Bombus insularis

	Bombus insularis
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Underordning	Midjesteklar; Apocrita
(orankad)	Gaddsteklar; Aculeata
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Långtungebin; Apidae
Släkte	Humlor; Bombus
Undersläkte	Snylthumlor; Psithyrus
Art	B. insularis
Vetenskapligt namn
	§ Bombus insularis
Auktor	(Smith, 1861)
Synonymer
	Psithyrus insularis (Smith, 1861); Apathus insularis Smith, 1861; Psithyrus crawfordi Franklin, 1913; Bombus interruptus Greene, 1858; Psithyrus bicolor Franklin, 1913; Psithyrus consultus Franklin, 1913; Bombus bicolor (Franklin, 1913)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Bombus insularis (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus).

Beskrivning

Arten är en medelstor humla; honorna är 16–19 millimeter långa med en bakkroppsbredd på 8–9 millimeter, medan hanarna är 13–16 millimeter långa med en bakkroppsbredd på 4–5,5 millimeter.^[3]

Drottningen har svart huvud med gula hår mellan antennerna och längs mittlinjen. Mellankroppen är ljusgul utom på undersidan och det centrala, bakre partiet. De två första tergiterna^[a] är kraftigt svarthåriga, följt av två tergiter som är gulhåriga på sidorna men svarthåriga för övrigt. Den femte tergiten är svarthårig med några få gula strån, medan bakkroppsspetsen är hårlös och svart. Mundelarna är kraftigare än hanens.^[3]

Hanens huvud liknar drottningens, men det gula partiet är mindre än hos henne. Större delen av mellankroppens översida är gulhårig, resten (framför allt undersidan och delar av mellankroppens bakre del) är svarthårig. De fyra första tergiterna är kraftigt gulhåriga, resten av bakkroppen är svarthårig. Dock kan sidornas mittparti ha en del gula hår.^[3]

Tungan är kort hos båda könen.^[4]

Ekologi

Humlan är en snylthumla, och honan lever som boparasit hos andra humlor, där hon efter att ha dödat eller underkuvat drottningen tvingar arbetarna i det övertagna boet att föda upp sin egen avkomma. Värdarterna utgörs av Bombus flavifrons, Bombus rufocinctus, Bombus ternarius, Bombus terricola, Bombus fervidus, Bombus nevadensis^[5] och Bombus pensylvanicus^[4]. Arten är polylektisk, den flyger till växter från många olika familjer, som korgblommiga växter (gullris), ärtväxter (sötväpplingar och klöversläktet) samt ljungväxter (blåbärssläktet).^[4]

Hanarna är patrullerare, de flyger runt i bestämda banor där de försöker locka till sig parningsvilliga ungdrottningar med hjälp av feromoner.^[5]

Utbredning

Utbredningsområdet sträcker sig från Alaska till Kanada där den finns från Yukon och Northwest Territories i väster till Québec, New Brunswick, Nova Scotia och Prince Edward Island i öster. Vidare förekommer den i USA, där arten finns från Washington, Idaho och Montana till New England i norr, och söderut till Kalifornien, Arizona och New Mexico.^[5] Tonvikten i USA ligger dock på de nordvästra områdena där den rapporterats vara sällsynt.^[4]

Bevarandestatus

Internationella naturvårdsunionen (IUCN) listar arten som livskraftig (LC). IUCN konstaterar dock att den har gått tillbaka i delar av sitt utbredningsområde (bland annat södra Ontario och Colorado). Den främsta orsaken till detta tros vara en tillbakagång av flera av artens värdbin, men andra faktorer, som habitatförlust, bekämpningsmedel, sjukdomar överförda från införda humlor, använda som kommersiella pollinerare, konkurrens från invasiva bin och klimatförändringar inverkar också.^[5]

Källor

^ ”Psithyrus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ps.html#insularis. Läst 21 februari 2015.
^ [a b c d e f g h] ”Bombus insularis (Smith, 1861)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714813#null. Läst 7 augusti 2024.
^ [a b c] Theodore, Mitchell (1962). ”The Bees of the Eastern United States” (på engelska). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station (North Carolina State University)) (152). https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+insularis#Overview. Läst 8 augusti 2024.
^ [a b c d] Sheila Colla, Leif Richardson och Paul Williams (2010). ”Bumble Bees of the Eastern United States” (på engelska) (5,65 MB). USDA Forest Service & Pollinator Partnership. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/Colla&al11_EBG.pdf. Läst 21 februari 2015.
^ [a b c d] Hatfield, R., Jepsen, S., Thorp, R., Richardson, L. & Colla, S. 2015 Bombus insularis . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 augusti 2024.

Kommentarer

^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Externa länkar

[NHMps-1] ”Psithyrus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ps.html#insularis. Läst 21 februari 2015.

[ITIS-2] [a b c d e f g h] ”Bombus insularis (Smith, 1861)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714813#null. Läst 7 augusti 2024.

[Mitchell-3] [a b c] Theodore, Mitchell (1962). ”The Bees of the Eastern United States” (på engelska). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station (North Carolina State University)) (152). https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+insularis#Overview. Läst 8 augusti 2024.

[BBEU-5] [a b c d] Sheila Colla, Leif Richardson och Paul Williams (2010). ”Bumble Bees of the Eastern United States” (på engelska) (5,65 MB). USDA Forest Service & Pollinator Partnership. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/Colla&al11_EBG.pdf. Läst 21 februari 2015.

[IUCN-6] [a b c d] Hatfield, R., Jepsen, S., Thorp, R., Richardson, L. & Colla, S. 2015 Bombus insularis . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 augusti 2024.

[bakkropp-4] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[1]

[2]

[3]

[a]

[4]

[5]