Centern i Finland
| Centern i Finland Suomen Keskusta | |
 | |
| Förkortning | C |
|---|---|
| Land |  Finland |
| Partiordförande | Antti Kaikkonen |
| Partisekreterare | Antti Siika-aho |
| Gruppledare | Antti Kurvinen |
| Grundat | 1906 |
| Huvudkontor | Apollogatan 11 A 00100, Helsingfors |
| Politisk ideologi | Liberalism Värdekonservatism Moralkonservatism Nordisk agrarianism |
| Politisk position | Center |
| Internationellt samarbetsorgan | Liberala internationalen |
| Nordiskt samarbetsorgan | Mittengruppen |
| Europeiskt samarbetsorgan | Alliansen liberaler och demokrater för Europa |
| Politisk grupp i Europaparlamentet | RE-gruppen |
| Färg(er) | grön |
| Ungdomsförbund | Centerungdomens Förbund i Finland |
| Riksdagen | |
| Mandat | 23 / 200
|
| Europaparlamentet | |
| Mandat | 2 / 14
|
| Kommunfullmäktige | |
| Mandat | 2 445 / 8 859
|
| Webbplats | |
| www | |
| Finlands politik Politiska partier Val | |
Centern i Finland (finska Suomen Keskusta, Kesk.) är ett politiskt parti i Finland, hemmahörande i den politiska mitten. Partiet är ett av de nordiska agrarpartierna, men är betydligt större och starkare än de norska och svenska motsvarigheterna (Senterpartiet respektive Centerpartiet).
Fram till 1965 hette partiet Agrarförbundet (finska Maalaisliitto) och 1965–1988 var namnet Centerpartiet (cp) (finska Keskustapuolue). Det har ingått i många av efterkrigstidens koalitionsregeringar och tidvis haft statsministerposten. Partet har omväxlande samarbetat åt höger med Samlingspartiet och åt vänster med Socialdemokraterna.
Centern är en del av det europeiska partiet Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE).
Historik
[redigera | redigera wikitext]
Det som från början hette Agrarförbundet bildades 1906 i samband med att den finska lantdagen reformerades så att ståndslantdagen ersattes av ett enkammarparlament med partival. På den tiden var Finland en autonom del av det ryska riket. När Finland 1917 hade vunnit sin självständighet, kom Agrarförbundet att redan från början vara ett av landets dominerande partier.
Under det första självständighetsåret ingick Agrarförbundet i Svinhufvuds och Paasikivis samlingsregeringar men kom under 1920-talet att samarbeta i mitten med huvudsakligen Framstegspartiet och Svenska folkpartiet. I presidentvalet 1919 stödde partiet Framstegspartiets kandidat K.J. Ståhlberg, som blev vald till president. Kyösti Kallio blev partiets första statsminister 1922 och i presidentvapet 1925 blev agraren Lauri Kristian Relander vald till president.
En känd centerpolitiker har varit Urho Kekkonen, som först var justitieminister, därefter statsminister i några omgångar och sedan en mycket långvarig och populär president (1956–1981). Även presidenterna Lauri Kristian Relander (1925–1931) och Kyösti Kallio (1937–1940) kom från partiets led. Andra kända partimedlemmar har varit Johannes Virolainen, Ahti Karjalainen, Paavo Väyrynen, Esko Aho, Anneli Jäätteenmäki med flera.
Centern i Finland innehade statsministerposten mellan 2003 och 2011. Som nyvald partiledare övertog Mari Kiviniemi statsministerposten och bildade ny regering 22 juni 2010. Hennes företrädare som partiordförande och statsminister var partikollegan Matti Vanhanen som suttit sedan 2003. Vanhanens första regering var en koalition bestående av Centern, Socialdemokraterna och Svenska Folkpartiet, medan han efter valet 2007 i stället bildade sin andra regering tillsammans med Samlingspartiet, Svenska folkpartiet och Gröna förbundet. 2011 tog Samlingspartiets Jyrki Katainen över statsministerposten. Nästa centerstatsminister var Juha Sipilä (2015-2019). Sedan 2023 är partiet i opposition.
