Hoppa till innehållet

Bertil Gärtner

Från Wikipedia
Biskop
Bertil Gärtner
Bertil Gärtner biskopsvapen.svg
Bertil Gärtners biskopsvapen.[1]
KyrkaSvenska kyrkan
StiftGöteborgs stift
Period1970–1991
FöreträdareBo Giertz
EfterträdareLars Eckerdal
ValspråkServus Iesu Christi (Romarbrevet 1:1)[1]
ÖversättningJesu Kristi tjänare
Prästvigd12 december 1948
Biskopsvigd4 oktober 1970 av Ruben Josefson
Född13 december 1924
Död20 september 2009 (84 år)

Bertil Edgar Gärtner, född 13 december 1924 i Göteborg, död 20 september 2009 i Onsala, begravd där,[2][3] var biskop i Göteborgs stift 1970–1991 och tidigare professor vid Princeton University i USA[4].

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Gärtner blev teologie kandidat vid Uppsala universitet 1948 och prästvigd samma år i Lund för tjänstgöring i Göteborgs stift, teologie licentiat 1951, studentpräst i Uppsala 1951–1952, teologie doktor 1955 samt docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet samma år. Han promoverades till teologie jubeldoktor där 2005. Gärtner var tillförordnad professor i Uppsala 1963–1965, därefter verksam vid Princeton University 1965–1969 där han 1965[5] utnämndes till professor i Nya testamentets exegetik. År 1969 utnämndes han till domprost, och den 24 juli 1970 till biskop i Göteborgs stift.

Gärtner var en av de första forskarna som skrev om de nyupptäckta Dödahavsrullarna. Han intresserade sig också för det gnostiskt inspirerade Tomasevangeliet, vilket han både översatte och skrev en bok om.[6]

Under 1900-talets sista decennier framstod han som ledare för de grupper i Svenska kyrkan som tar avstånd från beslutet vid 1958 års kyrkomöte om kvinnors möjlighet att bli präster. Han har varit ordförande för arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse. Gärtner var aktiv i Oasrörelsen och tillhörde dem som bildade Svenska kyrkans fria synod 15 november 1983.[7] Han var även en drivande kraft bakom Linköpingsmötet. Han förespråkade kyrkans frigörelse från staten,[8] som genomfördes 2000.

Till Gärtners 60-årsdag 1984 utgavs "Att finna kyrkans väg: festskrift till Bertil E Gärtner".[9] År 1988 delade Bertil Gärtner och konstnären Lars Hillersberg tidningen Z:s och Jan Hugo Stenbecks Z-Priset. År 1991 tilldelades han Göteborgs stads förtjänsttecken. Han var ledamot av Nathan Söderblom-Sällskapet.[källa behövs]

Då det med intäkterna till välgörenhet i mitten av 1980-talet arrangerades ett antal inomhusturneringar i fotboll, spelade biskop Gärtner i Lutherhjälpens lag, inte minst mot sport- och nöjesprofiler i TV-laget.[10] Han ställde för sin tro gärna upp i seriöst menade intervjuer.[8][11]

Gärtner avled den 20 september 2009. Dagen innan uppmanade han i sin blogg människor att rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet 2009.[12]

Familj

[redigera | redigera wikitext]

Bertil Gärtner var son till köpman Edgar Gärtner och Karin Gärtner, född Bolander. Han gifte sig 1949 med Margit Hultin (1927–1996),[2] dotter till professor Sven Hultin och Margit Hultin, född Wetterqvist. Gärtner gifte om sig 2001[2] med Eva Berntson.

Uppdrag

[redigera | redigera wikitext]

