Hoppa till innehållet

Charles Simon Clermont-Ganneau

Från Wikipedia
Charles Simon Clermont-Ganneau
Född19 februari 1846[1][2][3]
Paris[4][5]
Död15 februari 1923[2][3][6] (76 år)
Paris[6][5]
Medborgare iFrankrike[7]
Utbildad vidcollège Sainte-Barbe[8]
École nationale des langues orientales vivantes, [9]
Lycée Louis-le-Grand[8]
Collège de France[8]
SysselsättningArkeolog[10][11], översättare[9], dragoman[4][9], konsthistoriker[9], diplomat[9], professor[12][9], epigrafiker[8]
ArbetsgivareFrankrikes utrikesminister[9]
École pratique des hautes études (1876–1923)[8][9]
École nationale des langues orientales vivantes[9]
Collège de France (1890–1923)[12]
FöräldrarSimon Ganneau
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (1875)[4]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Charles Simon Clermont-Ganneau, född 19 februari 1846 i Paris, död där 15 februari 1923, var en fransk orientalist. Han var son till Simon Ganneau.

Clermont-Ganneau blev konsulatsekreterare och dragoman i Jerusalem 1867. Han kopierade, översatte och utgav i Revue archéologique 1870 inskriften på den Meshastelen, som han förvärvade för franska statens räkning. Clermont-Ganneau blev dragoman vid legationen i Konstantinopel 1873, konsul i Jaffa 1880, samt professor i semitisk epigrafik och arkeologi vid Collège de France 1890. Han påvisade i en skrift, Les fraudes archéologiques en Palestine (1885), att alla de av museet i Berlin inköpta lerskärvorna med moabitiska inskriptioner var förfalskade, och var ordförande i den kommission, som 1903 avslöjade den av Louvren inköpta Saitafernes tiara som ett modernt ryskt guldsmedsarbete. Bland utgivna skrifter märks L'Imagerie phénicienne et la mythologie iconologique chez les Grecs (1880)[13], Album d'antiquités orientales (1897) och Recueil d'archéologie orientale (1888-).

  1. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//553/46, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Charles-Clermont-Ganneautopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6904864, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, läs online, läst: 19 juni 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 19 juni 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, läs online, läst: 19 juni 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 12 november 2012, Libris-URI: zw9dhg6h5rm9125, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d e] läs online, prosopo.ephe.fr , läst: 19 juni 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d e f g h i] Bruno Delmas & Rémi Mathis (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, läs online, läst: 19 juni 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.inha.fr , läst: 19 juni 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ Bruno Delmas & Rémi Mathis (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, CTHS person-ID: 108651, läst: 19 juni 2020.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ Je m'appelle Byblos, Jean-Pierre Thiollet, H & D, 2005, 162.

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]