Hoppa till innehållet

Edmund Randolph

Från Wikipedia
Edmund Randolph
Född10 augusti 1753[1][2][3]
Williamsburg[4], USA
Död12 september 1813[1][4] (60 år)
Millwood, USA
BegravdOld Chapel Cemetery[5]
Medborgare iUSA
Utbildad vidCollege of William & Mary
SysselsättningPolitiker, advokat, diplomat
Befattning
Ledamot av Virginias delegathus
Virginias guvernör (1786–1788)
USA:s justitieminister (1789–1794)
USA:s utrikesminister (1794–1795)
Politiskt parti
Federalistiska partiet
Maka[Sarah] Elizabeth Nicholas[6]
BarnPeyton Randolph (f. 1779)
Susan Beverley Taylor (f. 1781)[7]
Edmorcia Madison Preston (f. 1787)[7]
Lucy Nelson Randolph (f. 1788)
FöräldrarJohn Randolph[6]
Arianna Vanderheyden Jennings[6]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Edmund Jennings Randolph, född 10 augusti 1753 i Williamsburg i Virginia, död 12 september 1813 i Millwood i Virginia, var en amerikansk politiker.

Edmund Randolph studerade vid College of William and Mary. Sedan läste han juridik, som han undervisades i av fadern John Randolph och farbrodern Peyton Randolph.

Fadern John Randolph var lojalist och åkte till Skottland när den amerikanska revolutionen verkade oundviklig. Edmund Randolph däremot blev kvar i Amerika och gick med i den kontinentala armén som adjutant till George Washington. När farbrodern Peyton Randolph avled 1775, återvände Edmund till Virginia för arvskiftet. Han blev senare borgmästare i hemstaden Williamsburg, något som även fadern hade varit. Han valdes som delegat till Kontinentala kongressen 1779. Där var han i tre år och samtidigt arbetade han som advokat, bl.a. för George Washington.

Edmund Randolph var guvernör i Virginia 1786–1788. 1787 var han delegat till konstitutionskonventet i Philadelphia, där USA:s konstitution i sin ursprungliga form antogs. Där undertecknade han inte det antagna dokumentet. I stället hade han introducerat den sk. Virginiaplanen, som han trodde skulle leda till en bättre maktfördelning. Det följande året var han ändå en anhängare av ratificeringen av konstitutionen, något som han ansåg att hade blivit en nödvändighet.

Som justitieminister i USA:s första kabinett var han en neutral förmedlande kraft som balanserade i fejden mellan Thomas Jefferson och Alexander Hamilton. När han efterträdde Jefferson som utrikesminister, försökte han på samma sätt balansera mellan Frankrike och Storbritannien, något som ingendera makten uppskattade.

  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6z60p53, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 20977, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ GeneaStar, GeneaStar person-ID: randolphe.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Edmund-Jennings-Randolphtopic/Britannica-Online, läst: 15 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] geni.com.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Patrick Henry
Virginias guvernör
1786-1788
Efterträdare:
Beverley Randolph
Företrädare:
(ingen)
USA:s justitieminister
1789–1794
Efterträdare:
William Bradford
Företrädare:
Thomas Jefferson
USA:s utrikesminister
1794–1795
Efterträdare:
Timothy Pickering