Visitator för

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • The Areopagus speech and natural revelation, doktorsavhandling (1955)
  • Die Rätselhaften Termini Nazoräer und Iskariot (1957)
  • Sjukdom och lidande i Nya Testamentet (1958)
  • Några synpunkter på ämbetet och förhållandet mellan man och kvinna i Nya Testamentet (1958)
  • John 6 and the Jewish passover (1959)
  • Ett nytt evangelium? (1960)
  • Kristus och kriget, tillsammans med Alf Ahlberg och Tore Zetterholm (1960)
  • The theology of the gospel of Thomas (1961)
  • The Temple and the community in Qumran and the New Testament (1965)
  • Tolkning av nya testamentet (1967)
  • Så berättade Matteus (1970)
  • Kris leder till Kristus (1971)
  • Iscariot (1971)
  • Internationell diakoni och mission i bibeln och församlingen, tillsammans med Sture Rolfhamre (1972)
  • Apokryferna till Nya Testamentet, urval och översättning (1972)
  • Gamla Testamentet blev nytt (1974)
  • Trons sekularisering (1975)
  • Församlingen – en ny gemenskap, tillsammans med Sture Hallbjörner, Gunnar Weman och Tord Harlin (red) (1976)
  • Sjömanskyrkan i Göteborg 100 år, red (1976)
  • Gå därför åstad, tillsammans med Bo Giertz (1978)
  • Jesus är Herre (1979)
  • Förvaltare av Guds hemligheter: föredrag och predikan vid Societas Sanctae Birgittae generalkapitel och konvent 1977-1978 (1979)
  • Ämbetet, mannen och kvinnan i Nya Testamentet (1979)
  • Vid den tiden (1981)
  • Bibeln och freden (1982)
  • Kristologin och kyrkans lära (1987)
  • Tro åt svenska folket (1987)
  • Missionens nya ansikte, tillsammans med Biörn Fjärstedt (1990)
  • Till man och kvinna? (1993)
  • Galaterbrevet (1998)
  • Simon Petrus: människan och ledaren (2003)
  • De kallar oss kristna (2004)

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Kälde, Bengt Olof (Oktober 1991). ”Svenska kyrkans biskopsvapen” (på svenska). Heraldisk tidsskrift (Köpenhamn, Danmark: Societas Heraldica Scandinavica) 7 (64): sid. 188–189. ISSN 0440-6966. https://slaegtsbibliotek.dk/2024/941231.pdf. Läst 26 juli 2024. 
  2. ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010
  3. ^ Dagen.se 20 september 2009: Biskop Bertil Gärtner är död Arkiverad 24 september 2009 hämtat från the Wayback Machine., läst 20 september 2009
  4. ^ SVD.se 20 september 2009: Biskop Bertil Gärtner död, läst 20 september 2009
  5. ^ Gustafsson, Gösta, red (1970). ”De som befordrats”. Julboken till församlingarna i Göteborgs Stift. ISSN 0284-2076. Göteborg: Göteborgs Stiftsråd 
  6. ^ Staxäng, Sten Edgar, "Bertil Gärtner till minne", minnesruna i Svenska Dagbladet 2009-10-30
  7. ^ Passagen.se Arkiverad 19 juli 2013 hämtat från the Wayback Machine., läst 21 september 2009
  8. ^ [a b] Örnberg, Sune (30 december 1988). ”"En rik kyrka är maktlös"”. Göteborgs-Posten: s. 6. 
  9. ^ Gärtner, Bertil. Att finna kyrkans väg: festskrift till Bertil E. Gärtner. Göteborg: Pro Caritate. Libris 7744969. ISBN 91-85046-59-0 (inb.) 
  10. ^ Skarback, Sören (mars 2018). ”Agne Simonsson, biskopens idol”. Örgryte & Härlanda Posten "2018:3". Läst 6 augusti 2018. 
  11. ^ Borger-Bindegard, Lisbeth (4 augusti 1989). ”Blir du inte arg på gud?”. Svenska Dagbladet. Läst 7 augusti 2018. 
  12. ^ ”Varför heter det kyrkoval?”. Bertil bloggar. 19 september 2009. https://bertilbloggar.wordpress.com/2009/09/19/varfor-heter-det-kyrkoval/. Läst 8 oktober 2021. 
  13. ^ ”Kyrkjeleg Vestavind”. www.stellamaris.no. http://www.stellamaris.no/pe.html. Läst 15 december 2024. 
  14. ^ ”Markusstiftelsen Historik”. Arkiverad från originalet den 26 september 2009. https://web.archive.org/web/20090926210611/http://www.markusstiftelsen.se/markusstiftelsen/historik.html. Läst 15 december 2024. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Vem är det : Svensk biografisk handbok 1999, red. Elisabeth Gafvelin, Kunskapsförlaget P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1998 ISBN 91-1-300536-7 ISSN 0347-3341 s. 405
  • Jarlert, Anders (2009). ”Kris leder till Kristus – Bertil Gärtner in memoriam”. Svensk pastoraltidskrift (23): sid. ss. 765–771. 
  • Imberg, Rune (2024). ”Bertil E Gärtner (1924–2009). Till hundraårsminnet av en biskop och andlig ledare.”. Svensk pastoraltidskrift (25): sid. ss. 11–14. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bertil_Gärtner&oldid=56497807”