Hoppa till innehållet

Eugen Warming

Från Wikipedia
Eugen Warming
FöddJohannes Eugenius Bülow Warming
3 november 1840[1][2][3] ​eller ​3 november 1841[4]
Mandø[5], Danmark
Död2 april 1924[1][2][3]
Köpenhamn[6]
Medborgare iKonungariket Danmark[7]
Utbildad vidKöpenhamns universitet
Münchens universitet
SysselsättningBotaniker[7], akademiker, ekolog, universitetslärare[7], pedagog, mykolog
ArbetsgivareKöpenhamns universitet[7]
Stockholms universitet[8]
Botanisk Have, Köpenhamn
BarnJens Warming (f. 1873)
Utmärkelser
Hertig Rainer-medaljen (2011)
Kommendör av Victoriaorden
Dannebrogorden
Kejserliga Brasilianska Rosenorden
Honoris causa
Namnteckning
Redigera Wikidata

Johannes Eugenius (Eugen) Bülow Warming, född 3 november 1841Mandø, västra Jylland, död 2 april 1924 i Köpenhamn, var en dansk botaniker och en av grundläggarna till ekologi som ett eget ämnesområde. Han var far till Jens Warming.

Warming blev student i Ribe 1859, reste 1863 till Brasilien och vistades där hos danske naturforskaren Peter Wilhelm Lund i Lagoa Santa i Minas Gerais, återvände hem 1866, blev filosofie doktor 1871, docent vid Polytekniska läroanstalten i Köpenhamn 1874 och i växtanatomi vid universitetet där 1875. Åren 1882-85 (och en del av 1886) var han professor i botanik vid Stockholms högskola (även högskolans rektor) och utnämndes 1885 till samma tjänst vid Köpenhamns universitet och föreståndare för dess botaniska trädgård, Botanisk Have.

Redan de tre ungdomsåren i Brasilien och studieresorna till München 1868 och Bonn 1871 ledde honom in på många skilda områden av botaniken, både fytografi, fanerogamsystematik, växtgeografi och morfologi, vartill kom hans anatomiska forskning, delvis i utvecklingshistoriskt syfte. Hans resor till Grönland (1884) samt Västindien och Venezuela (1891-92) lämnade material till biologiska och ekologiska arbeten. Han skrev även omfångsrika och mycket använda läroböcker, bland annat den första läroboken i växtekologi (1895) under titeln Plantesamfund - Grundtræk af den økologiske Plantegeografi.

Han var 1867-68 medarbetare i J.A. Dybdahls "Tidsskrift for havevæsen" samt från 1869 i "Tidsskrift for populære fremstillinger af naturvidenskaberne", i vilken han själv skrev en mängd uppsatser. Han blev ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund 1879, av svenska Vetenskapsakademien 1885, av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1897 och av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg 1911. Han blev hedersdoktor i Stockholm 1909 och erhöll 1922 svenska Vetenskapsakademiens större Linnémedalj i guld.

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w60z90fq, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Johannes-Eugenius-Bulow-Warmingtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: johannes-eugenius-bulow-warming.[källa från Wikidata]
  6. ^ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: johannes-eugenius-bulow-warming, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d] Варминг, Евгений, Stora sovjetiska encyklopedin, volym 9.[källa från Wikidata]
  8. ^ unknown value, Варминг, Евгений, Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
Företrädare:
Första ämbetsinnehavaren
Rektor för Stockholms högskola
1882–1885
Efterträdare:
Gösta Mittag-Leffler