Hoppa till innehållet

Loa Falkman

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Carl Johan Falkman)
Loa Falkman
Loa Falkman i Kungsträdgården i Stockholm den 20 juli 2014.
Loa Falkman i Kungsträdgården i Stockholm den 20 juli 2014.
FöddCarl Johan Falkman
24 juli 1947 (77 år)
Sverige Stocksund, Stockholms län
Aktiva år1973–
MakaRosy Falkman (1978–idag)
SläktingarPer Falkman (bror)
Malin Falkman (syster)
Betydande roller
Rune Runeberg i Pensionat Oskar
Stig Olsson i Icas reklamfilmer
Wall-Enberg i Lilla Jönssonligan
Bästa manliga huvudroll
1995 Pensionat Oskar
Bästa manliga musikalartist
1997 My Fair Lady
Bästa manliga skådespelare
2009 Obesvarad kärlek
IMDb SFDb

Carl Johan Loa Falkman, född 24 juli 1947 i Stocksund i Danderyds församling, Stockholms län, är en svensk operasångare (baryton), skådespelare och artist.[1] Han utnämndes till hovsångare 2003.[2]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Falkman debuterade efter studier på bland annat Statens musikdramatiska skola på Kungliga Teatern 1973 som Ferdinand i Tintomara av Lars Johan Werle. Han har vid samma scen senare gjort flera av de stora barytonrollerna i operarepertoaren, bland annat som Papageno i Trollflöjten, titelrollen i Don Giovanni, Figaro i Barberaren i Sevilla och titelrollen i Eugen Onegin.[2]

Sitt internationella genombrott fick Falkman i Paris som Escamillo i Carmen. Han har varit engagerad i stora roller vid flera europeiska operahus. På svenska scener gjorde han under 1990-talet flera uppmärksammade rollprestationer inom opera, operett och musikal, bland de förstnämnda titelrollen i Rigoletto i Malmö, bland de sistnämnda professor Higgins i My Fair Lady på Oscarsteatern i Stockholm. Han har även spelat revy med Lasse Berghagen på Chinateatern. 1999 gjorde han titelrollen i Wozzeck av Alban Berg vid Stockholmsoperan. Uppsättningen finns även inspelad och utgiven på CD.[2]

Falkman är även utbildad vid Calle Flygare Teaterskola.[3] Han har haft ledande talroller i flera svenska filmer och tv-serier sedan mitten av 1980-talet, exempelvis i Susanne Biers film Pensionat Oskar och tv-filmen Dödsklockan samt tv-serierna Cleo, Kommissionen och Nisse Hults historiska snedsteg.[2]

Utöver detta har han även haft en karriär inom populärmusiken. Han kom på sista plats i Melodifestivalen 1990 med låten ”Symfonin”[4], som blev något av en kulthit. Han blev sedan en del av Melodifestivalen Hall of Fame 2022. Han har sedermera gjort de två albumen Symfonin och Det vackraste (den senare med Jeanette Köhn och Christer Nerfont). På detta område är Falkmans insatser omstridda.

På senare år har Falkman setts som statsminister Rolf G. Johansson i Kommissionen och medverkat i komediserien Nisse Hults historiska snedsteg. Här bör även nämnas rollen som Julius i filmen 7 miljonärer och partiledaren Theo Rosen i TV4-serien Ett gott parti.[5]

Under några år med början 2012 var Falkman programledare för frågesporten Bit för bit med Loa, som sändes på somrarna i Sveriges radio P2. Säsongen 2012–13 hade han rollerna Albin/Zaza mot Sven Nordin i rollen som George i musikalen La cage aux folles på Oscarsteatern i Stockholm. De fick båda Tidskriften OPERA:s Musikalpris för 2012 för sina rollprestationer.[6]

Den 16 augusti 2014 medverkade Falkman i Sommar i P1 i Sveriges Radio, något han även gjorde 1983.[1] Nyårsaftonen 2014 läste Falkman Tennysons Nyårsklockan på Skansen i Stockholm efter Jan Malmsjö, som avsagt sig uppdraget,[7] han gjorde dock bara detta under ett år; eftersom han med start den 1 februari 2015 spelade Stig i Icas reklamfilmer fram till 2021.[8] Han fick ingen fortsättning på uppdraget för SVT och hans radioprogram Bit för bit med Loa i SR avslutades också.[9]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Falkman är gift med dansösen Rosy Falkman Jauckens, med vilken han har sönerna David och Jacob. Han är bror till Per Falkman. Fadern var Carl Falkman (1913–1987) som har skrivit om sin tid som restaurangelev vid Restaurant Horcher i Berlin under 1930-talet.[10] Modern var Karin Margareta, född Svennberg (1906-2006). Falkmans farfar var arkitekten och sångaren Harald Falkman.[11] På fritiden sysslar Falkman bland annat med jakt.

