Hoppa till innehållet

Entartete Kunst (utställning)

Från Wikipedia
Affisch till utställningen i Berlin 1938.

Ausstellung Entartete Kunst var en utställning i München med målningar, grafik och skulpturer som hade beslagtagits från museer och offentliga samlingar av propagandaministeriet i Nazityskland. Den utgjorde kulmen på en serie liknande utställningar som hade arrangerats av myndigheterna alltsedan maktövertagandet 1933. Utställningen syftade till att åskådliggöra en konsthistorisk och konstnärlig inkompetens som hade tillåtits växa och breda ut sig i Weimarrepubliken genom ett "judiskt" och "kulturbolsjevistiskt" inflytande. Utställningen öppnade den 19 juli 1937, en dag efter utställningen Große Deutsche Kunstausstellung, den "stora tyska konstutställningen" med nationalsocialistiskt godkänd konst på annat håll i staden, och pågick fram till 30 november. Därefter gjordes den till en vandringsutställning genom riket, vilken pågick fram till 1941.

Organisering, publik och innehåll

[redigera | redigera wikitext]
En nymfbrunn längs Hofgartens västra arkader i München.
Propagandaminister Joseph Goebbels med entouragevandringsutställningen i Berlin, februari 1938. Till vänster två målningar av Emil Nolde. I blickfånget en skulptur av Gerhard Marcks (1889-1981): Heiliger Georg / Sankt Göran (1929-30), gips, 241,5 cm hög, beslagtagen 6 juli 1937 på Museum Folkwang i Essen, först visad på Entartete Kunst i München 1937, sedan här i Berlin. I propagandaministeriets förvar 1938, därefter borta.[1]

Under ledning av Reichskammer der bildenden Künste, det vill säga bildkonstens särskilda avdelning inom den kulturellt likriktande Reichskulturkammer, med konstnärskoryfén Adolf Ziegler i spetsen, inleddes genom kommissioner bestående av betrodda konstnärer och konsthistoriker i juli 1937 en omfattande statlig konfiskering (och delvis förstörelse) av över 20 000 målningar, skulpturer och grafiska konstverk från museer runt om i Tyskland, vilket pågick under de närmaste åren.[2]

Ett urval av 650 verk ställdes till en början ut i München senare samma månad, i en utställning som organiserades i rasande fart. Den arkeologiska institutionens lokaler utrymdes för ändamålet i en av Hofgartens arkadgångar i München. På väggskärmar som ställts in trängdes bilder ihop så tätt och högt som möjligt, delvis utan ramar, i lokaler som en gång i slutet av 1700-talet hade byggts som ett galleri för kurfurstliga konstskatter. Ljuset från fönstren skärmades delvis av genom väggskärmarna. Konstnärens namn, verktitel, museum, inköpsdatum och inköpspris uppgavs intill konstverket. Nedsättande slagord och karikatyrer målades på väggarna.[3] Utställda verk jämfördes med funktionsnedsattas teckningar och kombinerades med foton av krymplingar. Utpekandet av en "sjuk", "judisk-bolsjevistisk" konst tjänade också till att legitimera förföljelsen av "rasmässigt mindre värda" och politiska meningsmotståndare.[4]

Vid invigningen den 19 juli 1937 höll Adolf Ziegler ett tal där han gick till angrepp mot expressionismen och dess utövare, mot demokratiskt inriktade museichefer öppna för modern konst och mot judarna inom konst och kultur.[3] Utställningen var gratis för vuxna och förbjuden för barn och ungdom. Den hade i genomsnitt 20 000 besökare per dag, sammanlagt närmare två miljoner fram till sista november samma år. Efter utställningen i München anordnades en vandringsutställning i tolv andra städer i Tyskland och Österrike, 1938: Berlin, Leipzig, Düsseldorf, Salzburg, Hamburg, 1939: Stettin, Weimar, Wien, Frankfurt am Main, Chemnitz och 1941: Waldenburg och Halle. Fram till april 1941 sägs man ha räknat till över 3,2 miljoner besökare.

Av de utställda konstverken var fyra ur Ismar Littmanns konstsamling, som Gestapo beslagtagit på Auktionshaus Max Perl i Berlin från Ismar Littmanns änka Käthe Littmann redan 1935.

I München började rundturen på övervåningen. I sal 3 kallades Otto Dix oljemålningar med krigsscener från första världskriget för "målade sabotage mot försvarsmakten".[5] I sjätte salen fanns en hel vägg med verk av Lovis Corinth, däribland två av hans sista stora verk, Den trojanska hästen och Ecce Homo. Konstnärens namn hade först skrivits intill men sedan övermålats. Här visades även utställningens kanske mest omtalade bild, Franz Marcs De blå hästarnas torn.[6] Den hade tillhört den nya avdelningen av huvudstadens Nationalgalerie i Kronprinzenpalais sedan 1919, en avdelning för modern konst vilken hade stängts av myndigheterna 1936. Målningen ställdes ut i Hofgarten, men togs bort från utställningen, då det tyska officersförbundet hade protesterat mot att bilder av en förtjänstfull soldat som stupat i slaget vid Verdun visades på utställningen.[7] Målningen fanns enligt FUBs beslagsinventarium i Hermann Görings förvar 1938, inte som en del av hans samling men som ett värdefullt objekt att byta till sig andra mer attraktiva föremål med.[8] De blå hästarnas torn återfanns inte bland Görings egendom efter krigsslutet 1945 utan betraktas som "försvunnen" sedan dess.

