Hoppa till innehållet

Bombus flavifrons

Från Wikipedia
Bombus flavifrons
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bombus flavifronsspiran Pedicularis bracteosa vid en höjd av ungefär 1 500 m i Mount Rainier National Park i delstaten Washington.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläktePyrobombus[2]
ArtB. flavifrons
Vetenskapligt namn
§ Bombus flavifrons
AuktorCresson, 1863[3]
Synonymer

Bombus pleuralis Nylander, 1848[3]
Bombus alaskensis Ashmead, 1902[3]
Bombus dimidiatus Ashmead, 1902[3]
Bombus ambiguus Franklin, 1911[3]
Bombus flavifrons veganus Cockerell, 1903[3]

Bremus pleuralis clarus Frison, 1926[3]
Bombus flavifrons på lammöron i delstaten Washington.
Bombus flavifronslammöron i delstaten Washington.
Hitta fler artiklar om djur med

Bombus flavifrons (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus)[3] som finns i Nordamerika[1].

Bombus flavifrons är en robust, långtungad humla;[4] drottningarna har en längd mellan 16 och 18 mm, hanarna är mellan 10 och 14 mm, och arbetarna har en längd mellan 10 och 13 mm.[5]

Pälsen består av grova, svarta och gula hår: Huvudet är gult med en del svarta hår,[2] mellankroppen är blandat svart och gul, de två främsta tergiterna på bakkroppen gula på sidorna, och ofta även upptill, den tredje tergiten svart, ibland delvis med en gul tvärrand, och den bakre delen av bakkroppen övervägande svart.[6] Det finns färgvarieteter: Vissa honor kan ha rödaktig päls på bakkroppssegment 3 och 4[2], medan den mörkare formen B. flavifrons dimidiatus kan ha de tre främre bakkroppssegmenten, och även det femte helt gula[7].

Bombus flavifrons samlar nektar och pollen från ett flertal växtfamiljer, främst från familjerna korgblommiga växter (som tistlar), kransblommiga växter (bland annat myntor), ärtväxter och stenbräckeväxter.[2]

Habitatet utgörs av prärie, bergsängar samt längst i norr tajga och tundra. I bergen kan den nå upp till 2 700 m.[1]

De övervintrande drottningarna kommer fram i slutet av mars och bygger ett bo[2], ofta underjordiskt[1] i något övergivet musbo[2]. Boet kan övertas av snylthumlan Bombus insularis.[5] De första arbetarna kommer fram drygt en månad senare. När hanarna kommer fram i slutet på maj lämnar de boet direkt, medan de nybildade drottningarna stannar kvar ett tag och hjälper till med födoinsamling och att ruva äggen.[2] Hanarna är patrullerare, de flyger i bestämda banor där de avsätter feromoner på objekt i terrängen för att locka till sig parningsvilliga ungdrottningar.[1] I slutet av augusti dör kolonin ut, utom de nya drottningarna som övervintrar i små celler nere i jorden.[2]

Bombus flavifrons är vanlig[4] i västra Nordamerika Kalifornien, New Mexico och Utah över Washington (delstat), Idaho och Montana i USA till nordvästra Kanada österut till Hudson Bay samt tajga- och tundraområdena i Alaska.[5]

Den mörkare formen, Bombus flavifrons dimidiatus, finns i den västra delen av utbredningsområdet, medan den ljusare formen, Bombus flavifrons flavifrons, finns i den östra.[4]

Medan de flesta auktoriteter betraktar Bombus flavifrons som en sann art[1][3][8], listar Global Biodiversity Information Facility (GBIF) den som en synonym till Bombus vosnesenskii[9].

  1. ^ [a b c d e f] Hatfield, R., Jepsen, S., Thorp, R., Richardson, L. & Colla, S. 2015 Bombus flavifrons . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 augusti 2023.
  2. ^ [a b c d e f g h] Van Haga, A. (2007). ”Bombus flavifrons” (på engelska). University of Alberta E.H. Strickland Entomological Museum. https://search.museums.ualberta.ca/g/2-6274. Läst 7 augusti 2023. 
  3. ^ [a b c d e f g h i] Bombus flavifrons Cresson, 1863” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714803#null. Läst 7 augusti 2023. 
  4. ^ [a b c] Jonathan Koch, James Strange och Paul Williams (2012). ”Bumble Bees of the Western United States” (på engelska) (7,56 MB). USDA Forest Service & Pollinator Partnership. sid. 42–45. https://xerces.org/sites/default/files/2018-05/12-053_01_Western_BB_guide.pdf. Läst 7 augusti 2023. 
  5. ^ [a b c] Paul H. Williams, Robbin W. Thorp, Leif L. Richardson & Sheila R. Colla (2014). Bumble Bees of North America sid=95–98
  6. ^ Matthew P. Kweskin (31 mars 1997). Bombus flavifrons Cresson, 1863” (på engelska). The Evergreen State College, Washington. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151011210512/http://academic.evergreen.edu/projects/evergreenbiota/kingdom/animalia/phylum/arthropoda/class/insecta/order/hymenoptera/family/Apidae/BOMBUS/Bombus/flavifrons/flav.htm. Läst 6 februari 2013. 
  7. ^ ”North American bumblebees” (på engelska). Bumblebee.org. https://www.bumblebee.org/NorthAmerica4.htm. Läst 7 augusti 2023. 
  8. ^ Paul H. Williams, Robbin W. Thorp, Leif L. Richardson & Sheila R. Colla (2014). Bumble Bees of North America sid=53–54, 95–98
  9. ^ Bombus vosnesenskii Radoszkowski, 1862” (på engelska). Global Biodiversity Information Facility (GBIF). 2023. https://www.gbif.org/species/1340436. Läst 7 oktober 2024.