Hoppa till innehållet

Benny Fredriksson

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Bennypriset)
För den fiktiva figuren, se Benny Fredriksson (Bert-serien).
Benny Fredriksson
Benny Fredriksson på Sergels torg under Stockholms Kulturfestival 2013.
Benny Fredriksson på Sergels torg under Stockholms Kulturfestival 2013.
FöddBenny Holger Fredriksson
2 juli 1959
Hägersten, Stockholm
Död17 mars 2018 (58 år)
Sydney, Australien
Utbildad vidTeaterhögskolan i Stockholm
MakaAnne Sofie von Otter
(1989–2018; hans död)
IMDb
Benny Fredriksson och Parkteaterchefen Sissela Kyle inviger firandet i Vitabergsparken den 11 juni 2017 av Parkteaterns bildande för exakt 75 år sedan.
Kondoleanser för Benny Fredriksson i Kulturhuset i juni 2018.
Vid invigningen av Benny Fredrikssons torg i maj 2019.

Benny Holger Fredriksson, född 2 juli 1959 i Hägersten, Stockholm[1], död 17 mars 2018 i Sydney i Australien,[2][3][4][5] var en svensk skådespelare, teaterregissör och vd för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Fredriksson avgick som vd för Kulturhuset och tog senare sitt liv efter en publicering i Aftonbladet i samband med kampanjen metoo.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år och familj

[redigera | redigera wikitext]

Benny Fredriksson föddes som son till taxiföraren Nils Holger Fredriksson och lokalvårdaren Ulla Maria Fredriksson.[1][6] I ungdomen växte han upp i Midsommarkransen i södra Stockholm.[7]

Fredriksson utbildade sig vid Statens scenskola i Stockholm 1979–1982.[8]

Han var från 1989 till sin död gift med Anne Sofie von Otter.[9][8]

Arbetsliv

[redigera | redigera wikitext]

Fredriksson arbetade som 16-åring vid Stockholms stadsteater som biljettvaktmästare.[10]

Efter utbildningen var Fredriksson verksam både som skådespelare och som regissör, bland annat vid Kungliga Operan, Göteborgs stadsteater, Riksteatern, Drottningholmsteatern och Stockholms stadsteater.

Han var konstnärlig ledare för Parkteatern och ensemblechef på Stockholms stadsteater innan han blev chef och teaterchef för Stockholms stadsteater i mars 2002.[11] Mellan juli 2013 och december 2017 var Benny Fredriksson vd för Stockholms Stadsteater AB som driver verksamheten Kulturhuset Stadsteatern. Fredriksson utvecklade och moderniserade teatern,[10][förtydliga] och till hans största förtjänster hörde förmågan att lägga en repertoar som fyllde salongerna.[12]

Efter 16 år som vd slutade Fredriksson i december 2017, efter att hård men anonym[13] kritik i media under Metoo-kampanjen under hösten[14][15] riktats mot hans ledarstil.[16] Fackordföranden bekräftade att det fanns fog för kritik men menade att vittnesmålen gav en alltför hård bild, och tvingades då själv att avgå ett par dagar innan Fredriksson.[17]

I Stadsteaterns egen utredning om Fredriksson framkom inget om sexuella trakasserier. Efter att ha intervjuat 135 anställda, tidigare anställda, och andra med kopplingar till Stadsteatern, framkom att Benny Fredriksson inte hade varit en perfekt chef.[18]:46m57s

Publiceringarna i samband med metoo

[redigera | redigera wikitext]