Som barn uttalade han sitt namn ”Carl Loa” och därmed fick han sitt smeknamn Loa.[12]

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Filmer och TV-serier

[redigera | redigera wikitext]

Operor och musikaler

[redigera | redigera wikitext]

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Henze, Hans Werner, Boulevard Solitude. Cascavelle. (www.amazon.co.uk). (2 cd).
  • Berg, Wozzeck. Carl-Johan Falkman, Sten Wahlund, Marianne Eklöf, Leif Segerstam, dirigent et al. Naxos 8660076-77.
  • Schubert, Die Winterreise. Sterling CDA 1670-2.
  • Titelrollen i Verdis Falstaff. Med Hillevi Martinpelto, Ingrid Tobiasson med flera. Kungliga hovkapellet. Dirigent Pier Giorgio Morandi. 2008. House of Opera CD12136. (www.operapassion.com). Läst 15 januari 2013.
  • Strålande Jul. Carl Johan Falkman med kören Ad Libitum (c) 1985; EMI 1361991(LP) 1361994(MC)
  • Julstämning. Loa Falkman (Chistmas music). Mariann MLPCD 1858. Svensk mediedatabas.
  • Det vackraste. Loa Falkman med flera. Monarch MMGCD 1.
  • Vår tids psalmer. Trippel music. Tripple TMCD 001. (1997)
  • Kom i min famn – Loa Falkman sjunger Evert Taube. Sony Music, Columbia 88725414122. (2012)
  • Jul. Columbia. (2013)

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Sommar i P1”. Sveriges Radio. sid. 64. http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/Files/2071/14326.pdf. Läst 11 juni 2014. 
  2. ^ [a b c d] ”Carl Johan Falkman”. Ann Braathen Artist Management. http://www.braathenmanagement.com/artister/carl-johan-falkman. Läst 11 juni 2014. 
  3. ^ ”Chosefri estradör”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/chosefri-estrador_7295415.svd. Läst 11 juni 2014. 
  4. ^ ”Melodifestivalen 1990”. Sveriges Television. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714213724/http://www.svt.se/melodifestivalen/om-melodifestivalen/melodifestivalen-1990. Läst 11 juni 2014. 
  5. ^ ”Loa Falkman”. IMDB. http://www.imdb.com/name/nm0266266/. Läst 11 juni 2014. 
  6. ^ Musikalpriset Arkiverad 22 december 2015 hämtat från the Wayback Machine., Tidskriften OPERA. Läst 13 september 2015.
  7. ^ Mattias Bergqvist (7 november 2014). ”Malmsjö slutar – Loa Falkman ska ta över”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/malmsjo-slutar---loa-falkman-ska-ta-over/. Läst 11 november 2014. 
  8. ^ Loa Falkman nya ”Ica-Stig”, Expressen.se, 1 februari 2015.
  9. ^ Expressen: Loa Falkman sparkas av SVT inför nyår, publicerat den 6 augusti 2015; läst den 4 december 2017
  10. ^ Falkman, Carl (1981). Spill inte på Göring! – gastronomisk gesällvandring i trettiotalets Europa. ISBN 9170240310 
  11. ^ Carl Falkman: Spill inte på Göring ISBN 91-7024-031-0
  12. ^ Loa Falkman i TV4:s Hellenius hörna, 8 december 2013.
  13. ^ Musikalpriset, Tidskriften Opera, läs online, läst: 13 september 2015.[källa från Wikidata]
  14. ^ läs online, halloffame.melodifestivalen.se , läst: 17 februari 2023.[källa från Wikidata]
  15. ^ ”Rivierans guldgossar”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923202921/http://www.chinateatern.se/show/rivierans-guldgossar/. Läst 3 september 2015. 
  16. ^ ”La cage aux folles”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923202854/http://www.chinateatern.se/show/la-cage-aux-folles/. Läst 3 september 2015. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Guldbaggen för bästa manliga huvudroll
1963–1979
Keve Hjelm (1963/64) · Jarl Kulle (1964/65) · Thommy Berggren (1965/66) · Per Oscarsson (1966/67) · Halvar Björk (1967/68) · Roland Hedlund (1968/69) · Carl-Gustaf Lindstedt (1969/70) · Eddie Axberg (1971/72) · Gösta Ekman (1972/73) · Allan Edwall (1973/74) · Göran Stangertz (1974/75) · Toivo Pawlo (1975/76) · Håkan Serner (1976/77) · Anders Lönnbro (1977/78) · Anders Åberg (1978/79)
1980–1999
Peter Lindgren (1979/80) · Ingvar Hirdwall (1980/81) · Stellan Skarsgård (1981/82) · Jarl Kulle (1982/83) · Sven Wollter (1984) · Anton Glanzelius (1985) · Erland Josephson (1986) · Max von Sydow (1987) · Tomas Bolme (1988) · Stellan Skarsgård (1989) · Börje Ahlstedt (1990) · Lasse Åberg (1991) · Rolf Lassgård (1992) · Sven Lindberg (1993) · Sven-Bertil Taube (1994) · Loa Falkman (1995) · Max von Sydow (1996) · Göran Stangertz (1997) · Krister Henriksson (1998) · Björn Kjellman (1999)
2000–2019
Kjell Bergqvist (2000) · Sven Wollter (2001) · Michael Nyqvist (2002) · Jonas Karlsson (2003) · Robert Gustafsson (2004) · Krister Henriksson (2005) · Gustaf Skarsgård (2006) · Michael Segerström (2007) · Mikael Persbrandt (2008) · Claes Ljungmark (2009) · Joel Kinnaman (2010) · Sven-Bertil Taube (2011) · Johannes Brost (2012) · Mikael Persbrandt (2013) · Sverrir Gudnason (2014) · Rolf Lassgård (2015) · Anders Mossling (2016) · Fares Fares (2017) · Joakim Sällquist (2018) · Levan Gelbakhiani (2019)
2020–
Uje Brandelius (2020) · Jonas Karlsson (2021) · Granit Rushiti (2022) · Joel Spira (2023)
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Loa_Falkman&oldid=55791963”