Projekt 1239 Sivytj

	Projekt 1239 Sivytj
	Korvetten Bora utanför Sevastopol, 2008.
Allmänt
Typ	Korvett
Design	Designbyrån Almaz
Varv	Zelenodolsk
Fartyg tillhörande klassen	Bora och Samum
Tekniska data
Deplacement	1050 ton
Längd	65,6 meter
Bredd	17,2 meter
Djupgående	3,3 meter
Framdrift
Huvudmaskin	2 × M10-1 gasturbiner på 20 000 hk vardera; 2 × M-511A dieselmotorer på 10 000 hk vardera
Maskinstyrka	60 000 hk
Propellrar	2×2 kontraroterande trebladiga propellrar på nerfällbara spoilers; 2 × trebladiga konventionella propellrar
Hjälpmaskin	2 × M-504 dieselmotorer på 3000 hk vardera för att fylla luftkudden
Prestanda
Maxfart	55 knop
Marschfart	12 knop
Räckvidd	800 NM vid 45 knop; 2500 NM vid 12 knop
Aktionstid	10 dygn
Lastförmåga
Besättning	68
Beväpning
Huvudartilleri	1 × 76 mm AK-176 allmålskanon
Luftvärnsartilleri	2 × 30 mm AK-630
Robotar	8 × P-270 Moskit; 1 × Osa-MA med 20 robotar
Sensorer	Radar: 34K1 Monolit och MR-352 Pozitiv spaningsradar; MPZ-301 Baza och MR-123 Vympel eldledningsradar

Projekt 1239 Sivytj (ryska: Сивуч (sjölejon), NATO-rapporteringsnamn Bora-klass) är en rysk korvettklass. Fartyget är en kombination av katamaran och svävare (liknande svenska marinens fartyg HMS Smyge) vilket möjliggör en extremt hög toppfart.

Historia

Fartygsklassen konstruerades av designbyrån Almaz på 1980-talet och det första fartyget Sivytj sjösattes 1988. Sovjetunionens fall gjorde att flottan inte hade råd att ta fartyget i drift. Först 1997 togs fartyget i tjänst i Svartahavsflottan, nu med namnet Bora. Även ett andra fartyg, Samum, byggdes och togs i tjänst år 2000.

Konstruktion

Skrovet är av katamaran-typ och byggt i aluminium. I för och akter finns ”kjolar” som når ner till vattnet och skapar en instängd luftkudde mellan skroven. Två lyftmotorer på 3000 hästkrafter vardera kan pumpa in luft mellan skroven vilket gör att fartyget lyfter sig likt en svävare. Fartyget kan röra sig framåt med tre knops fart enbart med hjälp av lyftmotorerna.

Vid marschfart används inte lyftmotorerna och fartyget drivs framåt av två vanliga dieselmotorer på 10 000 hästkrafter. Vid högre fart lyfts skrovet upp av luftkudden vilket ger mindre friktionsmotstånd. Extra dragkraft fås då av fyra propellrar monterade på två ”vingar” som fälls ner i vattnet (samma princip används på bärplansbåtar). Dessa propellrar drivs av två gasturbiner på 20 000 hästkrafter vardera. Den höga effekten i kombination med det låga vattenmotståndet gör att fartyget trots sin storlek kan nå farter på väl över femtio knop.

Källor

”Missile hovercraft, project 1239” (på engelska). Zelenodolsk. http://www.zdship.ru/index.php?option=com_content&view=article&id=522:raketship&catid=41:civil-shipbuilding&Itemid=129. Läst 15 augusti 2011.
”Air Cushion Missile Ship – Project 1239 Sivuch” (på engelska). Russian-Ships.info. Arkiverad från originalet den 21 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110721232958/http://russian-ships.info/eng/warships/project_1239.htm. Läst 15 augusti 2011.
”Проект 1239 «Сивуч»” (på ryska). army.lv. http://army.lv/ru/proekt-1239/2718/519. Läst 15 augusti 2011.
”Малые ракетные корабли, проект 1239 "Сивуч"” (på ryska). warships.ru. Arkiverad från originalet den 12 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120312091351/http://warships.ru/Russia/Fighting_Ships/Missile_Boats/index.htm. Läst 15 augusti 2011.