Den 5 december 2017, i samband med metoo, publicerade Aftonbladet en artikel på webben.[14] Samma artikel med vissa förkortningar publicerades i den tryckta tidningen dagen efter. Publiceringarna bestod till övervägande del av en rad anklagelser mot Benny Fredriksson avseende enskilda händelser samt svepande och kränkande beskrivningar av honom som person.[19] Löpsedeln, med bild på Fredriksson, löd "TEATERCHEF PRESSADE skådespelare TILL ABORT FÖR EN ROLL" och med texten "Anställda målar upp en skräckbild av vd:n för kulturhuset" samt citatet "'Alla är rädda för honom'"[20]:34m28s Felaktiga och grovt kränkande uppgifter kom senare att ligga kvar på Aftonbladets webbplats i mer än sex månader efter att tidningen fått kännedom om felet.[19] Aftonbladet hade tagit del av 40 berättelser, varav alla utom en var anonyma. Tillsammans med berättelserna hade tidningen även fått ett upprop[förtydliga] vars uttalade syfte var att få bort Fredriksson.[19]

Aftonbladet kontaktade Stadsteaterns presstjänst på kvällen dagen innan publiceringen för en kommentar av Fredriksson, vilket presstjänsten upptäckte fyra timmar före publiceringen. Vid det laget hade Aftonbladet mailat igen med ytterligare anklagelser. Journalisten Lina Makboul, som senare gjorde programmet "#metoo och Fredrik Virtanen" för Uppdrag Granskning i maj 2018 och som även granskade Aftonbladets publicering om Fredriksson, kommenterade det 2023 med "Alltså, marginalerna... Han hade ju ingen chans. Hur fan ska man bemöta 40 vittnesmål? Var börjar man?"[18]:45m28s Makboul hade i februari 2018 hittat svagheter i Aftonbladets granskning och ville göra ett program om det. Hon sökte Fredriksson, men fick svar från hans pressekreterare att han inte orkade medverka.[18]:42m59s I samband med #metoo var många rädda för att försvara utpekade då de riskerade sitt eget jobb och sitt sammanhang, men i Fredrikssons fall var det flera som gick ut i samband med Aftonbladets publiceringar, bland annat Margareta Garpe som ifrågasatte granskningarna.[21] Makboul sade 2023 att det var märkligt att Aftonbladet inte hade lyckats hitta någon som kunde ge en annan bild av Fredriksson.[18]:50m00s

Enligt pressens publicitetsregler ska medier "Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. [...] Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld."

Pressens opinionsnämnd (PON) tog upp Aftonbladets publicering och kom i mars 2019 fram till att Aftonbladet med otydliga belägg och svepande nedsättande beskrivningar hade tillfogat Fredriksson en oförsvarlig publicitetsskada. Aftonbladet hade inte gjort tillräckligt för att undersöka uppgifterna och hade därmed inte grund för att publicera så allvarliga anklagelser, och hade inte heller givit Fredriksson tillräckligt med tid att bemöta uppgifterna. Publiceringen fälldes för att ha "grovt brutit mot god publicistisk sed", vilket är den allvarligaste graden.[20]:45m55s[19][22]

Åsa Linderborg skrev efter Fredrikssons död "Hade vi kunnat göra annorlunda? Bortsett från en löpsedel som borde formulerats på ett annat sätt, så tror jag inte det. Hur gärna man än vill vara restriktiv med namnpubliceringar är det ibland en omöjlighet. Som i det här fallet, när personen har det enda jobbet i Sverige som granskningen handlar om. Vi stod med alldeles för många vittnesmål för att inte skriva om arbetsmiljöproblemen på Stadsteatern. Vi sökte dem som hade andra uppfattningar, vi visste ju att de fanns, men de ville eller vågade inte ställa upp i de allmänt hysteriska Metoo-tiderna som inte medgav några nyanseringar." Hon skrev "De här reflektionerna hade jag kunnat väcka vid liv vid vilken annan tidpunkt som helst, och det smärtar mig djupt att jag får akut anledning att göra det nu. Aftonbladets granskning var helt legitim, men den ställer ändå journalistikens makt på sin spets. Det måste vi prata mer om."[12]

Lena K Samuelsson, som tillträdde som Aftonbladets chefredaktör först efter händelsen, sade efter Fredikssons död i mars 2018 att det var "tid för självrannsakan, inte förhastade slutsatser", och att Aftonbladets granskning, undantaget löpsedeln, var "väl underbyggd och noggrant genomförd."[17] Efter fällningen i PON sade hon att "Aftonbladet har gjort fel", men också att "I Sverige har vi ett väl fungerande pressetiskt system."[23]

