Hoppa till innehållet

Epsilon Coronae Australis

Från Wikipedia
Epsilon Coronae Australis
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSödra kronan
Rektascension18t 58m 43,37714s[1]
Deklination-37° 06′ 26,4865″[1]
Skenbar magnitud ()+4,74-5 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypF4V Fe-0.8+[3]
U–B0,01[4]
B–V0,39[4] Förmörkelsevariabel av W Ursae Majoris-typ (EW/KW)[2]
Astrometri
Radialhastighet ()57,90 ± 1,2[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -132,237 ± 0,412[1] mas/år
Dek.: -98,442 ± 0,385[1] mas/år
Parallax ()32,0887 ± 0,2706[1]
Avstånd98,4 ± 1,0  (30,2 ± 0,3 pc)
Absolut magnitud ()2,21[6]
Detaljer
Massa1,9/0,24[7] M
Radie2,167/0,869[7] R
Luminositet158,56[8] L
Temperatur6 481 ± 20/5 939 ± 19[7] K
Vinkelhastighet148,5[9] km/s
Andra beteckningar
GEN# +1.00175813, PLX 4394.00, TD1 23543, GSC 07421-02296, PPM 298401, TYC 7421-2296-1, 1AXG J185842-3705, HD 175813, ROT 2690, uvby98 100175813, CD-37 13001, HIC 93174, RX J1858.7-3706, WEB 16142, CPC 18 9821, HIP 93174, 1RXS J185843.5-370618, P98c R04, CPD-37 8433, HR 7152, SACS 420, PCB2011 CrA-62, 1E 1855.5-3710, IRAS 18553-3710, SAO 210781, WGL92 iras 3, FK5 3512, 2MASS J18584339-3706263, SBC7 721, Gaia DR2 6730853810342681472, GC 26038, N30 4207, SBC9 1106, GCRV 11411, PLX 4394, SKY# 35013[2]

Epsilon Coronae Australis (ε Coronae Australis, förkortat Epsilon CrA, ε CrA) som är stjärnans Bayer-beteckning, är en dubbelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Södra kronan. Den har en skenbar magnitud på 4,75 – 5,0[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 33,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 98 ljusår (ca 30 parsek) från solen.

Primärstjärnan Epsilon Coronae Australis A är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass F4V Fe-0.8+[3]. Den har massa som är ca 1,9[7] gånger större än solens massa, en radie som är ca 2,2[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 159[8] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 6 500[7] K.

Epsilon Coronae Australis är en förmörkelsevariabel av W Ursae Majoris-typ (EW/KW)[2], som varierar mellan visuell magnitud +4,74 och 5 med en period av 0,5914264 dygn eller 14,19423 timmar.[2]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F.; et al. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e f] ”Eps CrA” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=10599. Läst 8 september 2018. 
  3. ^ [a b] ”Basic data: V* Eps CrA – Eclipsing binary of W UMa type” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Eps+CrA&submit=SIMBAD+search. Läst 8 september 2018. 
  4. ^ [a b] Mermilliod, J.-C. (1986). "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)". Catalogue of Eggen's UBV data. Bibcode:1986EgUBV........0M.
  5. ^ Bilir, S.; Karataş, Y.; Demircan, O.; Eker, Z. (2005). "Kinematics of W Ursae Majoris type binaries and evidence of the two types of formation". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 357 (2): 497. arXiv:astro-ph/0411291. Bibcode:2005MNRAS.357..497B. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.08609.x.
  6. ^ Eker, Z.; Bilir, S.; Yaz, E.; Demircan, O.; Helvaci, M. (2009). "New absolute magnitude calibrations for W Ursa Majoris type binaries". Astronomische Nachrichten. 330 (1): 68–77. arXiv:0807.4989. Bibcode:2009AN....330...68E. doi:10.1002/asna.200811041.
  7. ^ [a b c d e f] Wilson, R. E.; Raichur, H. (2011). "Distance and temperature from absolute light curves of three eclipsing binaries". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 415: 596. Bibcode:2011MNRAS.415..596W. doi:10.1111/j.1365-2966.2011.18741.x.
  8. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/epsiloncoronaeborealis. Hämtad 2019-01-30.
  9. ^ Schröder, C.; Reiners, A.; Schmitt, J. H. M. M. (2009). "Ca II HK emission in rapidly rotating stars" (PDF). Astronomy and Astrophysics. 493 (3): 1099. Bibcode:2009A&A...493.1099S. doi:10.1051/0004-6361:200810377.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]