Försvarsmaktens underhållscentrum
| Försvarsmaktens underhållscentrum (FMUhC) | |
 Vapen för Försvarsmaktens underhållscentrum tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Försvarsmaktens underhållscentrum |
| Datum | 1998–2001 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Försvarsmaktsgemensam |
| Typ | Funktionscentrum |
| Roll | Produktionsstöd |
| Del av | Högkvarteret [a] |
| Föregångare | Arméns underhållscentrum, Verkstadsadministrativt centrum, FMV Karlstad |
| Efterföljare | Försvarsmaktens logistik |
| Ingående delar | Personalsektionen, Ekonomisektionen, Förrådssektionen, Försörjningssektionen, Tekniksektionen |
| Storlek | Stab |
| Högkvarter | Karlstads garnison |
| Förläggningsort | Karlstad |
| Marsch | "Svea trängkårs marsch" (Bogren) [b] |
| Dekorationer | FMUHCMM [c] |
| Befälhavare | |
| Chef | Ingvar S Klang [d] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
Försvarsmaktens underhållscentrum (FMUhC) var ett försvarsmaktsgemensamt centrum inom Försvarsmakten som verkade åren 1998–2001. Förbandsledningen var förlagd i Karlstads garnison i Karlstad.
Historik
[redigera | redigera wikitext]I försvarsbeslutet 1996 antog riksdagen regeringens förslag med att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum. I sitt förslag hade regeringen preliminärt föreslagit att centrumet skulle förläggas till Skövde. I regeringens proposition för 1998 års statsbudget, föreslog man istället att centrumet skulle förläggas till Karlstad. Vidare föreslogs att Försvarsmakten från den 1 januari 1998 skulle överta ansvaret för tillgångar och skulder samt redovisningen av reservmateriel och drivmedelslager från Försvarets materielverk.
Därmed föreslog regeringen att Försvarets materielverks verksamhet i Karlstad skulle överföras till Försvarsmakten, för att tillsammans med Försvarsmaktens verkstadsadministrativa centrum (VAC) i Karlstad och Arméns underhållscentrum (UhC) senast den 1 januari 1999 bilda Försvarsmaktens underhållscentrum (FMUhC), tidigare benämnt Försvarsmaktens försörjningscentrum.[2]
Den 29 maj 2001 greps centrumets chef av Säpo, på grund av misstanke av utnyttjat sin position för att försöka avslöja försvarshemligheter.[3] Under den utredning som gjordes av åklagarmyndigheten uttalade sig överbefälhavaren med att personer som chefen inte hade någon plats i Försvarsmakten.[4]
Den 31 december 2001 upplöstes och avvecklades Försvarsmaktens underhållscentrum, för att från den 1 januari 2002 uppgå tillsammans med andra logistikenheter inom försvarsmakten för att bilda Försvarsmaktens logistik (FMLOG), eller FORGUS som organisationen till en början kallades, vilken senare omorganiserades till Försvarsmaktens logistik.[5] Kvar i Karlstad blev en avvecklingsorganisation som verkade under 2002.[6]
Verksamhet
[redigera | redigera wikitext]Försvarsmaktens underhållscentrum hade fyra huvudsakliga uppgifter.
- Verkstadsdrift och förnödenhetsförsörjning inom Försvarsmakten
- Utvecklings- och funktionsansvar för Försvarsmaktsgemensamma förband/enheter
- Samordnings- och utbildningsansvar för Försvarsmaktsgemensamma förband/enheter
- Ansvarade för typförbandsutveckling av de operativa underhållsförbanden
Förläggningar och övningsplatser
[redigera | redigera wikitext]Inför att Försvarsmaktens underhållscentrum skulle bildas, var det preliminära förslaget att enheten skulle förläggas till Skövde garnison. När centrumet bildades förlades det dock till Karolinen i Karlstads garnison.
Heraldik och traditioner
[redigera | redigera wikitext]Försvarsmaktens underhållscentrum övertog med viss förändring vapnet som Verkstadsadministrativt centrum burit. Blasoneringen för vapnet lyder: "I blått fält en med åtta ben försedd häst av silver, i språng med man, svans och hovar av guld och med blixtar av samma tinktur vid de bakre hovarna. Skölden lagd över ett kärrhjul med sex ekrar och därunder ett stolpvis ställt svärd, allt av guld. Krona:Kunglig".[7] Vidare övertog Försvarsmaktens underhållscentrum upplösta och avvecklade Svea trängkårs marsch.[1]
I samband med att Försvarsmaktens underhållscentrum upplöstes, instiftades 2001 Försvarsmaktens Underhållscentrums minnesmedalj i brons (FMUHCMM).[8]
Förbandschefer
[redigera | redigera wikitext]- 1998–2000: Anders Lindberg
- 2000–2001: Ingvar S Klang
Namn, beteckning och förläggningsort
[redigera | redigera wikitext]
|
|
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Åren 1998–2000 var centrumet underställt chefen Mellersta militärområdet, åren 2000–2001 chefen för Högkvarteret.
- ^ Förbandsmarschen fastställdes den 30 april 1998 av Högkvarteret.[1]
- ^ Minnesmedalj i brons instiftad 2001.
- ^ Ingvar S Klang blev sista chefen för centrumet.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Sandberg (2007), s. 18
- ^ ”Förslag till statsbudget för år 1998”. regeringen.se. sid. 28. https://www.regeringen.se/49bb2c/contentassets/093a2523a04c43ca83d6b2e21d9e5088/utgiftsomrade-6-totalforsvar. Läst 16 juni 2020.
- ^ ”Det känns fruktansvärt”. aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/nyheter/article10213458.ab. Läst 21 maj 2018.
- ^ ”Dokumentation av helikopteraffären NH90”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/83/11056.pdf. Läst 21 maj 2018.
- ^ Försvarsmaktens underhållscentrum, FMUhC Läst 8 oktober 2009
- ^ ”Avvecklingsorganisation Karlstad. AO Kar”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=F%C3%B6rsvarsmaktens+underh%C3%A5llscentrum&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=1&postid=Arkis+3c79ff8c-937d-43e7-94da-c1815a3cdce3&tab=post&s=Balder. Läst 30 mars 2017.
- ^ Braunstein (2006), s. 86
- ^ ”FMUHCMM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={2AA073BB-CBFF-40B5-8BA0-41DF8B906647}&listmode=0&medal={CEEACB37-F559-463B-AD8F-8274479655D1}. Läst 30 mars 2017.
Tryckt skrift
[redigera | redigera wikitext]- Braunstein, Christian (2006). Heraldiska vapen inom det svenska försvaret. Christina von Arbin. ISBN 91-971584-9-6
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. sid. 199. ISBN 978-91-631-8699-8
| ||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