SVT fälldes i Granskningsnämnden för ett av sina inslag.[24]

Lars Truedson vid Institutet för mediestudier skrev i juni 2020 att namnpubliceringarna kring Fredriksson "utvecklade sig till ett av de absolut mest tragiska och skakande fall svensk medieetik någonsin upplevt."[25]:10

Död och eftermäle

[redigera | redigera wikitext]

Enligt hustrun Anne Sofie von Otter drabbades Fredriksson av en djup depression till följd av artiklarna i samband med metoo,[13] och led av PTSD[26]. von Otter sade att han förnekade att han övervägde självmord, "Men han var trasig, riktigt sjuk."[26] Han ångrade att han hade sagt upp sig så hastigt.[20]

Den 17 mars 2018[27] begick Fredriksson självmord under en resa i Australien.[28] I ett pressmeddelande från Kulturhuset Stadsteatern sade tillförordnade vd:n Sture Carlsson att "Efter att under 16 års tid ha vigt sitt liv åt att leda och utveckla Kulturhuset Stadsteatern lämnade Benny Fredriksson abrupt sitt livsverk till följd av ett gränslöst mediedrev. Det var både fruktansvärt sorgligt och orättvist. Hos honom skapade det ett sår som icke gick att läka. Det är en stor tragedi."[10]

von Otter intervjuades den 25 juli 2018 i tyska tidningen Die Zeit.[29] Hon anklagade medier för att under Metoo-kampanjen överdriva anklagelser om oönskat beteende och att pornografiska undertoner blev en strategi för medierna att attrahera läsare, och hoppades att fallet blev ett bryskt uppvaknande för tidningar som hon sade hade tagit hedern av hennes make.[30]

Den 17 maj 2019 fick Benny Fredriksson ett torg uppkallat efter sig. Benny Fredrikssons Torg heter numera platsen mellan Kulturhuset Stadsteatern och Riksbanken (tidigare Beridarbansgatan).[31][32]

I juli 2020 instiftade Kulturhuset Stadsteatern och Anne Sofie von Otter ett årligt pris om 100 000 kronor, Bennypriset, till minne av Fredriksson.[33][34] Bland pristagarna finns Lisa Nilsson (2020), Binta Coker (2021), Isabelle Kyed (2023), och arkitekten Per Ahrbom (hederspris 2023).[35]

2021 kom Johan Palmgrens dokumentärfilm "Benny och Kulturhuset" där en rad kollegor och Anne Sofie von Otter talar om Fredriksson och vad som hände kring publiceringarna.[36]

År 2024 gav Johan Hilton ut boken Den siste teaterdirektören: Berättelsen om Benny Fredriksson.[37] Boken beskrivs som analytisk och konsekvent, där han skärskådar de ansvariga för de publiceringar som kom att fällas i PO, och pulvriserar de bortförklaringar som givits kring dessa.[38]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Benny Fredriksson utsågs till månadens stockholmare i oktober 2003.[39]

Verk

[redigera | redigera wikitext]

Filmografi

[redigera | redigera wikitext]

Teater

[redigera | redigera wikitext]

Roller i urval

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1983 Nick Vem är rädd för Virginia Woolf?
Edward Albee		 Lennart Kollberg Riksteatern[40]
1988 Pojken I lodjurets timma
Per Olov Enquist		 Lennart Kollberg Riksteatern[41]
1991 Förmannen
Arthur		 Minns du den stad
Per Anders Fogelström		 Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
2015 F.d. rektor Vågen
Ron Jones		 Carolina Frände Stockholms stadsteater

