Presidentvalet hade föregåtts av den så kallade notkrisen året innan, vilken hade gjort att Kekkonen tidigarelade valet och att oppositionens tilltänkte kandidat Olavi Honka inte ställde upp i valet. Det har påståtts att notkrisen var ett sätt för Sovjetunionen att se till att Kekkonen, som ryssarna tyckte sig kunna lita på, kunde bli återvald.
Ett parti avstod från att anmäla en egen presidentkandidat och tre nominerade var för sig samma kandidat.