Organisation
[redigera | redigera wikitext]Centern i Finland har enligt egen uppgift över 200 000 medlemmar, vilket är fler än övriga finska partier tillsammans. Partistämman sammanträder vanligen vartannat år. Mellan partistämmorna ansvarar partidelegationen för partiets verksamhet, och under den finns partistyrelsen som sammanträder varje månad.
Centern har cirka 3 000 lokalavdelningar, som representerar stadsdelar och byar. Partiet har ett antal sidoorganisationer i ungdomsförbundet Centerungdomens Förbund i Finland, studentförbundet Centerns studentförbund, kvinnoförbundet Centerkvinnornas Förbund samt en organisation för journalister, Centerjournalisternas Förbund. Ungdomsförbundet, studentförbundet och kvinnoförbundet är alla likvärdiga med partiets lokalföreningar i partiets politiska och organisatoriska verksamhet.
Nuvarande partitopp
[redigera | redigera wikitext]-
Antti Kaikkonen, partiordförande -
Hilkka Kemppi, vice ordförande -
Tuomas Kettunen, vice ordförande -
Markus Lohi, vice ordförande -
Antti Siika-aho, partisekreterare
-
Antti Kurvinen, ordförande i riksdagsgruppen -
Eeva Kalli, vice ordförande i riksdagsgruppen -
Hanna-Leena Mattila, vice ordförande i riksdagsgruppen
Partiets internationella relationer
[redigera | redigera wikitext]Partiet är medlem i Liberal International och Alliansen liberaler och demokrater för Europa.[1]
Valresultat
[redigera | redigera wikitext]
|
|
|
| Direkt val (1991–) | ||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| År | Kandidat | Omgång 1 | Omgång 2 | Vald | ||||
| Röster | % | # | Röster | % | # | |||
| 1994 | Paavo Väyrynen | 623 415 | 19,5 | 3:e | Nej | |||
| 2000 | Esko Aho | 1 051 123 | 34,4 | 2:a | 1 540 803 | 48,4 | 2:a | Nej |
| 2006 | Matti Vanhanen | 561 555 | 18,6 | 3:e | Nej | |||
| 2012 | Paavo Väyrynen | 536 555 | 17,5 | 3:e | Nej | |||
| 2018 | Matti Vanhanen | 122 383 | 4,1 | 5:e | Nej | |||
| 2024 | Olli Rehn[a] | 496 518 | 15,3 | 4:e | Nej | |||
Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Rehn kandiderade även genom en valmansförening.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Steed, Michael; Humphreys, Peter (1988). ”Identifying liberal parties”. i Kirchner, Emil Joseph. Liberal Parties in Western Europe. Cambridge: Cambridge University Press. sid. 411. ISBN 978-0-521-32394-9. http://books.google.com/books?id=9IrE08SV1wEC
- ^ [a b c d e f g h i j] ”120 -- Riksdagsvalen 1983-2019, partiernas väljarstöd”. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin_Passiivi/StatFin_Passiivi__evaa/020_evaa_2019_tau_120.px/. Läst 15 november 2021.
- ^ [a b c d e f g h i j k] ”1.2. Kommunalvalen 1976-2017, partiernas väljarstöd”. Statistikcentralen. Arkiverad från originalet den 5 april 2023. https://web.archive.org/web/20230405005637/https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__kvaa/020_kvaa_2017_tau_102.px/. Läst 15 november 2021.
- ^ ”5. Kommunalvalet 2021 - valresultat, röstning / 12wy -- Kommunalvalet partiernas väljarstöd, 2021”. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__kvaa/statfin_kvaa_pxt_12wy.px/. Läst 15 november 2021.
- ^ [a b c d e f] ”102 -- 1.2. Europaparlamentsvalet 1996-2019, partiernas väljarstöd”. Statistikcentralen. Arkiverad från originalet den 5 april 2023. https://web.archive.org/web/20230405005647/https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__euvaa/020_euvaa_2019_tau_102.px/. Läst 15 november 2021.
| |||||
|