Regi i urval

[redigera | redigera wikitext]
År Produktion Upphovsmän Teater
1994 Himmelske Händel
Ture Rangström Drottningholmsteatern[42]
1995 Det är från polisen
An Inspector Calls		 J.B. Priestley
Översättning Carl-Edward Nattsén		 Stockholms stadsteater
1996 Trio till tidens ände
Lars Norén Boulevardteatern[43]
1997 Vinterkärlek
Skylight		 David Hare Riksteatern[44]
Sommarnattens leende
A Little Night Music		 Stephen Sondheim och Hugh Wheeler
Översättning Beppe Wolgers		 Riksteatern[45]
1998 Makten & härligheten
The Absence of War		 David Hare
Översättning Christer Dahl		 Stockholms stadsteater
1999 Piaf
Pam Gems
Översättning Bodil Malmsten		 Stockholms stadsteater
2001 Systrarna
Per Olov Enquist Stockholms stadsteater

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  2. ^ ”Benny Fredriksson har avlidit | Stockholms stad”. https://via.tt.se/pressmeddelande/benny-fredriksson-har-avlidit?publisherId=1213538&releaseId=2314067. Läst 17 mars 2018. 
  3. ^ ”Stadsteaterns förre vd Benny Fredriksson död”. SvD.se. https://www.svd.se/stadsteatersns-forre-vd-benny-fredriksson-dod. Läst 18 mars 2018. 
  4. ^ "Benny Fredriksson har avlidit", kulturhusetstadsteatern.se, 17 mars 2018. Åtkomst den 19 mars 2018.
  5. ^ ”Kulturhuset Stadsteatern: Benny Fredriksson avslutade själv sitt liv”. SVT Nyheter. 19 mars 2018. https://www.svt.se/kultur/kulturhuset-benny-fredriksson-avslutade-sjalv-sitt-liv. Läst 19 mars 2018. 
  6. ^ Elfving möter i P4 16 juni 2013.
  7. ^ Margaretha Levin Blekastad (2 april 2024). ”RECENSION: Skarpt och klarsynt om Benny Fredrikssons död”. Gefle Dagblad. https://www.gd.se/2024-04-02/skarpt-och-klarsynt-om-benny-fredrikssons-dod/. Läst 30 juni 2024. 
  8. ^ [a b] ”Benny Fredriksson - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/benny-fredriksson. Läst 30 juni 2024. 
  9. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  10. ^ [a b c] "Kulturhuset Stadsteatern sörjer Benny Fredriksson", kulturhusetstadsteatern.se, 19 mars 2018. Åtkomst den 19 mars 2018.
  11. ^ "Benny Fredriksson avgår som VD för Kulturhuset Stadsteatern Arkiverad 19 mars 2018 hämtat från the Wayback Machine.", kulturhusetstadsteatern.se, 7 december 2017. Åtkomst den 19 mars 2018.
  12. ^ [a b] Åsa Linderborg. ”Benny Fredrikssons bortgång manar till självrannsakan”. Arkiverad från originalet den 26 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180726201617/https://www.aftonbladet.se/kultur/a/ddb3nw/benny-fredrikssons-bortgang-manar-till-sjalvrannsakan. Läst 15 januari 2024.  Aftonbladet, 18 mars 2018.
  13. ^ [a b] Caroline Widenheim (26 juli 2018). ”Anne Sofie von Otter: Benny var djupt deprimerad”. Göteborgs-Posten. Arkiverad från originalet den 28 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180728151559/https://www.gp.se/kultur/kultur/anne-sofie-von-otter-benny-var-djupt-deprimerad-1.7363665#. Läst 28 juli 2018. 
  14. ^ [a b] Joachim Kerpner. ”Teater-vd:ns hårda ledarstil har skapat tystnadskultur”. Arkiverad från originalet den 6 december 2017. https://web.archive.org/web/20171206011150/https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1G6WB/teater-vdns-harda-ledarstil-har-skapat-tystnadskultur. Läst 18 mars 2018.  Aftonbladet, 5 december 2017.
  15. ^ Åsa Linderborg. ”Han har styrt verksamheten med skräck och fruktan”. Arkiverad från originalet den 6 december 2017. https://web.archive.org/web/20171206011101/https://www.aftonbladet.se/kultur/a/RxRa6O. Läst 15 januari 2024.  Aftonbladet, 5 december 2017.
