Hoppa till innehållet

Bengt Eklund (skådespelare)

Från Wikipedia
Bengt Eklund
Bengt Eklund och Ingmar Bergman 1948.
Bengt Eklund och Ingmar Bergman 1948.
FöddBengt Gunnar Eklund
18 januari 1925
Engelbrekts församling i Stockholm
Död19 januari 1998 (73 år)
Stockholms domkyrkoförsamling i Stockholm
Aktiva år1946–1990
MakaFylgia Zadig
(1960–1965; skild)
Betydande roller
Nisse Grankvist i Vi på Saltkråkan
IMDb SFDb

Bengt Gunnar Eklund, född 18 januari 1925 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 19 januari 1998 i Domkyrkoförsamlingen i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare.

Eklund gick Dramatens elevskola 1944–1947 och var en del av Dramatens ensemble 1947–1949 och 1954–1973.[2] Sin mest uppmärksammade Dramaten-roll gjorde han i världspremiären av Eugene O'Neill-pjäsen Hughie, vilken liksom Lång dags färd mot natt publicerades postumt, och uruppfördes på Dramaten i regi av Bengt Ekerot. För sin insats i huvudrollen fick Eklund Thaliapriset 1958.

Han medverkade i flera Ingmar Bergman-filmer, bland annat Sommaren med Monika, Törst, Skammen och spelade huvudrollen i Hamnstad (1948).

På TV gjorde han uppmärksammade roller i bland annat Halsduken, den första deckarföljetongen i svensk TV 1962, Godnatt, jord i regi av Keve Hjelm och Bombi Bitt och jag. Han är idag dock mest känd för sin roll som Tjorvens pappa i Saltkråkan, en roll som han kom att upprepa i ett flertal filmer och TV-serier under 1960-talet.

På 1970- och 80-talen var Eklund främst verksam vid Radioteatern, men 1989 gjorde han en uppmärksammad återkomst till filmscenen som "Den gamle" i Täcknamn Coq Rouge. År 1990 medverkade han i Kjell Gredes God afton, Herr Wallenberg, som blev hans sista film.

När sonsonen Sigge Eklund var sommarvärd i Sommar i P1 2024 berättade han om sin farfars ansträngda relation med Ingmar Bergman, som han varit bekant med redan som pojke. Eklund arbetade med Bergman men kallade honom enligt sonsonen för "Aset på Fårö", menade att Bergman alltid varit elak och att han häcklat Eklund för Saltkråkan-filmerna.[3][4]

Eklund var son till frisörmästaren Johan Anton Eklund (1891–1979) och Ruth Wilhelmina, född Elander (1896–1959).[1] Han var 1960[5] till 1965 gift med skådespelaren Fylgia Zadig. Tillsammans med henne fick han barnen Klas Eklund och Lena Eklund. Genom sonen Klas blev han också farfar till Sigge Eklund och Fredrik Eklund.

Filmografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1948 "Nattgalten", en urspårad adelsman De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
Gosta En vildfågel
Jean Anouilh
Rune Carlsten Dramaten
1950 John Buchanan junior Jagande efter vind
Tennessee Williams
Per-Axel Branner Nya teatern[6]
Ian Letzaresko Ungkarlsmamman
Marc-Gilbert Sauvajan och Fred Jackson
Martha Lundholm Vasateatern[7]
1955 Dr. Gerald Lyman Älska mig, flicka
William Inge
Per-Axel Branner Alléteatern[8]
1960 Klaudius Hamlet
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
Värden Till Damaskus, del I
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1962 Högbåtsman Wittiker Resan (Le voyage)
Georges Schehadé
Alf Sjöberg Dramaten
1963 Bullinger, gruppledare i SS
En fältpräst
Svejk i andra världskriget
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1965 Fältherren Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
År Roll Produktion Regi
1950 Kapten Stuart Det hemliga rummet
Nigel Balchin
Henrik Dyfverman[9]
1952 Herbert Hansson Hillmans semester: Liten tuva...
Folke Mellvig
Lars Madsén[10]
1955 Verner Bauer Hillman och de tre ingenjörerna
Folke Mellvig
Carl-Otto Sandgren[11]
1957 Lokbiträdet Evert Lundin Grönt för mord
Folke Mellvig
Arne Mattsson[12]
1963 Stig Kihlman, kapten Trivselmyra story
Lars Björkman
Hans Lagerkvist[13]
  1. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901-2009 DVD-ROM, Version 5.00 Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Vem är det '95: Svensk biografisk handbok 1995 (Norstedts förlag AB 1994) sid.272
  3. ^ ”Sigge Eklund”. Sveriges Radio. 6 juli 2024. https://sverigesradio.se/avsnitt/sigge-eklund-sommarpratare-2024. Läst 7 juli 2024. 
  4. ^ Patrick Stanelius/TT (6 juli 2024). ”Efter bråket – så är Sigge Eklunds sommarprat”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/GyMJWB. Läst 9 juli 2024. 
  5. ^ Sveriges befolkning 1960
  6. ^ Dagens Nyheter 12 augusti 1950 sid.7
  7. ^ ”Ungkarlsmamman”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14166&pos=456. Läst 4 maj 2016. 
  8. ^ ”Cowboykärlek på Allé”. Dagens Nyheter: s. 12. 26 augusti 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-08-26/230/12. Läst 20 januari 2016. 
  9. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 30. 30 mars 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-03-30/86/30. Läst 19 december 2021. 
  10. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 6 september 1952. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-06/242/20. Läst 19 december 2021. 
  11. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 16. 24 december 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-12-24/349/16. Läst 19 december 2021. 
  12. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 24. 12 juli 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-07-12/186/24. Läst 19 december 2021. 
  13. ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 37. 18 maj 1963. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-05-18/134/37. Läst 20 mars 2016. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]