I markplanets första sal hängde bland annat fem verk av Oskar Schlemmer. Här fanns även glasmontrar med beslagtagna böcker. Essäsamlingen Kunst und Macht (1934) av Gottfried Benn, med bland annat självbiografiska skisser, ett tal till futuristen Marinetti och en text om expressionism. Kandinskijs diktsamling Klänge (1913, på svenska "Klanger", 1989), prosadikter och träsnitt återgivna i både färg och svartvitt. Paul Klees Pädagogisches Skizzenbuch (1925, på svenska "Pedagogisk skissbok", 1992), en väsentlig del av såväl Klees som Bauhaus konstnärliga uppfattning, liksom monografier som Carl Einsteins bok om Moïse Kisling (1922) och Theodor Däublers bok om César Klein (1919).

Efterspel 2012

[redigera | redigera wikitext]

300 av de utställda konstverken tycks ha stulits av Hildebrand Gurlitt. Denne hade rapporterat att de förstörts i de allierades bombanfall mot slutet av kriget. De beslagtogs dock 2012 i en lägenhet som tillhörde Gurlitts son Cornelius Gurlitt vid Konstbeslaget i München 2012.[9][10]

Konstnärer i urval

[redigera | redigera wikitext]

En fullständigare lista på konstnärer som visades på Entartete Kunst (tyska)

Galleri (ett litet urval av utställda verk)

[redigera | redigera wikitext]

Entartete Kunst förkortas i galleriet EK och avser då enbart utställningen i Münchens Hofgarten 1937. Målningarnas och skulpturernas tillkomstår, material/teknik, mått i centimeter, konfiskeringsdatum, ursprungligt museum, utställning och proveniens anges också. Uppgifter hämtade från det beslagsinventarium som Freie Universität i Berlin har upprättat och som finns tillgängligt på nätet; se artikelns "källor".

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] Freie Universität Berlin: Beschlagnahmeinventar
  2. ^ Barron (1991), s. 124 och s. 135
  3. ^ [a b] Peter-Klaus Schuster (1987).
  4. ^ Carola Jüllig (2015)
  5. ^ Länk till oljemålningen Schützengraben av Otto Dix. (i.pinimg.com)
  6. ^ Peter-Klaus Schuster (1987), sidan 108.
  7. ^ Uppgifter från tyska wikipedia.
  8. ^ Deutsches Historisches Museum: Die Kunstsammlung Hermann Göring (dhm.de) (tyska)
  9. ^ Allan Hall (3 november 2013). ”Nazi art treasure trove valued at £1 billion is found in shabby Munich apartment”. Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/news/article-2486251/Discovered-Billion-pound-art-collection-seized-Nazis-ordered-destroyed-discovered-rotting-food-dishevelled-Munich-apartment.html?ITO=1490&ns_mchannel=rss&ns_campaign=1490. Läst 20 november 2017. 
  10. ^ Mellisa Eddy (3 november 2013). ”German Officials Provide Details on Looted Art Trove”. New York Times. https://www.nytimes.com/2013/11/06/arts/design/german-officials-provide-details-on-looted-art-trove.html?_r=0. Läst 20 november 2017. 
  11. ^ [a b] "Kulturbolsjevism" var ett politiskt slagord använt av nazister på ett nedvärderande sätt om konstnärer, konst, arkitektur och vetenskap, vilka ansågs alltför progressiva och vänsterorienterade. Jämför de:Kulturbolschewismus (tyska).
  12. ^ Se de:Römisches (oder: Fünf Figuren im Raum).
  13. ^ Se de:Rudolf Heinisch.
  14. ^ Om Max Beckmanns målning Der Strand (Am Lido) och utställningen Entartete Kunst i Frankfurt am Main (tyska)
  15. ^ Foto ur en annan vinkel i 1912 års utställningskatalog till Sonderbunds internationella konstutställning. (archive.org)
  16. ^ Se de:Richard Haizmann.
  17. ^ Se de:Otto Baum (Bildhauer).

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Anders Nodin: Kampen om konsten : om betydelsen av utställningen "Entartete Kunst" i nazismens konstpolitik (Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Göteborgs Univ., 1987)
  • Franz Roh: "Entartete" Kunst. Kunstbarbarei im Dritten Reich (Hannover, 1962)
  • Peter-Klaus Schuster: Nationalsozialismus und "Entartete Kunst“. Die Kunststadt München 1937 (München: Prestel-Verlag, 1987)
  • Christoph Zuschlag: "Entartete Kunst". Ausstellungsstrategien im Nazi-Deutschland (Worms, 1995)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]