  16. ^ ”Benny Fredriksson slutar på Kulturhuset Stadsteatern” (på svenska). DN.SE. 7 december 2017. https://www.dn.se/kultur-noje/benny-fredriksson-slutar-pa-kulturhuset-stadsteatern/. Läst 7 december 2017. 
  17. ^ [a b] Lena K Samuelsson. ”'Detta är en tid för självrannsakan, inte förhastade slutsatser'”. Arkiverad från originalet den 10 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220710002759/https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/XwePwg/detta-ar-en-tid-for-sjalvrannsakan-inte-forhastade-slutsatser. Läst 11 januari 2024.  Aftonbladet, 20 mars 2018.
  18. ^ [a b c d] "'Mediernas underlag för metoo-publiceringarna var ett skämt'", Rak höger, 22 mars 2023.
  19. ^ [a b c d] ”Aftonbladet fälls för publicering om Stadsteaterns förre chef”. Arkiverad från originalet den 30 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230630113739/http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xRGeJG/aftonbladet-falls-for-publicering-om-stadsteaterns-forre-chef. Läst 11 januari 2024.  Aftonbladet, 11 mars 2019.
  20. ^ [a b c] "Benny och Kulturhuset", K special, SVT.
  21. ^ Eskil Lundgren / Mats Lerneby (22 mars 2018). ”Kollegernas ilska över granskningen av Benny Fredriksson”. svt.se. https://www.svt.se/opinion/leif-andre-margareta-garpe-nils-hansson-om-aftonbladets-publicering-om-benny-fredriksson. Läst 30 juni 2024. 
  22. ^ "[1]" (arkiverad), po.se, 11 mars 2019. Åtkomst den 11 mars 2019.
  23. ^ Lena K Samuelsson. ”Aftonbladet har gjort fel”. Arkiverad från originalet den 30 januari 2023. https://web.archive.org/web/20230130120114/https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/BJAkbe/aftonbladet-har-gjort-fel. Läst 11 januari 2024.  Aftonbladet, 11 mars 2019.
  24. ^ Hanna Lundquist. "SVT fälls för inslag om Benny Fredrikssons avgång", journalisten.se, 4 maj 2018. Åtkomst den 10 maj 2018.
  25. ^ "Uthängd!" (pdf Arkiverad 26 juni 2020 hämtat från the Wayback Machine.), mediestudier.se. Åtkomst den 23 juni 2020.
  26. ^ [a b] ”Anne Sofie von Otter: Benny led av PTSD”. Arkiverad från originalet den 27 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180727164838/https://www.svd.se/anne-sofie-von-otter-benny-led-av-ptsd. Läst 15 januari 2024.  Svenska Dagbladet.
  27. ^ https://www.svd.se/dodsannonser#/Case/507887?query=benny%20fredriksson
  28. ^ https://www.svd.se/benny-fredriksson-begick-sjalvmord-granslost-mediedrev
  29. ^ Christine Lemke-Matwey. ”'So kann man eine Person kaputt machen'”. Arkiverad från originalet den 27 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180727110811/https://www.zeit.de/2018/31/anne-sofie-von-otter-benny-fredriksson-suizid. Läst 15 januari 2024.  Die Zeit, 25 juli 2018. [inloggning kan krävas]
  30. ^ ”Famed opera singer blames #MeToo for her husband’s suicide: ‘You can break a person’”. The Washington Post. 30 juli 2018. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180802130605/https://www.washingtonpost.com/news/morning-mix/wp/2018/07/30/famed-swedish-opera-singer-blames-metoo-for-her-husbands-suicide-you-can-break-a-person/#. Läst 3 augusti 2018.  "But she also accused the media of exaggerating the charges of lewd conduct, saying 'pornographic undertones' became a strategy to attract readers. She said she hoped the case would be a 'rude awakening' for newspapers that she said tarred her husband."
