SCB [3]
24 mars 2007 37 % 60 % Skop [4]
maj 2007 33,3 % 53,8 % SCB [5]
november 2007 35 % 50,8 % SCB [6]
maj 2008 34,6 % 51,7 % SCB [7]
november 2008 37,5 % 47,5 % SCB [8]
1 mars 2009 45 % 51 % Skop [9]
19 april 2009 47 % 45 % Sifo [10]
maj 2009 42,1 % 42,9 % SCB [11]
november 2009 43,8 % 42,0 % SCB [12]
februari 2010 39 % 50 % Sifo [13]
april 2010 37 % 55 % Demoskop [14]
maj 2010 29 % 60 % Novus Opinion [15]
juni 2010 24 % 61 % Novus Opinion [16]
juni 2010 27,8 % 60,0 % SCB [17]
november 2010 29 % 58 % SCB [18]
maj 2011 24 % 64 % SCB [19]
december 2011 9,7 % 87,6 % Skop [20]
november 2013 12,6 % 78,3 % SCB
maj 2014 13,1 % 77,4 % SCB
november 2014 13,2 % 76,9 % SCB
maj 2015 15,3 % 74,9 % SCB
november 2016 15,8 % 72,0 % SCB
maj 2017 16,5 % 70,6 % SCB
november 2017 17,1 % 69,9 % SCB [21]
maj 2018 20,1 % 66,0 % SCB [22]
maj 2023 30,6 % 50,5 % SCB [7]

Om summan av ja och nej är mindre än 100 procent, beror det på att de som är osäkra räknats, men inte redovisas.

  • Oscarsson, Holmberg (red): Kampen om euron. Göteborg: Göteborgs universitet 2004. ISBN 91-89246-15-2.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.