  31. ^ Jens Liljestrand (17 maj 2019). ”Gripande invigning av Benny Fredrikssons torg”. Expressen. https://www.expressen.se/kultur/jens-liljestrand/gripande-invigning-av-benny-fredrikssons-torg/. Läst 18 maj 2019. 
  32. ^ Lars Epstein (17 maj 2019). ”Benny Fredrikssons Torg invigt - Beridarbansgatan omdöpt”. DN. https://www.facebook.com/notes/dn-stockholm/benny-fredrikssons-torg-invigt-beridarbansgatan-omdöpt/2313163465619057/. Läst 18 maj 2019. 
  33. ^ ”Bennypriset instiftas av Kulturhuset Stadsteatern och Anne Sofie von Otter”. Arkiverad från originalet den 5 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200705144306/https://kulturhusetstadsteatern.se/Press/Pressmeddelanden/Bennypriset-instiftas-av-Kulturhuset-Stadsteatern-och-Anne-Sofie-von-Otter/. Läst 5 juli 2020.  kulturhusetstadsteatern.se. 2 juli 2020.
  34. ^ Kulturnytt/TT ”Nytt kulturpris till minne av Benny Fredriksson”. Arkiverad från originalet den 5 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200705144712/https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7507700. Läst 5 juli 2020.  sverigesradio.se, 2 juli 2020.
  35. ^ "Bennypriset", kulturhusetstadsteatern.se.
  36. ^ ”Benny och Kulturhuset”. SVT. https://www.svtplay.se/video/29954526/benny-och-kulturhuset. Läst 17 augusti 2021. 
  37. ^ Johan Hilton (2024). Den siste teaterdirektören : Berättelsen om Benny Fredriksson. Stockholm: Natur & Kultur. Libris j09sgmmzgh4tk817. ISBN 9789127175495 
  38. ^ Gunilla Kindstrand (27 mars 2024). ”Befriande klarspråk om Benny Fredrikssons död”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/a/O8LLxO/recension-den-siste-teaterdirektoren-av-johan-hilton. 
  39. ^ ”Månadens stockholmare 2003”. stockholm.se. Arkiverad från originalet den 11 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100711080507/http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Stadsledningskontoret/Manadens-stockholmare/Tidigare-manadens-stockholmare/2003/. Läst 23 januari 2011. 
  40. ^ Bengt Jahnsson (19 april 1983). ”Riksteaterns repertoar i landsorten: Våra problem speglas i gårdagens”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-04-19/105/20. Läst 6 mars 2018. 
  41. ^ Lars Ring (16 november 1988). ”Lyriskt om en tid som flytt”. Svenska Dagbladet: s. 17. https://tidningar.kb.se/1767385/1988-11-16/edition/0/part/1/page/17/. Läst 4 maj 2020. 
  42. ^ Leif Aare (24 juli 1994). ”Händels värld som sensuell totalteater. Magisk föreställning på Drottningholmsteatern som också sänds i TV”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/felix-greiner-ar-gustav-iii-pa-scen-felix-greiner-heter-pojken-i-famnen-pa-barbara-bonney-pa-sidan/. Läst 8 april 2018. 
  43. ^ Sven Hansell (5 oktober 1996). ”Vid förintelsens gräns. 'Trio till tidens ände' är en av Lars Noréns svartaste pjäser”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/vid-forintelsens-grans-trio-till-tidens-ande-ar-en-av-lars-norens-svartaste-pjaser/. Läst 28 april 2019. 
  44. ^ Björn Ljungström (14 mars 1997). ”Vinterkärlek”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/pa-stan/vinterkarlek/. Läst 3 december 2017. 
  45. ^ Leif Zern (2 november 1997). ”Sommarnatt utan leende. Riksteaterns föreställning hävdar sig bättre musikaliskt”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/musikal-sommarnatt-utan-leende-riksteaterns-forestallning-havdar-sig-battre-musikaliskt/. Läst 25 maj 2019. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Benny_Fredriksson&oldid=55605209”